Det löser sej oftast

Jo men så är det ju faktiskt (om vi inte talar om obotliga sjukdomar och andra hemskheter förstås), men det mesta går att lösa. Om det är något jag vill bli ännu bättre på så är det att inte stressa upp mej över småsaker, jag har kommit en bra bit på väg men fortfarande finns lite av mitt negativa tänk kvar när saker går fel. Lite som att "jahapp, nu kommer resten av dagen att gå snett bara för att det började dåligt". Tror att det sitter i från mina tonår då min tillvaro ett tag var allt annat än trygg och jag istället började fokuserade på detaljer och ytligheter - det kändes som om det var det enda jag kunde kontrollera. Det blev mina små halmstrån som jag höll krampaktigt vid för att få nån slags kontroll och rutin i ett övrigt kaos, när småsaker sen gick fel så kändes det bokstavligen som om hela mitt liv rasade samman.

Det är ett tankesätt som jag fått jobba med att få bort, jag måste ibland nypa mej i armen för att inse hur bra jag har det och vilken fantastiskt liten familj jag har. Dom är mitt allt! Om småsaker går fel så gör det inte längre någonting.

Jag idag:

Inte ett rätt

Herregud den här dagen går snart till historien. Jag har glömt precis allt som går att glömma! Började imorse med att jag upptäckte att jag tappat ett av mina diamantörhängen.. Ploppen låg i sängen men själva örhänget var spårlöst borta! Rensade tillochmed golvbrunnen i duschen i hopp om att det skulle ligga där men inte.

Sen när vi skulle ta in L från gården blev han så upprörd att inte ett ljud kom fram, jag upptäckte det inte först utan hörde bara ett par små fötter som trampade frenetiskt i golvet och när jag tittar ner så är hans läppar helt blå. Jag lyftar upp honom i knäet och försöker få han att andas/gråta men istället så tippar han huvudet bakåt och ögonen rullar liksom runt - han tuppar alltså av för en millisekund, det var så sjukt jäkla läskigt!! C kommer in först när jag sitter på golvet o när han ser L:s knallblåa läppar så tror han att L måste svalt något som fastnat i halsen så C blev om möjligt ännu räddare. Men sen återfår han äntligen luft i lungorna och gråter.

Fy vi var så skakade att efter det kunde jag inte tänka riktigt klart tror jag, utan kör iväg utan min resväska! Så nu är min väska med allt i; L:s grejer, salvor, kläder, min sminkväska etc. kvar på farmen och vi är i Queenstown. Som om inte det räckte upptäckte jag att jag inte heller fick med mej sladden till datorn så snart laddar den ur också... Helskotta rent ut sagt. Oh well, det hade varit värre omdet varit tvärtom, fast på farmen utan nånting. Nu kan jag förhoppningsvis låna till mej och skaffa nytt av det som vi absolut behöver de närmsta dagarna. Fick ju med mej min lille älskling iallafall, tur det!

Till L:s rum

Idag blev jag klar med en tavla till L:s rum som jag har hållit på med alldeles för länge... Jag målar i perioder när tid och framförallt lusten finns och därför går det ibland långt mellan gångerna!

Målar helst i olja eller akryl vilket denna tavla är i. Fördelen med akryl är att det inte luktar lika mycket och att man kan späda ut färgen med vanligt vatten.

Pluto och Musse på beachen

Nu ska jag pusta i soffan en stund efter en nattning som tog längre än vanligt. Vi stannade vid lekplatsen i Riverton i flera timmar då jag och E hade så mycket att prata om att vi hade svårt att slita oss! Något som ledde till en sen middag och nattning, kanske var det en anledning att det tog extra länge? Sen upptäckte jag idag att L:s första hörntand just brytit igenom tandköttet.. Som om inte det räckte fick han sitt första getingstick idag på stranden!

Stackars liten, det har varit en tuff dag helt enkelt. Hoppas på en bra natt, det behöver vi båda två!

Night Night



Dagens Sommar

Åh det verkar som om sommaren bestämt sej för att återvända! Underbart :) Så snart L vaknat från sin middagslur (lyckades hålla honom vaken till halv 12!) så ska vi ta bilen till Riverton och träffa E och hennes lille C vid lekplatsen. Sen blir det nog en fika också om jag gissar rätt..

Började dagen med ett träningspass ute på gården, hoppade grodhopp, sprang runt huset, gjorde armhävningar och hade mej medan L gjorde sitt bästa för att ta del i det hela. Vi körde lite staffett ihop, medan han gick runt huset sprang jag (hann 4 varv och han 1, en vacker dag kommer det vara tvärtom!).

Så här ser jag ut idag:

Loose fit Jeans från Max, T-shirt Glassons

Att vilja skjuta en tjur

Japp det var precis vad jag ville göra imorse vid fyra då en brunstig tjur började föra ett jäkla oväsen i hagen utanför vårt fönster. Jag tror att jag låg vaken i säkert 1,5 timme och lyssnade till det plågsamma oljudet tills C skulle upp och jag bad honom göra nåt åt den förbannade tjuren (geväret under sängen kändes lockande!!). C lyckades skrämma iväg tjuren en bit med motorcykeln så att jag kunde somna om.. I en halvtimme.

Sen vaknade L! Över en timme för tidigt vilket är en evighet för en liten 16-månaders kille. Klockan är just nu nio här, jag har hunnit med 2 koppar kaffe och det känns som det borde vara lunch. Måste hålla L vaken i minst två timmar till om dagen ska flyta på någorlunda med mat och sovtider.. Wish me luck!

Our Day

Har inte bjudit på nåt direkt spännande förutom en tur in till lilla Otautatu, dess lekpark och mataffär. Förutom det har vi såklart varit ute och gått, det gör vi varje dag numera! Tyvärr inget som ger mej nån vidare motion utan jag agerar sällskap och supervison till min lille kille som i sin tur får kämpa ordentligt med sina små söta ben.

Tänk ett varv runt huset och bort till hagen med kossor dit vi oftast går måste ju kännas som världens hajk för L. Därför såg jag idag till att ta promenaden innan han skulle sova middag, det funkade utmärkt!

Nattningarna går fortfarande bra och L sover hela nätterna nu - så otroligt skönt för oss alla!

Släpp ut mej då morsan, sluta stå där och posa!

Sådärja, nu drar jag mot traktorn och kossorna..

Okejdå, ETT foto går jag med på!

Get to know me

1. Din mobiltelefon:
Jag byter mobil alldeles för ofta (dom går sönder, jag tröttnar på dem, tappar dem etc.) och hittar sällan någon som jag verkligen gillar. Just nu snackar jag i en svart Nokia E5-00

2. Din äkta hälft:
Är inte gift men förlovade är vi, jag och min C! Trodde aldrig att jag skulle vilja gifta mej men  allt förändrades när vi fick L.. plötsligt kändes en ring på fingret som en fin och viktig symbol.

3. Ditt hår:
Naturligt blond med utväxta slingor. Blir alltid blondare på sommaren!

6. Det bästa du vet:
Gosa med mina älsklingar

Resa

Träna

Äta god mat

7. Din dröm i natt:
Läskig mardröm om graviditet och rödvin!

8. Din dröm/ditt mål:
Oj svårt, har så många: vill att vi ska hitta en plats där vi alla trivs på och kunna slå oss till ro för en längre period. Drömmer om ett hus nära vatten, minst ett syskon till Lewis och närhet till familj och vänner.

9. Rummet du är i:
Vardagsrummet, förmodligen det rummet vi spenderar mest tid i!

10. Din hobby:
Down Hill cykling - love it!! Att fotografera och måla är andra saker jag njuter av.

11. Din skräck:
Att allvarlig sjukdom skulle drabba någon i min familj. Hälsa är i slutändan det viktigaste!

12. Vill du vara om 6 år:
Lycklig!

13. Vart var du igår kväll:
I soffan med C framför Idol med varsin skål glass i knäet

14. Vad du inte är:
Musikalisk

15. En sak du önskar dig:

Ett varaktigt hem där jag får spika upp tavlor och tapetsera som jag vill!

16. Var du växte upp:
Enköping

17. Det sista du gjorde:
Läste bok för L innan hans middagslur

18. Dina kläder:
Kunde alltid vara fler och roligare

19. Din TV:
Står oftast på som bakgrundsljud utan att jag reflekterar över vad som visas

20. Ditt husdjur:
Dammråttor?

21. Ditt humör:

Växlar snabbt men jag försöker att alltid se det positiva i saker som sker

22. Saknar du någon:
Alltid

23. Din bil:
Dodge Nitro

24. Något du inte har på dig:

Crocs! Dock finns dom numera i stl mindre i vårt hus

25. Favoritaffär:
Beror på vilket land jag är i men här på NZ handlar jag helst på Witchery och Country Road

26. Din sommar:
Är snart slut!

27. Älskar någon:
Ja, flera!

28. Favoritfärg:
Kan omöjligt välja en; orange, grönt och koboltblå är favoriter just nu

29. När skrattade du senast:
Jag skrattar flera gånger varje dag. Ofta åt L:s upptåg men jag och C har även väldigt roligt tillsammans, något jag anser är ett måste för att hålla kärleken vid liv!

30. När grät du senast:
Gråter nog rätt ofta, ett par gånger i veckan iallafall. Senast var det över en ensamstående mamma på TV som haft ett tufft liv men tagit sej upp igen.. Allt med barn berör mej!

Kopiera gärna till din egen blogg om du har en och länka i kommentarsfältet, jag är nyfiken på er också!

Mardröm

Jag vaknade alldeles kallsvettig imorse efter att ha drömt att jag varit ute med en kusin och ätit middag och druckit nästan en halv flaska rödvin (bara här borde jag fattat att det var en dröm) för att sen komma hem och upptäcka att jag är gravid! Det som tidigare bara varit en liten, nästintill osynlig rundning på magen växte plötsligt till en kula och två fötter som sparkade under skinnet.

Usch jag blev panikslagen över vinet som jag just hällt i mej och ringde nån slags specialist (oklart vem, men det var en kvinna med långt mörkt hår med en ung dotter). Jag åkte till henne och hon kände på magen och såg väldigt bekymrad ut och gav mej sen rådet att försöka kräkas... Och jag som aldrig haft några som helst kräkreflexer blev alldels gråtfärdig men tog med mej två tandborstar(!) in på toaletten och försökte utan något som helst resultat få upp det där jädrans vinet.

Sen vaknade jag äntligen! Pust... Känner mej inte ett dugg utvilad idag.

I brist på annat...

...att blogga om blir det ännu en dagens! Ingen vidare spännande sådan, har gått hemma och skrotat hela dagen men kände ändå att det var på plats med en dusch och något annat än mjukisbrallor när halva dagen gått. För fy vad tråkig jag kände mej, och visst duschen hjälpte lite men mitt humör är inte det bästa idag...

Det är så förbaskat trist här nere på farmen att jag liksom ruttnar bort lite för varje dag. Det kan vara okej att leva det lugna country livet i ett par dagar om vi varit uppe i Queenstown en längre tid men de senaste veckorna har fördelningen varit motsatt, den mesta tiden här och bara några enstaka dagar i QT. Åh jag längtar så tills juni då vi förhoppningsvis kommer att sälja kossorna, det kommer att innebära så mycket mer frihet för oss och möjlighet att resa, leva i Queenstown, spendera en period i Sverige etc. Och det bästa av allt är att vi helt eniga om detta, C är också så redo att göra något annat.

Låt juni månad komma snabbare än snabbast!

Jeans Gina Tricot, cardigan från Glassons och linne H&M

Dagens

Så här ser jag ut idag:

Tröja Glassons, Jeans från Just Jeans (som jag fullkomligt bor i just nu!) och linne från H&M

Fast nu har mjukisbrallorna och raggsockor åkt på igen, det är nämligen sååå kallt idag. Och i Queenstown har det tydligen snöat över natten messade en vän. Så långt i från sommar man kan komma med andra ord! Hoppas verkligen att vi får lite varmare väder lagom tills pappa och min bror kommer den 9:e februari. Herregud, så nära nu! Vårt hus är dock inte färdigt än, och även om det kommer vara nära om två veckor så kvarstår faktum, det kommer inte stå klart som vi hoppats. En säng kort är vi dessutom kom jag på igår...

Varje gång vi flyttar/säljer en lägenhet så försvinner massa möbler. Eller alltså dom försvinner ju inte spårlöst utan vi sålde båda lägenheterna helt eller delvis möblerade. Något som gör att jag ständigt är på jakt efter nya möbler! Och nu är det alltså en extrasäng till vi behöver samt barstolar till köket. Plus att vårt supermoderna matsalsbord i svart och vitt med tillhörande stolar absolut inte kommer passa i det nya huset som går i bruna toner, och huvudsak naturmatrialen trä och sten.. Men det är mer en estetisk fråga och inte superviktigt att få till på en gång. Vi vet ju inte ens hur länge vi kommer att bli kvar i det huset! Kanske blir det bara några månader, kanske mycket längre än så.

En sak är iallafall säkert, det är mitt drömhem på många vis. Det enda minuset är egentligen att det inte ligger närmre Sverige!

En god natts sömn

L sov hela natten utan att dricka en endaste slurk välling. Dock vaknade han av C:s alarm vid 4.30 och jag lyckades inte få honom att somna i sin spjälsäng efter det så då fick han komma ner i vår säng, där sov vi sen till halv nio - ljuvligt! Nu ser jag för första gången på evigheter fram emot kvällen för att se om vi kan upprepa gårdagens bravad :)

Vi ska åka iväg till Riverton vid lunch, och jag har bestämt mej för att köra ett träningspass innan jag hoppar in i duschen - så lika bra att byta om nu om det ska bli av!

Inga tårar!

Däremot är jag nära att gråta just nu! Av lättnad! Jag vet ju förstås inte säkert om det bara var en lycklig tillfällighet ikväll eller om det faktiskt var tredje gången gillt... Att L insåg att läggdags inte längre är förhandlingsbart, och därför somnade utan varken tårar eller protester. Åh älskade älskade unge, detta är verkligen en milstolpe för vår familj!

Jag hoppas även att detta betyder att C kan börja ta en del nattningar när det lugnar ner sej på farmen. För fram tills nu så har jag tagit ALLA nattningar sedan L var cirka 2 månader gammal. Knappast något som är genomförbart om L får ett syskon i framtiden. Då måste jag och C kunna dela på ansvaret, annars kommer det aldrig att gå.

Även om jag ibland grämer mej över att jag drar det tyngsta lasset i hemmet och med L så är det ju C som drar in stålarna (och just nu en period jobbar så hårt att jag blir mörkrädd, vi snackar 14-16 timmar per dygn). Men något jag kommer vara evigt tacksam över är att vi båda var hemma dygnet runt under L:s 2,5 första månader. Det är knappast något som alla har möjlighet till. Så som med allt annat, så finns det både ups and downs.

Nu ska njuta av en kopp te och det ljuva lugnet här hemma!

Lycklig och lättad mamma som håller tummarna

att denna kväll inte var nån engångsförteelse utan att det fortsätter så här...

Att älska regn

Nu är vi nere på farmen igen och det är världens regnrusk ute. Något som jag lärt mej att gilla sen jag mötte C. Regn alltså. Alltid bra. Fast självklart föredrar jag soligare väder men som sagt, när man vet att regnet för nåt bra med sej så lär man sej snart att gilla läget!

C är galet upptagen i ett par dagar då hans föräldrar är bortresta, och de anställda på farmen är lediga. Han jobbar med andra ord för 4 st. Så jag vet att det är uppskattat är vi är tillbaka här nere för att muntra upp honom de få timmar vi ses. Och att det finns nåt att äta i huset uppskattas nog allra mest ;)

Jag är så otroligt trött själv, så ska försöka lägga mej ner några minuter på soffan medan L leker nöjt. Jag vet att jag kommer behöva mina krafter ikväll då det med stärsta säkerhet blir en duell igen vid läggdags.. Nu är vi ju dessutom på ett annat ställe igen, hoppas inte det betyder att allt jobb är förgäves?

Jag och min älskade busunge alldeles nyss:

 

 

I miss my Hair!

Okej till nåt helt annat än bångstyriga barn som inte vill sova; hår! Sist jag var till min hårsalong så åkte alldeles för mycket hår av... något jag upptäckte först när jag kom hem. Inte så mycket att göra åt med andra ord, men nu längtar jag verkligen efter att spara ut till riktigt långt igen! Som här nedan; perfekt längd enligt mej:

Inne på hårsalongen kunde jag inte undgå deras nya ställ med Moroccan Oil, en produkt som jag hört så mycket bra om. Var ju tvungen att testa, och yes - jag gillar den verkligen! Oljan är perfekt för trötta slitna hår som behöver lite extra glans men utan den där flottiga tunga känslan som en del glansprodukter kan ge. Tummen upp helt enkelt! Nu ska jag kolla vidare på mitt nya favoritprogram; Scouted. 

Wow...

Okej fortsättning följer på "sleep trainingen". Ursäkta om det blir trist att läsa men det här är major i vårt liv just nu! Det gick bättre ikväll och tog bara kring 45 minuter, sagoläsning inkluderat. Vi lyckades även med bedriften att utesluta flaskan som en del av själva läggningen. Nu fick han den istället medan vi läste saga och sen hade jag tandborsten redo på nattduksbordet. Sen blev det en duell kan man lugnt säga, jag fick mej en ordentlig smäll i ögat av en arg liten näve (hej tantrum) när jag skulle lägga ner honom i hans spjälsäng. Därefter är det enligt denna metod meningen att man ska hinna ut genom dörren medan dom fortfarande ligger ner, det är stört omöjligt med L! Han står upp direkt. Så istället var jag kvar i sovrummet hela tiden, la honom ner så snart han ställde sej upp, utan att säga något eller skapa ögonkontakt. Och satte mej sedan på golvet med ryggen mot honom.

När han blev för upprörd tog jag upp honom och höll honom tills han lugnat sej, fortfarande utan att säga något. Allt detta för att dom små inte ska tro att det är förhandlingsbart att sova/stanna kvar i sovrummet. Det gjorde vi i säkert en halvtimme, men när tårarna aldrig ville ta slut och när sovrummet dessutom kändes som en kokande bastu (det ligger på kvällssolsidan) så gick vi in det väldigt mycket svalare extrarummet där jag la honom mitt i dubbelsängen och jag själv först längst ut på kanten, och senare sittandes på golvet. Ingen flaska, ingen hand på magen etc, och där somnade han efter cirka 5 minuter. Så även om det inte gick fullt efter planen så känner jag att det var ett STORT steg framåt för oss. Men herregud vilken spänningshuvudvärk jag har just nu..

Hade bytt om till träningskläder för att köra ett styrkepass här hemma men just nu är jag mer sugen på en fet huvudvärkstablett och en kopp te. Ska testa med teét först och se om huvudvärken vill släppa, isåfall bli det ett kort pass och efter det, en skön dusch!

En ny rutin på 3 dagar?

Det är iallafall vad e-boken 3 Day Sleep Training lovar mej om jag följer dess råd. Och det ska jag jäklar i mej göra för nu har jag fått nog, detta funkar inte längre. Vi behöver en bättre sovrutin!

Flaskan ska bort, jag ska börja köra stenhårt på samma sovtider under dag och kväll igen (så som vi brukade), inte tillåta L att bli övertrött som jag gissar att han är alltför ofta. Plus, alltid försäkra mej om att han är mättare än mättast när han ska sova.

Den här metoden innebär inte CIO (Cry It Out) vilket jag är enormt tacksam för. Jag har testat, några enstaka gånger och då i enstaka minuter när jag varit desperat och inget annat fungerat men det slutar bara med att vi båda gråter. Inget för oss helt enkelt! Ikväll blev det dock många tårar från L:s sida, väldigt trötta sådana. Fast jag fanns vid hans sida, en himla skillnad - jag hör direkt hur hans gråt förändras om jag går ut ur rummet och lämnar honom ensam med tårarna. Det är direkt hjärtskärande...

Ska alldeles strax hoppa i säng själv, marathon-nattningar tar på krafterna minst sagt! Imorgon ska jag möta T igen och diskutera vårt PT-samarbete närmre. Jag känner att två-tre klasser i veckan skulle vara en lagom start. Får se vad hon har att säga om det?

Good Night

Sleep Training

Börjar verkligen känna att nåt måste förändras här hemma när det gäller L:s sovrutiner. Det har gått så långt att jag nästan fruktar kvällen och L:s läggdags. Eller fruktar kanske var lite starkt ord men låt oss säga att det är knappast något jag ser fram emot...

Just ikväll är nog inget vidare bra typexempel då han somnade på väg hem från Riverton där vi åt middag med E och B och deras lille C, den halvtimmens sömn var tillräcklig för att han skulle ha nyvunnen energi när vi kom hem och det var läggdags. Så nu är allt uppoch ner och jag är svintrött rent ut sagt.

C försöker lägga honom nu men det låter inte som det går något vidare... Jag tror jag ska tvätta av mej sminket och krypa ner själv med L. Det är förmodligen det enda som funkar nu när han är så här trött (fast inte inser det).

Några tips någon?

För 3 år sedan...

Jag har precis suttit och läst igenom gamla blogginlägg från 2009 som var det första året jag bloggade här på blogspot. Som småbarnsförälder med ett späckat schema så frågar man sej ofta "vad gjorde vi egentligen med tiden innan vi fick barn?". Mitt svar är; tränade en hel massa mer (främst cykling), reste, tittade på film, läste böcker och..bloggade förmodligen mer.

Reser gör vi ju fortfarande, men jag tränar absolut inte lika mycket som för 3 år sedan. Då var jag nästan lite manisk. Var TVUNGEN att göra något varje dag, helst 2 grejer - annars blev jag så sjukt rastlös. Jag kunde åka till gymmet på morgonen för ett hårt pass och sen cykla downhill/crosscountry i ett par timmar på kvällen. Inget fel med det, om du har tiden och mår bra av det. Men grejen är att jag inte njöt särskilt mycket, träningen var mer ett måste som jag fick dåligt samvete över om jag inte hann med en dag. Jag var ofta trött och orkeslös men pressade mej att åka iväg och träna ändå. Ett glasklart tecken på att du tränar för mycket! Men sen mådde jag sådär också, längtade hem otroligt mycket, kände mej ensam och grubblade väldigt mycket på framtiden. Så träningen blev mitt sätt att slippa tänka, och rastlösheten och oron jag hade i kroppen kändes inte fullt lika jobbig efter ett träningspass.

Allt detta förändrades när jag blev gravid, jag var plötsligt tvungen att lyssna till kroppen och jag kände inte samma måste till träningen utan tränade när jag hade lust och ork. Hela mitt tänk blev annorlunda och idag är träningen inte längre ett måste för mej utan något som är lustfullt och frivilligt! Kvaliteten på mina träningspass är även väldigt mycket bättre, när de väl blir av så blir det ordentligt.

Med det sagt ska jag nu byta om till träningskläder och köra ett pass här i vardagsrummet - för att jag har lust och vill :)

Söndags Lunch

Vi tog en avstickare till Riverton för lunch medan L sov i bilen (i nära 2 timmar). Det blev ett vinnande koncept; jag slapp fundera på vad jag skulle laga till lunch, C kom bort från farmen för en stund och L - ja han är på strålande humör efter sin långa tupplur!

Annars är det en innefixardag här, ute blåser det och regnar om vartannat så försöker få sånt där gjort som alldeles för länge funnits på "en annan dag-listan". Hänger gardiner, skruvar upp hyllor och röjer i förrådet! Lika bra att fortsätta medan jag har ångan uppe - Hej så länge!

Riverton Beach:

Det ser som vanligt så mycket varmare och skönare ut än vad det var, jag ville inte ens hoppa ur bilen för dessa foton utan vevade ner rutan istället och höll på att blåsa bort bara då!

Julaftonsmorgon

Har helt glömt att lägga upp dessa bilder, från den 24:e december då vi monterade upp L:s gungställning! Han tröttnade snabbt de första veckorna men nu vill han plötsligt inget annat, utan tar mej i handen och leder ut mej till gungan så snart han får tillfälle. Och jädrar om jag sen försöker lyfta upp han ur gungan för tidigt (eller nånsin), då blir det livat!

Man får väl säga att det måste ses som en uppskattad julklapp.

Lycka! Himla synd att C har sin rånarmundering på bara... 

Invercargill

Jag och L gjorde stan idag, det är ännu roligare nu när han är lite äldre att åka in till stan tillsammans för han är medveten om vad som händer på ett helt annat sätt. Uträttade lite korta ärenden medan han sov, sen när han vaknade åkte vi till Rebel Sport som är ett stort sportvaruhus och kom ut med ännu ett par (!) skor till L. Crocsen fick han nämligen stora blåsor av! Förmodligen för att han inte hade några strumpor på sej och att det blev svettigt och varmt när han sprang omkring som en liten tok.. Men jag hoppas på att kunna använda dom igen när hans skavsår läkt. Dom är som sagt perfekta i vatten och sand!

Kollade även på träningskläder åt mej själv och lyckades prova hela 3 plagg medans L rev ut innehållet ur min plånbok inne i provrummet. Dock blev det inget fynd, klädshopping åt mej själv är att föredra när jag är ensam. Sen kollade jag på kettleballs, men ingen luck där heller. Dom hade nämligen ingenting mellan 2 och 10 kg. Jag är ute efter en 7:a eller 8:a så att jag kan träna hela kroppen. Med 10 kg blir det alldeles för tungt för att kunna göra så många repetitioner som jag vill. Och med 2 kg, defintivt alldeles för lätt!

Innan vi åkte hem så åt vi lunch tillsammans på ett café och sen storhandlade vi. Det räckte för att trötta ut L, och han sov ännu en liten stund på vägen hem. Nu har jag en liten uttråkad kille vid benen... better go!

I bilen på väg hem från "Invers"

Litet Nytt

Häromdagen hittade jag äntligen riktiga skor åt L. Något han behöver nu när han GÅR överallt! Han vill fortfarande helst hålla handen när vi är ute nånstans men inomhus knallar han omkring fritt - det är så himlans sött när han kommer vaggandes, steg för steg och tillsammans med världens leende. I love it :) Dock når han ju plötsligt upp till saker han förut inte ens kunde se från kryphöjd, och han är dessutom lång så det gäller att ställa "farliga grejer" högt högt högt upp utom räckhåll för små ivriga händer...

Men det var inte det jag skulle skriva om ju, utan hans skor: två par blev det, ett par fina gympadojor i äkta läder och sen ett par crocs, perfekt för sandiga stränder och vattenpölar! Jag som tidigare har svurit att ett par crocs aldrig nånsin kommer in i vårt hus har nu blivit tvungen att ändra min åsikt.. dom är ju faktiskt rätt praktiska. Men än dröjer det länge (förhoppningsvis för evigt!) innan jag själv äger ett par.

Sen fick ett par jeans och en t-shirt av märket kiniki följa med hem, supertuffa  med dödskallar!

Excitement!

Åh vad glad jag är just nu! Mötet med T gick jättebra, hon vill inget hellre än att börja arbeta tillsammans med mej vilket känns både smickrande och roligt. Jag tror att det är nu eller aldrig för min del. Ända sen jag kom till NZ har jag sett vår vistelse här som tillfälligt och därför aldrig vågat eller sett nån mening med att riktigt satsa fullt ut på något. Men let´s face it, nu är vi inne på vårt 5:e år i Queenstown och troligtsvis blir det några till innan vi bestämmer oss för var vi ska placera L i skola.

Och nu har jag alltså möjlighet att börja arbeta för någon som vet att vi gärna vill ha ett syskon till L inom en inte alltför lång tid, och är okej med att jag isåfall kommer spendera en längre period i Sverige igen. Att kunna gå in i ett jobbsamarbete med öppna kort är för mej väldigt viktigt, det finns inget värre än att behöva finjustera sanningen för arbetsgivare för att man är orolig över vad dom kan tycka.

Vi ska träffas igen nästa vecka och prata närmre om hur vi ska lägga upp allt. Spännande!

Excited tjej (som älskar sin ring)!

Liten kräver mycket

Timmarna på mitt dygn har inte riktigt räckt till sen vi kom hem. Jag har haft fullt upp med att skriva nytt program åt en klient, inredningsdetaljer till huset och ja, sen allt annat som tar sin tid. Att underhålla en liten älskling tex, och allra helst; att lägga liten älskling.

Herregud vi är inne i en riktigt tröttsam (bokstavligen) period nu när det kan ta allt från en halvtimme till 2,5 timmar att lägga L! Jag trodde och hoppades att det skulle ändra sej när vi kom hem, och yes igår var första kvällen på evigheter som han somnade i sin säng och det på nolltid. Men sen ikväll när jag kände att "det här blir lätt som en plätt", inte då.. Då tog det minsann två och en halv timme innan han somnade! Ensam med L är jag dessutom, vilket innebar att jag inte kunde sätta mej här och jobba förrän alldeles för sent. Och nu är hon snart 23 och imorgon ska jag på möte om ett framtida samarbete med en PT här i QT. Fast innan dess måste jag packa för att köra ner till farmen där helgen kommer spenderas.

Något jag inte ser fram emot så värst mycket alls, hade hellre stannat i QT. Särskilt nu när resväskorna är uppackade, alla kläder tvättade, kylskåpet fullt och lägenheten renare än vanligt. Det lockar inte ett dugg att packa väskan igen och sen åka ner till ett hus som jag vet kommer vara i gravt behov av storstädning samt ett kylskåp och frys som ekar tomt... 

En krävande liten herre men ack så söt!

Hem ljuva Hem!

Oj äntligen hemma får man väl säga. Både bilresan från New Plymouth till Wellington och flygresan hem med L gick toppen. Däremot glömde vi bil- och hemnycklarna i hyrbilen uppe i Wellington, något vi upptäckte på flygplatsen i Queenstown!

Det blev att ta taxi hem istället för vår egen bil som stod på långtidsparkeringen. Sen agerade C inbrottstjuv och klättrade upp på balkongen, tog sej in i vår lägenhet och kom ut med extranycklarna på nolltid. Väldigt skönt men lite läskigt att det gick så lätt... Tur att ingen annan hann före.

Nu ska jag sooova, är så trött. Återkommer imorgon!

Vackra D och hennes två söner som ledde henne fram till B och prästen i lördags.

Bröllopet var verkligen hur fint som helst!

Sunday BBQ

Idag har vi spenderat mestadelen av dagen med att hälsa på släkt och vänner här uppe i New Plymouth. Kvällen avslytades med BBQ hos C:s morbror med familj, vi hade riktigt trevligt och L höll sej nöjd och glad tillräckligt länge så att vi hann med att äta klart :) Imorgonbitti blir det ett sista adjö till det nyblivna bröllopsparet, vi ska träffas och äta frukost innan vi kör ner till Wellington igen.

Bröllopet förresten, det var hur lyckat som helst. Litet, intimt och avslappnat med bara de allra närmsta inbjudna! Precis som jag önskar att vårt bröllop blir en dag. Ju mindre desto bättre tycker jag faktiskt... Jag tror att det bara var cirka 30 pers igår, något fler än så gissar jag att det blir för oss beroende på var vi gifter oss men jag vill gärna hålla antalet gäster till 45-50.

Första veckan efter förlovningen var jag verkligen all-in, skrev gästlistor, skickade email till poteniella festlokaler osv men nu har jag lugnat mej lite. Det är så mycket annat rörande framtiden vi funderar på just nu att bröllopsplaneringen hamnat rätt långt ner på listan. Eller iaf på listan som har "ovisst" som överskrift. Usch, det är alldeles för många grejer på den listan för tillfället... Det gör att jag kännt mej vilsen och ledsen den senaste tiden. Jag rycker upp mej när vi är omkring C:s familj och vänner men sen när jag är själv så ramlar jag ner i mina grubblerier igen. Men allt handlar om vilken inställning man har, och nu har jag bestämt mej för att det är slutgrubblat för den här gången.

Allt löser sej på ett eller annat sätt, det gör det alltid.

Idag vid magiskt vackra Oakura Winery där vi åt lunch,

min fina lilla familj och jag:

New Plymouth Beach

Vi kom just tillbaka från en promenad/joggingtur längs stranden i ett väldigt blåsigt New Plymouth, har ont i öronen efter all vind! Dock är det varmt och det regnar iallafall inte :) Klockan fyra börjar bröllopet, men innan dess ska killarna träffas för en BBQ medan tjejerna håller till ute vid bröllopsvenuen.

Själv vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen, att ta med sej L ut till bröllopslokalen redan vid ett känns inte som nån vidare idé, då kommer han minst sagt ha tröttnat när det är dags för själva cermonin. Att hänga på C till grabbarnas häng känns lite fånigt det med... Well, tror åtminstone jag har klurat ut vad jag ska ha på mej - alltid nåt! Nu blir det en dusch medan L fortfarande sover.



På New Plymouths Walk Way för en liten stund sen:

Bak i bilen

Fyra timmar i bil med en 16 månaders kille som har spring i benen är en utmaning. Tur att han är berest vår lille kille.. han fixade det förvånansvärt bra ändå. Med russin, iPad, böcker, rice crackers och mandariner klarade vi oss med bara ett stopp, som blev på Mc Donalds av den enkla anledningen att där fanns ett lekland! Försökte välja så nyttigt vi kunde från menyn, så det blev en kycklingburgare och sallad för oss medan L fick chicken mc nuggets, mindre bra men han älskade dem och det kändes liiite bättre än strips iallafall. 

Jag är så oerhört trött på allt vad utemat heter men även på halvfabrikat och att aldrig testa nåt nytt hemma . Mitt mål det här året ska bli att laga fler nya maträtter! Och gärna börja göra mina egna mueslibars som mellanmål till L, göra egen muesli, laga eget bröd och... ja nu får det räcka. Jag känner mej själv, har ständigt höga ambitioner och vill alltid så mycket. Men det där med mera variation på vår mat, det ska det banne mej bli!

Halvvägs till New Plymouth hoppade jag bak i bilen med L för att agera underhållare, jag lyckades trötta ut honom så pass att han till slut somnade! Bra betyg eller inte?

I helgen händer det!

Ja en hel massa saker förstås men det roligaste av allt är att L plötsligt vill gå överallt, hela tiden. Allra helst med nån av oss i handen men erbjuds inte det alternativet så går han själv! Nu behöver jag hitta ett par bekvämma och välsittande skor åt honom, något som visat sej vara svårare än jag trodde. Jag vet inte om det är Queenstowns utbud som är extremt dåligt eller om det gäller andra städer också, men jag kan verkligen inte hitta några bra skor åt honom. Dom går sönder efter bara ett par dagar med utomhuslek, så ska det väl inte vara ändå?

Ska titta runt lite här i New Plymouth imorgon, som i för övrigt inte ens kan jämföras med Wellington när det gäller shopping. Åh jag hade kunnat spenderat evigheter på Wellingtons main street men nu hade jag bara en fjuttig timme i morse. Hittade ett par skor iaf, som jag förmodligen ska ha imorgon på bröllopet. Har ingen aning om vad mer jag ska ha på mej, allt känns bara fel. Antingen för uppklätt eller för nerklätt! Det är dessutom blåsigt och kallt här så klänning känns alldeles för kallt. Funderar på ett par jeans (men kan man verkligen bära det på ett bröllop, även om dresscoden är supercasual?), klackar och en tunn skir blomstermönstad top.. Och inte känner jag bruden så pass bra att jag kan smsa och fråga heller! Hennes blivande man sa vid ett tillfälle till C att jeans var ok vet jag inte riktigt om jag vågar lita på det...

Förresten, hon vet om bröllopte nu. Tydligen har dom mobiler som har synkade almenackor så hon fick alla hans viktiga datum/memory notes relaterade till bröllopet sänt till hennes mobil! Vilken miss.. men men, det är ju tanken som räknas och jag tror hon tycker att det är väldigt gulligt av honom allt han försökt planera i hemlighet.

Igår kväll på James Cook Hotel:

Vi tog ett glas vin i hotellbaren medan vi väntade på buffén.

Och L, ja han övade på att gå förstås!

Och självklart är det alltid väldigt intressant att ta reda på vad mamma och pappa

äter eller dricker. Den här gången blev det dock inget smakprov...

Windy Wellington

Så var vi i Nya Zeelands huvudstad! Blåsigt värre var det när vi landade vilket iof var rätt väntat, det är ju inte för intet som staden kallas "Windy Wellington". Jag kände mej helt fel klädd i mina jeansshorts, tunika och sandaler, men efter en dusch på hotellet och ombyte till jeans, t-shirt och ballerinas kändes det bättre. Vi åt en supergod buffé på hotellet och vi (alla 3 när jag tänker efter) åt såklart alldeles för mycket av allt, men sen gjorde vi något utöver det vanliga. När L somnat i vagnen efter ombyte till pyjamas och välling så gick vi på SPA!

Jag tog en "Body Wrap" när hela kroppen smörjdes in i lera, håret med avokadokräm medan jag njöt av en huvudmassage, sen fick jag ligga inlindad i varma handdukar i 15 minuter innan tjejen kom tillbaka och gav mej en facial, ögonbryn och mustachvax (det du brorsan, nu har jag ingen muscha längre ;). Det gjorde skitont rent utsagt, särskilt det sistnämnda - kände för att skrika rätt ut men bet mej i tungan och tänkte på saker som gör mer ont. Bryta ett ben tillexempel. Eller ramla och slå i läppen i kakelgolvet som vår älskade stackars L gjorde idag.. Då ville jag gråta på riktigt.

Nu ska vi sova här. Imorgon väntar 4 timmars bilkörning till New Plymouth. Två timmar vet vi ju att L klarar, men det dubbla? Det lär bli en del stopp gissar jag...

Jag skulle lätt kunna tänka mej fler SPA-visteleser i vardagen :)

Dagens besök på Bodyhaven:



 

Livet i en väska

Just nu är jag trött och slutkörd och småsaker känns jobbigare än vad de egentligen är. Som att packa väskan ännu en gång. Vi flyger ju upp till Wellington imorgon (vilket jag iof ser fram emot, hoppas hinna med lite shopping efter att vi checkat in på vårt hotell), och kör sen vidare New Plymouth dagen efter för lördagens "suprisebröllop". Men just nu känns det bara tröttsamt att packa resväskan. Är så innerligt trött på vårt flängande mellan två hem, trött på att alltid riva runt i en väska för att hitta nåt att ha på mej, trött på att försöka ha dubbla uppsättningar av det mesta men ändå glömma kvar saker och trött på att aldrig stanna på ett ställe i mer än ett par nätter.

Men som sagt, ikväll är jag trött och då känns det mesta jobbigt. Imorgon är en ny dag! Positivt är att vi lyckades få L i säng kl 7 istället för 9 halv 10 som dom senaste kaoskvällarna varit. Åtminstone något som bådar gott inför morgondagen då jag vill att L ska hinna sova sin tupplur innan vi stiger på planet.

Nu ska jag dricka en kopp te, slötitta på tvn och tänka glada tankar innan jag däckar i sängen.

Photo Shoot

Här kommer några av mina favoriter från bröllopsphotoshootet jag gjorde i november:

Det var ju knappast några vanliga bröllopsfoton utan mer fashion foton, särskilt de när jag har klänning nr 2. Jag hade så tung makeup att varken C eller L kände igen mej. Eller rättare sagt; C körde förbi mej med bilen, såg inte att det var jag och L, han vägrade att titta åt mitt håll förräns jag hade tvättat av mej sminket! Alltså ingen makeup jag kommer att bära på min egen bröllopsdag!

Appropå bröllop så ska vi på ett i helgen som kommer. Det är C:s vän som gifter sej, han har ordnat bröllopet helt i hemlighet och hans fästmö har ingen aning att hon ska stå brud på lördag. Det kommer hon få veta samma morgon! Herregud.. hoppas verkligen hon gillar överraskningar!