måndag 30 april 2012

Hemma i värmen..

..igen efter en liten utflykt med plutten! Nu har iallafall jag fått tillräckligt med frisk luft för idag.. sitter här med alldeles rosiga kinder efter den isande vinden. Lille L gick det dock ingen nöd på, bylsade på honom så mycket kläder jag kunde och så struntade vi i hjälmen (inte alls bra) till förmån för en varm mössa. Måste komma ihåg att ta med hans tunna mössa tillbaka nerifrån farmen, så att både mössa och hjälm går på!

Annars har den här dagen gått till att betala en himlans massa räkningar och fixat lite till här hemma. Vår interneträkning har hittills kostat lika mycket per månad som jag gissar att bredband i sverige kostar under ett helt år. Där ligger dom helt klart efter, kiwisarna. Men nu är det äntligen slut på våra skyhöga interneträkningar, har hittat ett företag som har fast pris för obegränsat med data (högst ovanligt här!). Fortfarande snordyrt jämfört med Sverige, men helt klart bättre än det vi hade innan. 

Snart kommer mina älsklingar hem från mataffären, blir spännande att se vad dom hittat på åt oss till middag! C ringde nyss och frågade på vilken hylla chorizon finns, han ville nämligen att jag skulle baka savoury muffins till ikväll.. gulle :) 

Wakatipu Lake


Plockade fram dunjackan förra veckan, helt klart ett vintertecken!



En av mina och L:s favoritgrejer är att hitta närmsta brygga...



...ta med oss en näve småsten, slå oss ner på bryggan



... och "plums!" Sen åker dom i en efter en..



Sen rullar vi hem igen! Kvasten fungerar som en turbomotor :)

Winter Weather

Brrr nu börjar det bli vinter här, ny snö på bergen och bitande kallt ute! Det enda positiva är att man får dricka hur mycket varm choklad med vispgrädde som man vill haha. Nja inte hur mycket som helst kanske men en från Starbucks har det blivit både idag och igår, lika gott båda gångerna...

Någon som inte har ett dugg mindre energi för att det är kallt ute är vår lille älskling, därför ska vi bylta på oss dunjackor och mössor och gå ut en stund nu annars lär vi inte få en lugn stund i eftermiddag!




Hot Chocolate från Starbucks... mmmm

söndag 29 april 2012

Springer igen!


Nu får man väl nästan säga att jag är friskförklarad, jag springer nämligen igen! Skulle tro att jag även kan cykla utan smärta men där väntar jag nog liiite till. Vill ju inte gärna råka ut för en till olycka innan jag ens blivit opererad för min senaste..

Fy jag är helt klart nervös och värre lär det bli när jag får ett datum för operationen. Nyckelbenet ska ju brytas igen (aouch!) innan det kan sättas ihop rätt men en stor skruv. Sen kommer överflödig benmassa filas bort för att göra nyckelbenet smalare igen. Åh jag ryser i hela kroppen vid bara tanken.. men som tur är kommer jag vara nedsövd när skruven sätts i, och även när den tas ut om jag vill.

Jag hoppas verkligen att det stämmer att läkningen kommer ske snabbare efter operationen (än efter olyckan), det är vad jag fått berättat för mej.


Innan min löptur runt Kelvin Heights:




Var bara tvungen att stanna för en liten fotopaus, kunde inte motstå dessa härliga färger tillsammans..

Känns konstigt...

...att plötsligt ligger fokus på att inte bli gravid. En graviditet innan min operation vore allt annat än önskvärd, så på sätt o vis får man väl säga att ordspråket "allt har en mening" passar väldigt bra just nu.

Det känns faktiskt skönt att helt kunna släppa tankarna på att bli gravid, iallafall för ett tag. Jag tror att det är bra för mej! 

Nu ska jag fortsätta med att städa här, det kommer eventuellt en fotograf hit i eftermiddag för att ta bilder av vårt hus för marketing. Allt detta spring av mäklare, fotografer o ja vet inte vad drives me mad men samtidigt så är ju bonusen att vi oftast har det väldigt snyggt hemma. Fast gud vad jag längtar efter att lämna disken framme en dag, smutstvätt på golvet och tandkräm på spegeln och bara åka hemifrån om jag känner för det! 

Just nu är min morot en löptur med L på cykeln så snart jag är färdig med fejandet... Gotta go!



Jag just nu! I bakgrunden skymtar bokhyllan jag kämpade med igår (tur att man är uppvuxen i ett IKEA-land), en bättre bild kommer senare!

lördag 28 april 2012

Saturday Night

Nu börjar vi komma in i vår egna lilla lunk igen, tänk vi har nästan haft konstant besök här sen i november. Det har varit väldigt intensivt men även otroligt roligt - jag är såå glad över att vi har såna underbara vänner och familj!
Men som sagt, nu är det bara vi tre igen. Det känns lite konstigt men jag tror att vi behöver det för att komma ifatt lite..

Min dag blev riktigt bra tillslut ändå, vi har röjt och fixat här hemma för komma i lite mera ordning. Det är en hel del kvar men vi kom en bra bit idag vilket känns skönt! C tog tag i garaget och jag skruvade ihop en stor bokhylla som har legat ouppackad i nära en månad, samt möblerade om i vårt vardagsrum - det blev lite bättre faktiskt även om soffan fortfarande måste bort.

Oj ser att klockan redan har hunnit bli kvart i elva! Sovdags för mej för länge sen..

Night Night


Det blev inga bilder idag, men här är jag och mina älsklingar igår ute i Jacks Point:




Ett jäkla morgonhumör

Det är vad jag har ibland. Särskilt när jag inte får vakna i lugn och ro. Fast ibland räcker inte det heller. Imorse var jag arg som ett bi. Och plötsligt kändes de små och lite irriterande grejerna C alltid gör, helt outhärdliga!

Jag så trött på att alltid behöva leta i en kvart efter tv-kontrollerna för att C pillar ner dom i soffan (fråga mej inte varför) och att alltid behöva  lyssna på 95, The business channel på TVn för att den prompt måste vara på varje morgon. Så jag fick ett litet utbrott om att han måste sluta pilla ner kontrollerna i soffan och att han borde skaffa sej ett kontor där han kan sitta och jobba med kanal 95 på hela dan, alternativt att vi skaffar en till TV - och så kändes allt lite bättre igen.

Fast jag tror att det var frukosten i magen som gjorde den största skillnaden..

Nu börjar jag min dag igen!


fredag 27 april 2012

My big boy

Imorse tog jag och L en fika på Starbucks, och när vi satt där med en varsin halv branmuffin, jag med en kaffe och L med en "fluffy" (skummad mjölk i en mugg) så slog det mej - min lille bebis har vuxit upp! Döma av fotot nedan ser han ju ut att lätt kunna vara 3-4 år, håller ni inte med?




Jag blir så stolt då han, trots hans enorma energi och spring i benen klarar av att sitta ner och ta en fika med mamma - världens bästaste unge är vad han är! Jag är så oerhört tacksam över att jag fått bli mamma till den här killen, han är verkligen mitt ALLT.

Annars har den här dagen mest handlat om att inte somna haha. Jag har varit så makalös trött, trots en bra natt. Men jag tror att det är gårdagen som spökar, den långa körningen och att jag slutligen har fått ett besked angående mitt nyckelben, sen att C:s kompisar flög hem idag efter en hel vecka hos oss - äntligen är vi ensamma!! Luften gick ur mej och jag insåg att jag nog kört på sparlåga ett bra tag.

Nu ska vi krypa upp i soffan och kolla på film - välkommen helg säger jag!

torsdag 26 april 2012

8 timmars körning

...för en kvarts konsultation gjorde jag idag men det var det värt! Fick träffa en jättebra läkare som jag direkt fick förtroende för. Han sa att i mitt fall sätter han hellre in en "pin" istället för en platta i axeln. En pin är smalare och kommer inte synas genom huden så som en platta skulle göra på mej, dessutom tas pin:en (skruv/spik/nål vad det nu blir på svenska) ut efter 3 månader när nyckelbenet har vuxit ihop vilket jag tycker är bäst av allt. 

Visserligen betyder det två operationer, men den andra är betydligt enklare och kunde tillochmed utföras under endast lokalbedövning om jag vill det. Jag är supernöjd med det här beskedet! Nu är det bara att hoppas på att ACC (NZ svar på försäkringskassan) jobbar snabbt och godkänner mitt fall så att jag får komma in för operation om ett par veckor. Jag frågade faktiskt vad det skulle kosta att betala för operationen själv. Läkaren hade aldrig haft någon som varit tvungen att betala men han gissade på att det skulle gå på kring 10 000 dollar. Ojsan sa jag och svalde min fråga i samma andetag.. 


Här är jag i Cromwell på vägen hem där jag var tvungen att stanna och ta en bensträckare för att inte somna bakom ratten...


Den friska luften och några utfall och en kort sprint på 10 meter fick mej att vakna till! 



Lake Dunstan i Cromwell by night

Our House Part Three

Här kommer tredje delen av vårt hus, nedan är "matsal" och vardagsrum. På nedervåningen har vi två sovrum och ett badrum samt stora härliga garderober för förvaring (något vi saknade så i våra lägenheter). 

Det kommer inga bilder på dessa sovrum då dom just nu är invaderade av två grabbar som har skitiga kallingar och strumpor liggandes över hela golven.. Inget ni vill se eller hur? ;)

Vi flyttade ju in här med våra existerande möbler, en av lägenheterna sålde vi möblerad men den sista såldes utan möbler. Det funkade bra när det gällde vårt sovrum, däremot passar inte vårt matsalsbord, soffa och coffee-table alls med resten av huset.. Det är både fel stil och färg! I matsalen hade jag hellre sett ett stort slitet bord i naturträ, det hade varit hur snyggt som helst! Och i vardagsrummet, ja där behöver soffan helt klart bytas ut mot en i läder, kanske i en snygg chokladbrun färg eller svart skulle funka det med. Och vårt coffee-table, det är både fel färg och form. Vad som helst skulle passa bättre :)

Men frågan är om det är värt att sälja och köpa nytt just yet. Jag tror inte det.. Vi kör så här ett tag till, för vem vet var vi hamnar nästa gång!




Jag älskar träbalkarna i taket, det ger karaktär till hela huset



Kök/matsal i ett. 
Och väldigt lååånga gardiner som ska tillbaka och kortas i nästa vecka.



 L älskar att springa runt runt på dom stora ytorna



Matsal och vardagsrum



Här är sista delen av vår röda tråd som går genom huset - sten kring eldstaden! 



Soffan passar visserligen bra att hoppa i hälsar L!



Jag gjorde ett försök att ge soffan lite varmare toner med nya kuddar. 
Bättre, men fortfarande inte bra..



Huset från utsidan - äntligen har vi fått ett balkongräcke!!!




Fortfarande lite att göra i trädgården, men vi är så gott som klara



Plätten uppe till vänster vägrar det växa gräs på, det lär få bli de nya ägarnas projekt.. Nu är det nog för sent för i år gissar jag.


onsdag 25 april 2012

När andra lägger sej i hur du fostrar ditt barn...

Blir jag rent ut sagt förbannad. Eller i varje fall jäkligt trött. Särskilt när det är den äldre generationen som ofta anser att de hade bättre pli barn förr i tiden. Men till viket pris undrar jag då? Visst vill jag ha ett barn som lyssnar på mej och förstår innebörden av ett nej, särskilt när det gäller faror. Men jag vill även ha ett barn som litar på mej och är trygg med mej. Respekt pratar många om, men när det handlar om att skrämma ett barn till rädsla har det för längesen gått för långt enligt min mening.

Här på NZ pratas det vitt och brett om att ge barnen en "smack" eller "wack" när dom gör något fel. För att dom ska lära sej. Använd gärna ett bälte för extra effekt. Magen vänder sej utochin på mej när jag hör hur vanligt det är att aga sina barn här... Aldrig i livet att jag skulle kunna slå mitt barn. Där har jag och C som tur är samma uppfattning (annars hade vi aldrig skaffat barn ihop!).

Däremot har vi ibland delade meningar om hur mycket man kan förvänta sej att en 19-månaders kille ska förstå.. Men vi jobbar på det. Att båda föräldrarna enas om samma regler och gränser är verkligen ett måste, annars riskerar man att få ett oroligt och osäkert barn. Men man riskerar även en massa onödigt gräl och i värsta fall sin relation.


-

Det käraste vi har

Höstligt

Vaknade till ännu en vacker höstdag här i Queenstown. Nu har vi haft fint väder i flera veckor känns det som - underbart! Jag gör det mesta av varje dag som solen skiner, försöker vara ute så mycket jag bara kan då jag vet att vi går mot bra mycket kyligare tider. Brrr vill verkligen inte att det ska bli vinter, det här vädret vi har nu är perfekt! 

Men vi har ju en solresa att se fram emot om drygt en månad, vi ska bara bestämma oss var det bär av! Jag skulle så gärna vilja uppleva Cook Islands, har hört från både vänner och läsare att det ska vara sagolikt vackert där. Däremot vet jag inte hur passande det är för en barnfamilj.. Innan L fanns åkte jag och C till Fiji och var där i två veckor, visst var det vackert och det är en resa jag inte skulle vilja ha ogjord men däremot skulle jag inte åka dit igen. Två veckor ute på ensliga öar var alldeles för länge för två rastlösa själar som oss, dessutom så var det snordyrt! Allt, precis allt tar dom betalt för. Lite som när man är fast på en flygplats, dom vet att dom kan ha priserna hur höga som helst för folk köper ändå. Och det är ju samma sak om inte värre på en nästintill öde ö, behöver man tvål så kan har man liksom inget val än att betala 100 jäkla spänn. 

Så nä, jag vet inte om en tropisk ö är det bästa valet för oss. Särskilt inte nu när vi har L.. Jag tror att det lutar åt Australien ändå. Fast jag skulle gärna se något nytt den här gången, på Sunshine Coast i Mooloolaba var vi ju sist (C:s 30-års present från mej), då var det också bara vi två men det är verkligen ett perfekt resemål för familjer! Fast som sagt, jag bodde där i 1,5 år OCH har varit dit två gånger på semester.. Kanske dags att se nåt nytt? 

Det går direktflyg från Queenstown till guldkusten och Surfers Paradise och där har jag aldrig varit (Byron Bay är så långt söderut jag kom under min tid i Oz) men jag är lite osäker på om det verkligen "är vi". Känns  så himla kommersiellt och turistigt.. 

Nån som har erfarenheter av guldkusten att dela med sej av annat än som en partydestination man åker med ett gäng polare? Och jag slipper helst att dela hotell med 100 andra skrikande barnfamiljer, barnvänligt yes men det är inte vårt enda kriteria. Vi vill alltså inte att det ska vara för "crowded". Vilken strand/ort väljer man isåfall?


Min promenad hem från stan idag:












tisdag 24 april 2012

Solen here we come!

Jag la fram mitt förslag till C om en resa bort till vita sandstränder och varmare breddgrader och han tyckte det lät som en bra idé! Så nu ligger jag och googlar resor.. Cook Islands, Cairns eller Gold Coast är några ställen jag tittat på, men kan inte riktigt bestämma mej för vilket. Ska nog sova på saken tror jag!

Night Night

Not this month either..

Igår när jag hade skrivit klart mitt inlägg och efter jag kissat på ännu en sticka så kom den. Förbannade mens! Men jag var ganska förberedd, kände mej ju inte det minsta gravid. Nu är det bara att hoppas att det finns nån mening med det här, att jag får en operation i maj så att vi slipper vänta med att försöka. Jag vill nämligen inte vänta alls, inte om det ska gå i den här takten! (jag är otålig I know)

Nu ska jag svida om från mina tajta jeans till träningsbrallor, dra på mej gympadojorna och ta med mej L ut för en cykeltur. Grabbarna är iväg och cyklar downhill (såklart, vad annars) och lär inte vara hemma förrän vid middagstid. Det gör mej faktiskt ingenting, rätt skönt att få ha huset för mej själv faktiskt. För att inte tala om tvn, jag kan lyssna på musik istället för supercross - underbart!



Jag i ny tisha från budgetvaruhuset The Warehouse. 
Men det behöver ju ingen få veta förutom ni ;)



måndag 23 april 2012

Sådan far sådan son

Ibland undrar jag vad det ska bli av vår lille vilde med all den cykelsport och alla motorcyklar han har omkring sej konstant. Det är ju numera helt normalt för honom men en dag lär han ju upptäcka att inte alla har föräldrar som inte blivit vuxna själva än ;) Nedan är vi imorse ute vid bmx-banan i Jardines Park. Hade jag inte haft ett brutet nyckelben hade jag helt klart haft med mej min egen cykel!

Nu börjar det bli jobbigt att inte få cykla ska jag erkänna.. Särskilt med C:s två mates här som inte gör nåt än att cykla hela dagarna och sen på kvällarna kollar på video fotoage de filmat med en helmet-cam. Åååh jag längtar tillbaka tills jag står på ett par pedaler igen! Fast frågan är ju när det kommer hända.. Skyline stänger downhillbackarna för säsongen i maj och innan dess kommer jag knappast vara tillbaka på min cykel. Men nästa säsong kanske.. Om inte något annat sätter stopp vill säga ;)

Jag har två dagar kvar tills ni vet vad och efter 3 negativa gravtest (jag sa ju att man blir lite knäpp) och med noll gravkänningar förutom ett jäkla humör är jag rätt övertygad om att det inte blir nåt den här månaden heller. Jag måste slappna av. En resa till en paradisö bara jag, C och lille L skulle inte sitta helt fel!


Som tur är har jag den här lille spillevinken att glädjas över. 
Och det gör jag, varenda eviga dag!












Det nya är att med pappas hjälp och ljudeffekter flyga över hoppen precis som dom gör på tv.. 
Eller kanske framförallt som pappa gör när han sitter på sin hoj! L tittar en gång, sen försöker han göra samma sak.

Lite ljusare igen

Idag ringde dom från Dundedin och meddelade att jag fått en tid för en konsultation på torsdag! Jag kommer att åka dit och göra mitt yttersta för att se så lidande ut som möjligt. Jag tänker bara inte acceptera att jag ska behöva vänta i 3 månader, särskilt då det redan har gått 6 veckor och nyckelbenet inte läkt alls. Hade det varit ihopläkt hade det ju varit en annan grej, då hade jag förstått att andra patienter med mer akuta ärenden gått före.

Hursomhelst, jag är beredd på att det kan gå hursomhelst på torsdag men jag tänker iallafall försöka att få en sån tidig operation som möjligt. Det är förresten nära 4 timmar enkel väg till Dundein från Queenstown så det är inte en liten trip vi pratar om, ännu en anledning att verkligen gå "all in" när jag väl träffar specialisten.

En annan grej jag tänkt på är att det ju finns en liten liiten liiiten chans att jag är eller blir gravid. Vad händer isåfall med operationen? Jag antar att det är frågor jag får svar på under torsdagen. 




Min lille älskling och jag imorse ute i Kelvin Heights

lördag 21 april 2012

Håll i er nu!


Istället för min vanliga kopp med pepparmintsté sitter jag här med ett glas vitt vin och några bitar mörk choklad. Det sistnämnda var ju kanske ingen överraskning, men vinet! Jag minns faktiskt inte när jag sist drack alkohol.. eller jo det gör jag visst, det blev några sippar champagne när vi flög helikopter. Men innan dess, nä det var verkligen evigheter sen. Egentligen inget val jag gjort medvetet (kanske lite) men vi dricker väldigt sällan bara, jag föredrar att äta mina kalorier :) Och vilda nätter på stan, det har jag upplevt i mina tonår och tidiga tjugo-nånting, det var kul då men inget jag saknar nu! 

Var ju som sagt iväg till Arrowtown idag, vi missade paraden då L somnade alldeles för sent men istället så hängde vi med S och lilla N i lekparken och jag hade med mej en liten present för att gratulera S till hennes andra graviditet! Hon och jag har gått och småhoppats tillsammans de senaste månaderna då C och jag väldigt gärna vill ge L ett syskon. Än har det inte hänt för oss men igår fick S ett plus!! Jag är så himla glad för hennes skull! Samtidigt så är det förstås lite av en besvikelse när det inte sker lika lätt för en själv. Men dom säger ju att negativ stress påverkar och jag antar att jag haft en del av det runtomkring mej den senaste tiden.. 

Tänkte först att det här är alldeles för privat att nämna i bloggen men va sjutsingen, det upptar så mycket av mina tankar (man blir helt ärligt knäpp av att försöka räkna ut vilka dagar man har ägglossning och sen de där två veckorna när man bara går och hoppas och väntar..). Och alla funderingar på vilken mat man bör och inte bör äta för att öka sina fertilitetschanser! Men nu är det slut på det, jag tänker leva som vanligt och sluta stressa - det funkade ju förra gången :)



Därav mitt djärva tilltag med ett halvt glas vin på lördagskvällen! 


Tack


...för era kommentarer under mitt förra inlägg, det betyder så mer än ni anar. Nu känner jag mej lite positivare igen trots noll sömn natten till idag och att jag snart har huset fullt av svettiga mountainbikers. Livet blir ju vad man gör det till men ibland måste man få gnälla lite och berätta om sånt som känns kämpigt. 

Att bygga ett hus innebär en jäkla stress, och att sen pressen att sälja så snart som allt är färdigt gör ju knappast det hela lättare. Vi har precis annonserat vårt hus med så gott som alla mäklarfirmor i stan vilket gör att det springer mäklare här varannan dag just nu. Att bo i ett showhome med en 1,5 åring är inget jag rekommenderar! Men jag biter ihop för det mesta (ibland bryter jag ihop haha) och tänker att det är alltid mest aktivitet de första veckorna sen stannar det av och förhoppningsvis dyker den rätta köparen upp.

Jag är motsatsen till C på det sättet att jag vill veta vad nästa steg är, var vi flyttar härnäst osv. C är mer "vi tar det som det kommer/vad vi inte vet nu löser sej sen". Jag kan tycka att det är skitjobbigt rent ut sagt. Avskyr när framtiden könns FÖR oviss. Men rätt som det är vänder det ju och allt blir lättare igen.

Nu ska jag och L åka iväg och titta på Arrowtowns Autumn Festival, det ska tydligen vara en parad och en massa annat skoj för barn. Vi ses här lite senare!


Frukost i stan imorse med mina två hjärtan:








fredag 20 april 2012

Det är mycket nu...

...som snurrar i mitt huvud. Jag är så trött och besviken på många grejer och inspirationen att blogga finns inte riktigt där som jag skulle vilja. Men så är det ibland antar jag.

Pratade med mottagningen i Dunedin angående min operation och tydligen ska det utredas både hit och dit innan det blir av. Allra tidigast kunde jag vänta mej en tid nångång i juni! JUNI.. det är ju evigheter dit! Hade samma sak hänt i Sverige? Jag tvivlar på det men kanske är jag lite väl patriotisk i min ilska.

Hursomhelst är jag trött på att konstant ha ont, less på den jäkla benstumpen som hotar att gå genom skinnet vilken sekund som helst och skaver emot varenda tröja/jacka jag använder. Och framförallt besviken på att jag nu verkar behöva ta nån jäkla fight för att få igenom den här operationen. Jag orkar inte.

Och imorgon kommer C:s två polare för att bo här i nära en vecka. Kunde inte komma mer olägligt med allt annat just nu.

torsdag 19 april 2012

From sea to farmland

Tog med mej L till Riverton idag för en promenad  längs havet och en fika i solen. Det blev inte riktigt som jag tänkt mej.. 

L vaknade till när jag tog första klunken av mitt takeawaykaffe, sen var det bara att hälla i sej resten och äta upp min halva av sconen så fort jag kunde - därefter bar det av, L på sin cykel och jag efter med sopkvasten! Grejen är att han nu kommit på att han kan bromsa genom att spjärna emot med fötterna så det testar han hela tiden. Men sen blir han skitsur när vi saktar in, fast ännu argare om vi inte stannar snabbt nog! 

Det är verkligen inte lätt ibland... Vi hade några till duster med stenkastning i vågorna nere på stranden, något som L tyckte var superkul men jag ansåg att det fick räcka efter 2 stenar, det kändes inte särskilt safe - det hela slutade med att vi båda hade blöta fötter, var svettiga och trötta efter allt springande fram och tillbaka. 

Och som grädden på moset vägrade L hoppa på sin cykel när vi skulle vända tillbaka men ville inte heller gå så jag fick bära honom hela vägen tillbaka till bilen.. Och det var en bra bit! Det var min rofyllda promenad längs havet ;) Jag var helt slut när vi kom hem! Lite senare gick jag ut en stund själv längs hagarna på farmen istället, ibland är några djupa andetag och minuter för mej själv allt jag behöver för att ladda om.


Havet i Riverton...




Farmen...






onsdag 18 april 2012

Our House Part 2

Här kommer några bilder på L:s rum, faktiskt en av mina favoritrum i hela huset! Det är så mysigt och lekfullt där inne, väldigt mycket tack vare väggdekalerna jag klistrat upp - L ääälskar dem! Springer och pekar på bilarna och bussarna så fort han har möjlighet. 

Här nere på farmen har han ju inget eget rum utan samsas med oss i vårt (visserligen stora) sovrum så jag tror han gillar extra mycket att ha sitt eget lilla lekställe med alla hans grejer samlade. Jag hittar honom där inne ibland bläddrandes i en bok eller pulandes med nån leksak - något som alltid får mitt mammahjärta att svämma över av kärlek. 

Jösses vad jag älskar vår lille plutt!



Bil..vroom vroom



Fotona av mej och C är inte så smart att ha framme när vi inte finns hemma märkte vi när vi hade barnvakt sist... Det slutade i tårar och hemringning bums av föräldrar!



Buss - L:s första ord efter mamma. Fast jag tror att han har det engelska uttalet mer sussed faktiskt. Det låter nämligen BAS, som "bus" alltså



Tittut! 
Några skäggiga hantverkare eller spännande hundar att spana på måntro?