Har tagit lite tid för beskedet om att det blir planerat kejsarsnitt istället för en normal förlossning, att sjunka in.
Igår var jag väldigt ledsen.. hade ju inte ens tänkt tanken att det skulle kunna bli snitt. Plötsligt kändes alla böcker jag läst om förlossningen och yogaklasser där jag tränat på andningen helt i onödan! Inte heller mitt förlossningsbrev är ett dugg aktuellt längre - önskan om akupunktur, varma bad o jag vet inte vad kan jag ju stryka från listan nu. En känsla av misslyckande kom oxå upp även om jag vet att det är fel att tänka så. Ändå kunde jag inte låta bli, dom här nio månaderna var ju meningen att sluta med finalen där man som en stark urkvinna föder fram sitt barn som kvinnor gjort i alla tider..
Nu åker jag in och får den lille urplockad, bara så där.
Har dock försökt vända mitt tänk till mer positiva tankar, vi får träffa vårt lille barn den 13:e september. Jag blir mamma på måndag!
Åh jag förstår din besvikelse! Men samtidigt vet du nu att du inte behöver gå två veckor över tiden och vänta... och på måndag kan du kalla dig mamma! :) Det kommer bli så bra och när du väl får se din lille pojke kommer det inte spela någon roll längre. Åh jag är så avundsjuk på dig nu, jag längtar efter en till yttepytteliten bebis... ;)
SvaraRaderaJaa du har börjat blogga igen, roligt!! Stort lycka till på måndag!!!//Cattis
SvaraRadera