Nu är vi uppe i Christchurch, första stoppet efter vad som känns som en rätt lång dag. Och vi har ändå bara flygit 45 minuter av dom cirka 30 plus som vi har framför oss den närmsta veckan... Det blev lite kämpigt redan idag, precis när vi skulle gå ner för landning. Efter svett, gråt och tårar i vad som kändes som en evighet (men förmodligen varade i 5-10 minuter) så somnade vår älskling äntligen. Så djupt att jag bar ut honom sovandes från planet när vi väl landat...
Christchurch känns som en spökstad även om vi befinner oss i utkanten, och inte ens varit in till centrum. Det känns att det är en stad som drabbats av en katastrof.. Taxichauffören som körde oss hit ut till Peppers Resort där vi bor inatt, berättade att hans syster dog i jordbävningen. "Hon åkte till jobbet och kom aldrig hem igen" som han uttryckte det. Så fruktansvärt.
Det är läskigt hur dessa naturkatastrofer verkar slå till med allt jämnare mellanrum, nu senast vulkanutbrott på Island igen vilket gör mej lite nervös för vår hemresa via Heathrow.. Minns ju hur det var sist.
Nä nu ska jag gå och lägga mej brevid mina finaste älsklingar och försöka tänka positiva tankar!
God Natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar