Svar på kommentar

Jag fick några intressanta frågor i kommentarsfältet som jag tänkte att jag lika gärna kunde svara på i ett inlägg;

Hej Em!

Trillade precis forbi din blogg, grattis till visumet! Jag har gatt igenom liknande process med min Australiensiska kille har i Oz som jag flyttade for fran London, men bara temp resident an sa lange, har bara varit har i 2 ar. Skriver till dig for jag tankte kolla om du har nagra tips och ideer, kanner igen mig lite i vissa saker du skriver, ar 25, har beslutsangest over vad jag vill jobba med, etc... har som sagt varit har i 2 ar men tycker det kan blir sa svart o trakigt utan familj och gamla vanner hemifran! hur gor du vid dessa tillfallen? vi har inte barn an men jag langtar ihjal mig! har du gjort nat sarsklit for o traffa ett gott gang tjejer? manga jag traffat har har nu flyttat till london, singapore etc coh ar sa segt att borja pa nytt igen...
Var i Oz bodde du forresten?
Hoppas du njuter av NZ!

Hej Charlotte!

Kul att du hittade just min blogg :) Bra frågor du ställer, jag ska försöka svara så gott jag kan! Jag bodde i Mooloolaba på Sunshinne Coast där jag pluggade Sports and Rec innan jag flyttade till NZ. Det tog mej hela 4 år innan jag började känna mej hemma här, i början längtade jag till sverige och min familj så vansinnigt mycket och hade svårt att ta mej för något överhuvudtaget då det hela tiden kändes som NZ liksom var något tillfälligt.

Ett tips är att börja med nån sport eller annan aktivitet där du träffar andra likasinnade, det var genom cyklingen som jag lärde känna flera av mina nuvarande kompisar. Sen så har livet som mamma öppnat en hel del nya dörrar, man träffar andra mammor och barn etc. Men som sagt, med eller utan barn - ett tips är att börja med nån aktivitet om du inte har ett jobb där du träffar folk eller pluggar vill säga.

Jag vill att vi en dag ska flytta till Sverige, kanske inte för alltid men jag ser oss inte här för evigt heller. Jag vill att vår son ska få lära känna sina morföräldrar och släkt och att jag får vara närmre min familj än nu. Men jag tror att du måste ställa in dej på att alltid sakna något eller några, när du väl provat på livet utomlands. Det är en av de stora nackdelarna, att alltid känna sej lite halv.. samtidigt så väger ju alla möjligheter, upplevelser och nya vänner upp och jag tror inte att man kommer att ångra sej när man är gammal. Men som sagt, ge det ett par år till - det tar tid att skapa ett nytt liv!

Lycka till!