En vit lögn?

Jag är verkligen världssämst på att ljuga, det är något jag bara inte kan - och tillochmed vita lögner har jag svårt med. Får alldeles för dåligt samvete plus att jag är helt övertygad om att det SYNS på lång väg om jag inte talar sanning.

Varför tar jag upp det här nu då. Jo för just idag är jag faktiskt sugen på att dra en liten viting och strunta i ett kalas som vi är bjudna på i eftermiddag. Just för att det är så sent (inte förrän 3) och vi ska vidare ner till farmen efteråt, och då L sover sin enda tupplur mitt på dagen vet jag att körningen ner kommer bli en pina om han är vaken. Eller så somnar han i bilen men då blir garanterat nattningen istället en pärs.

Ettårskalas här på NZ är som jag berättat tidigare mer ett vuxenparty och därmed kommer alla i par och har med sej vin/öl/bubbel - det känns lite olustigt att komma själv till en sån tillställning, särskilt när jag inte känner någon förutom värdinnan (och inte ens henne särskilt väl).

Jag är som ni hör ganska oladdad.