Eller förresten, jag ska inte skylla på årstiden. Uppe i Queenstown har ju dom senaste dagarna varit strålande vackra, även om jag nu är nere på farmen igen där det är grått, kallt och blött men anledningen till min tillfälliga depp är nog faktiskt hormoner mer än nåt annat. Fy farao vad jag avskyr mej själv när jag är så här, håglös och ledsen för att i nästa stund vara missnöjd och arg som sjutton på allt! Känns som jag har en stor klump i bröstet som liksom bara växer med varje timme... Att försöka förklara för det manliga släktet vad "det är som är fel" är hopplöst, tro mej jag har försökt! Kan PMS komma med åldern? Jag kan inte minnas att jag nånsin påverkades i mina tonår eller tidiga 20-nånting. NU däremot, känns några dagars helvete varje månad mer som en regel än undantag.
Åh låt mitt hemska humör gå över, jag orkar inte med mej själv.
En annan dag, ett annat humör
Håller med, PMS är grönj*ligt... Och när man är mitt uppe i eländet så känns det som om det aldrig kommer gå över, men det gör det ju till slut. Var snäll mot dig själv o hoppas du är 'back to normal' snart!
SvaraRadera/J