Lördagskvällen kommer att spenderas med den här killen, och det är jag inte ett dugg besviken över. Tvärtom, jag känner mej så lättad och glad!
Har inte bloggat så mycket om det, men läget ligger till så här: på lördag är vi bjudna på C:s bäste väns bröllop uppe på norra halvön. Vi har bokat tre nätter i ett lägenhetshotell i The Mount, bröllopscermonin däremot äger rum cirka 30 minuters bilfärd ut på landet så den tredje dagen kommer C:s mamma för att ta hand om L och även sova kvar över natten.
Så i teorin har vi alltså barnvakt hela kvällen, eller ja fram till morgonen om vi skulle vilja men jag har bestämt mej för att åka hem när det är dags för L att sova. L har varit sjuk i snart en vecka, fått antibiotika och kräkts ett par nätter i rad samt varit extremt svår att lägga och dessutom sovit oroligt, vaknat och varit otröstlig om inte jag funnits där. Även om han nu är på bättringsvägen så känns det inte som rätt tillfälle att lämna honom ensam utan varken mej eller C när han just nu tydligt visar att han behöver oss extra mycket. Jag har gått och bollat flera alternativ i huvudet i snart en vecka nu, allt från att stanna "så länge det går", och sen ta taxi hem när det där fruktade samtalet kommer, till att åka hem för att natta och sen tillbaka till festen men igår när jag pratade med mamma i telefon insåg jag vad min magkänsla hela tiden försökt säga mej: att åka hem är det enda rätta! Det känns som ett lass stenbumlingar har lyfts från mina axlar.
Nu åker jag till bröllopet vid 2-tiden och har kul i minst 5-6 timmar, sen åker jag hem till min älskade L och har en myskväll på hotellet. Ska ladda med en bra bok, en hög tidningar och lyxig choklad!
Det brukar bli rätt när man litar på magkänslan!!
SvaraRadera