Jag är en tänkare som grubblar en hel del i perioder. Det har jag fått av pappa som nog är snäppet värre.. Jag tänker och funderar så himla mycket att jag blir alldeles trött på mej själv. Fast det kanske alla gör, vad vet jag?
Ibland är det skönt att släppa tankarna och bara göra. Jag tror att det är därför jag fastnat för sporter som tex. Down Hill mountainbiking och klättring, det finns liksom ingen tid att tänka på annat utan man måste fokusera helt på vad man gör! Väldigt befriande.
Igår läste jag en intervju med Brad Pitt där han sa att han tyckte lycka var överskattat. Att han vet att han har en del dagar när han känner sej lycklig men även en hel del när han inte gör det. Ja nåt i den stilen. Sorgligt kanske en del skulle säga men jag fann det även himla upplyftande. Att någon som i andras ögon "har allt" tycker att jakten på lycka och det perfekta livet rent utsagt är skitsamma. Att det inte funkar så.
Jag har ibland alldeles för höga förväntningar på en del saker, är lite av en hopplös romantiker och blir såldes ofta besviken när det inte blir sådär rosafluffigt och underbart som jag vill att det ska vara. Nu menar jag inga allvarliga grejer, utan sånt i vardagen; som en ledig dag tillsammans där jag vill att vi ska ta igen allt vi missat den senaste månaden och solen ska skina och alla ska vara glada. Så blir det ju inte varje gång. Eller ta det här med högtider tex, julen där allt ska vara MYSIGT med stora bokstäver, hemmet dekorerat till max och julklapparna välutvalda, genomtänkta och uppskattade av alla.
Men jag vet inte vad som är värst, att vara en trist realist och aldrig bli besviken eller att fortsätta drömma och då och då ramla ner från sitt rosa moln?
Jadu, det är lätt att glömma bort allt bra man har och istället lägga fokus på sånt som är mindre bra (jag är ett praktexemplar där), men som tur är - som du skriver - så går det i perioder och de dystra tankarna brukar liksom gå över, även om det sällan känns så när de tar över... Det låter ju jättebra med DH, som 'tvingar' en att fokusera på EN sak, åtminstone för en liten stund :o)
SvaraRaderaÖnskar dig en fin tisdag (som f.ö. råkar vara Lucia här i Sverige!) med en glad sol på din himmel!
Jag är likadan, och har med åren kommit fram till att drömma är underbart! Hellre att jag blir nerknuffad från mina härliga rosa moln än att leva ett liv utan förväntningar och drömmar. :)
SvaraRadera/C
Jag har aldrig kommenterat din blogg men är en trogen läsare från Sverige! Vill bara säga att jag tycker så mycket om det du skriver om ditt liv och din fina lilla familj. Ni verkar bo så otroligt vackert, det är en dröm att åka till Queenstown någon gång i livet med min egen familj, har bara varit i Aucklandområdet tidigare. Jag håller helt med dig i just den här frågan om lycka, den får man som bonus ibland och då är det bra. Sedan är det rätt mycket hårt arbete emellan med familj och hus och arbete och allt. Stor kram från mig som önskar att du inte slutar blogga!
SvaraRaderaVilka underbara läsare jag verkar ha - älskar att få ta lite del av era tankar och liv också! Blir så glad för varje kommentar jag får :)
SvaraRadera