Never ending...

...story är lite vad den här utrensningen känns som. Herregud jag har hållt på hela dagen (förutom sammanlagt 2 timmars brejk för Mini Muscle/kaffe/lunch), ändå syns det ingen som helst skillnad! Fast de svarta sopsäckarna med skräp och lådorna med kläder till insamling vittnar ju ändå om att jag fått nåt gjort - tur det, annars skulle jag deppa ihop totalt :)

Nu ska jag skruva upp musiken och fortsätta här medan jag fortfarande har lite energi, och innan C kommer hem från farmen där han är och städar upp det sista!

Hej så länge!

Jag och min lille älskling myser i vår nya soffa 

- hur skön som helst tycker vi båda två!

Overkligt

Nu har vi flyttat! Det känns alldeles overkligt om jag ska vara ärlig - vi har äntligen bara ett (1!) hem! Att vi numera har innehållet av ett extra hem i garaget är en annan grej. Vi får inte ens in en bil där längre... Men det är bara att beta av lite varje dag, försöka stuva in sånt som är värt att sparas på en vettig plats i huset och sen planerar vi att ha en "Garage Sale" och förhoppningsvis sälja av en hel del grejer. Jag menar, vi behöver knappast 3 soffor, tre coffee tables och två middagsbord, 12 stolar, dubbel köksuppsättning osv...

Jag är så himla lättad och lycklig just nu, ni anar inte! Hur länge har jag inte drömt om det här? Även om det bara varar några månader (vem vet, snart kanske vi måste flytta igen) så tänker jag njuta så mycket det går varje dag av att bo i mitt drömhem. Och bäst av allt, slippa de långa bilturerna ner till farmen vareviga vecka!

Imorgon ska jag ta med L till Mini Muscle för första gången på säkert en månad, bara en sån sak! Att kunna få lite rutin i vårt liv säger jag inte nej till. Ska dessutom träffa S och hennes lilla N där, det ser jag så fram emot! Det känns som jag suttit isolerad i evigheter, "i´m dying to see my friends again!!" som jag precis skrev till S i ett sms. 

Nu ska jag stänga ihop datorn och kramas med min älskling framför en bra film!

Jag i mitt enda och bästa hem :)

En vild morgon

Alltså imorse hade jag velat haft vår familj på film... eller inte! Efter en natt då tydligen varken jag eller C hade sovit många timmar (en evig tävlan det där om vem som sover minst haha) så tyckte jag att C kunde ta med L som lät mej ha 15 centimeter av sängänden samtidigt som han låg och drog mej i håret, rev mej i näsan och sparkade mej i magen, ut ur sovrummet en stund så jag kunde få iallafall tio minuter för mej själv innan det var dags att gå upp.

Men C som var lika trött han (hur är det möjligt?) tyckte inte att det var nån vidare idé så det slutar med att vi båda flyger upp ur sängen och svär och gormar på varandra att den andra minsann kan ligga kvar i sängen, medans vi slänger kläder omkring oss i hopp om att hitta nåt att dra på oss snabbast möjligast. Allt medans L sitter mitt på sängen och gör sitt bästa för att överrösta oss!

Det hela slutade som tur var i ett kramkalas och nu sitter vi uppe i soffan alla tre framför nyhetsmorgon och jag ska strax börja med frukost innan den här dagen drar igång på riktigt.

Nåt som skulle kunna hända i er familj också? Eller är vi bara helt galna?

Bröllop

Efter toalettskrubb och flyttstäd hela dagen var jag tvungen att drömma mej bort till lite glamorösare världar, och därför suttit och surfat runt efter den perfekta platsen att gifta sej på. Alltså det enda jag kan säga att jag mer än väl förstår par som bestämmer sej från att fly allt och gifta sej ensamma på en avskild ort! Fast du kan vara lugn mamma, jag tror inte att det blir så...

Men faktum kvartår, efter en halvtimmes bröllopssurfande känner jag mej bara förvirrad och nära på matt av alla val man måste göra.. Herregud jag vill bara att det ska vara så enkelt som möjligt.. och alldeles alldeles perfekt och gärna unikt, är det verkligen så mycket begärt? ;)

Bröllop på en äng i Sverige? 

Foto av min favoritfotograf när det kommer till bröllop,

Jonas Peterson

Moving Houses...

...är nåt jag kan rätt bra vid det här laget. Jag anser mej själv som en nogrann flyttstädare, har numera stenkoll på hur och vad som kollas under husinspektioner och hur rent det förväntas att vara när man lämnar ett hus/lägenhet. Därför blir jag grymt besviken när andra inte håller samma standard. Finns inget värre än när man flyttar in nånstans och måste börja med att städa stället!

Just den här gången känns det lite trist med allt jobb jag lägger ned för familjen som flyttar in är riktigt "grubby",  de röker inomhus och har hund... Detta hus lär vara förstört inom 6 månader, så himla synd med tanke på hur fint det blivit efter renoveringen.

Men men. Inte mitt problem, även om vi fortfarande äger farmen så är det högst unlikely att vi skulle flytta hit igen. Isåfall får vi bygga ett nytt hus! Nu ska jag sätta på mej gummihandskarna och gå loss på toaletterna...

Nån som får lust att komma hit och hjälpa till?

Back to myself

Jag börjar äntligen känna mej som mej själv igen, illamåendet är borta, aptiten är tillbaka (nu är jag plötsligt hungrig hela tiden!) och axeln gör lite mindre ont varje dag. Underbart!

Har grejat och fixat en hel del här hemma idag och det tar sej faktiskt... Tror aldrig jag varit såhär organiserad och ute i god tid nånsin när vi flyttat. Har upptäckt att det faktiskt är väldigt skönt att beta av ett rum/område varje dag istället för att göra allt under panikstress sista dagen. Kanske kan det här vara början på mitt mer organiserade jag?

Efter att ha spenderat hela förmiddagen inomhus tog jag en välbehövlig dusch och så gick jag och L ut på en promenad i blåsovädret. Kallt men skönt med lite frisk luft!

Här har vi precis kommit hem igen...

...innan vi kunde gå in så dubbelkollade L att farsan räknat rätt 

när det gällde antal staketpinnar.

2 more sleeps

I det här huset, sen flyttar vi upp till Queenstown på heltid! Jag känner både lättnad, förväntan och en gnutta oro på samma gång. Lättnad över att slippa leva i en resväska, slippa flugorna som ramlar ner från takspringorna och mössen som springer i väggarna om kvällarna. Och de långa körningarna vi gjort varje vecka, tänk vad mycket tid vi spenderat i bilen, något vi nu slipper! Jag känner förväntan över vad som komma ska, känns lite som det här är första steget mot vårt nya liv, framtiden liksom.

Men sen är jag även lite orolig, vi måste hitta ett bra sätt att strukturera upp vardagen nu när C mestadels kommer jobba hemifrån med sina aktier. Det kräver disciplin från oss båda, att han avsätter X antal timmar varje dag då han är på jobbet. Och att jag respekterar detta och inte förväntar mej att han kan ge mej en hjälpande hand med ditten och datten, när han ändå är hemma. Japp en stor förändring i vårt liv som ni hör! Målet är ju självklart även att sälja vårt hus så fort det bara går så att vi kan gå vidare även på husbyggarfronten med nya projekt.

Och så finns ju Sverige med på ett hörn såklart! Var, hur och när vet vi inte säkert än men att det blir av - det är spikat.

Nu ska jag fortsätta med packningen här, idag är det alla våra kläder samt köket som står på listan!

Tillbakablick 2010

Jag hittade en gammal kamera i en av alla lådor jag rensade igenom idag. Otroligt nog låg laddaren i samma låda så jag laddade kameran för att se vad som fanns på minneskortet och fann dessa bilder:

På väg ut för middag med min älskling. Handleden har jag just brutit under 

NZ Nationals i Down Hill...

....i samma veva upptäcker vi att jag är gravid! En riktig liten busunge visade det sej vara som låg i magen ♥

Alot on my mind

...är vad jag har nu. Sov nästan ingenting i natt, förmodligen för att det var första dagen jag inte tog några värktabletter. Codein slutade jag med för 3 dagar sen, dom är supereffektiva och fick mej att slippa känna smärta alls. Bara en varm skön känsla som spreds i hela kroppen, och total avslappning. Inte undra på att dom är starkt beroendeframkallande... läskigt!

Sen i förrgår tog jag bara några alvedon när jag hade som mest ont och igår ingenting. Dumt att lida i onödan tycker säkert vissa, men jag vill verkligen inte förlita mej på en massa smärtstillande och inte ha koll på hur jag egentligen mår. Så därför lät jag bli att ta några värktabletter igår och det funkade väl sådär... Nålen som går igenom mitt nyckelben känns så himla tydligt på baksidan av axeln, något jag blev varnad för av doktorn då han sa att han var "concerned" för att jag är väldigt smal och inte har nåt skyddande fett där.

Jag vågar ärligt talat inte ta bort plåstret och titta hur såret ser ut, är rädd att jag ska se en bit stål sticka fram! Det stora ärret på framsidan bekymrar mej inte alls även om det ännu är ganska svullet. Grät en skvätt i morse då jag är så himla trött på den här långa historian och över att ha haft ont så länge. Blev inte bättre efter jag räknade ut att om jag opererats direkt så hade det bara varit två veckor kvar tills nålen skulle tas ut! Men istället fick jag vänta i 2,5 månader innan beslutet om operation togs ...

Samtidigt så vill jag inte gnälla, jag är inte ju allvarligt sjuk och det finns så många som har det så otroligt mycket värre. När jag googlade Codein och dess effekt på kvinnokroppen så fann jag att det är samma medecin man ger cancer patienter.. Bara det satte saker i perspektiv.

Ikväll flyttar C:s föräldrar in här. Det var tänkt att de skulle bo hos C:s syster i hennes nya hus men den planen gick inte vägen. Så nu har vi fullt hus här tills flyttlasset går på onsdag. Sen kommer dom och bor hos oss igen i slutet av nästa månad i QT. Båda gångerna just den tiden i månaden. L:s syskon lär dröja om man säger så.

C tror att jag blivit too skinny för att kunna bli gravid, men mat är det sista jag kan tänka på just nu! Samma sak verkar hända varje gång jag inte kan träna, aptiten försvinner och musklerna lika så och så rinner kilona av mej. Inte bra alls.. Vill ju vara stark och hälsosam, inte spinkig och svag som nu!

Längtar tillbaka hit igen, här mådde jag så himla bra!

Det var även helgen då C friade ♥

Lite pömsiga

Jag och L vaknade precis efter varsin tupplur - åh så skönt det var att sova en stund. Jag åkte in och storhandlade före lunch och det var tillräckligt för att jag skulle känna mej alldles utmattad när jag kom hem. Ont som f-n gjorde det att köra bil också. Jag skulle nog ha stannat hemma men nu är kylskåpet fullt iallafall och vi slipper äta flottig korv till middag igen haha. Ikväll lagar jag mat här hemma :)

Jag känner stressen komma smygande litegrann då jag vet att vi måste ha hela huset färdigpackat och städat om bara några dagar (på onsdag har vi hyrt en stor lastbil som vi ska köra våra grejer upp till QT i). Men som sagt, det är några dagar kvar tills dess och jag känner mej inte riktigt fit for fight än.

Resten av eftermiddagen softar jag och L i soffan så får det bli nya tag imorgon!

Jag idag innan jag begav mej ut ur huset för första gången sen vi kom hem från Dunedin - 

ända till Winton supermarket körde jag ;)

Svenska eller engelska?

Jag blir nyfiken på vilket språk du helst pratar, läser, skriver och tänker på? /J 

Väljer att svara på din fråga i ett inlägg J! Det här med vilket språk jag föredrar att använda, det växlar faktiskt beroende på vad jag gör/vilket humör jag är på. Ofta när jag skriver inlägg här på bloggen så kommer jag på mej själv med att vilja använda engelska uttryck, eller att jag översätter rätt över från engelska till svenska när jag återberättar min dag (borde ju betyda att jag alltså ofta tänker på engelska) och så låter det bara konstigt. Shoppinglistan till mataffären skriver jag alltid på engelska, även om det nästan utan undantag är jag själv som sköter den biten. Känns smidigast att skriva på engelska eftersom allt ändå står på engelska!

Vilket språk jag helst läser på är hugget som stucket, jag är så van med engelskan nu att den känns lika självklar som svenskan. Fast små små nyansskillnader snappar jag jag förmodligen upp snabbare ur svenska böcker. Och bloggar läser jag konstigt nog endast svenska, men mest för att jag inte har hittat nån engelsk som jag fastnat för än. Tipsa gärna!

Men en sak är säkert, är jag rasande arg, ledsen eller upprörd - då föredrar jag mitt modersmål 100 ggr om! Komplicerade känslor är överlag lättare att förklara på svenska... Även fast jag är där nu (nästan helt iallafall) så dröjde det länge innan jag tyckte att jag kunde uttrycka mej och vara precis mej själv på engelska. Det kändes ofta som jag stod i bakgrunden under mina första år utomlands och inte vågade ta plats, skämta och göra mej hörd så som jag kan bland mina svenska vänner. Tyckte att det var skitjobbigt rent ut sagt, det kändes som ingen visste vem jag var utan jag blev den där tysta, söta, svenska tjejen vid sidan av C.

Och det är ju verkligen så fel då jag har ett ordentligt temperament och alltid säger vad jag tycker och tänker annars. Det finns inget värre än att bli behandlad som "lilla gumman" eller nåt flickvänsmähä som bara hänger med eller väntar på sidan av. Tyvärr är mentaliteten lite så här, "let boys be boys" och förvänta dej inte att dom ska vara i tid eller ägna en tanke åt att deras flickvän sitter i bilen en hel dag med färdigbredda smörgåsar, och tittar på när de kör cross med grabbgänget (för att ta ett exemepel). Fast det där kommer jag aldrig köpa! Och det vet C mycket väl.

Han skojar ofta om att jag är his fiery swedish girl, och även om jag säkert ses som besvärlig med mina svenska krav på jämlikhet och respekt så vet jag ju att han nånstans gillar det. Annars hade han aldrig valt mej!

Äntligen piggare

Efter lunch idag började jag äntligen att känna mej lite piggare och illamåendet har inte varit speciellt påtagligt alls på hela dagen. Så skönt! Jag har tillochmed lyckats lagat mat, städa och rensat lite inför flytten, till skillnad från igår då jag knappt kunde röra på mej.

Nu ska jag alldeles strax ta med min lille spillevink som inte har sovit på hela dan idag heller, ner till C:s föräldrar där vi ska äta middag. Tydligen är det "sausage night"...  Och jag som inte gillar korv alls. Fast förhoppningsvis finns det tillbehör jag kan äta mej mätt på :) 

Inte längre lika illamående - tack o lov!

Sommar i Sverige

Det märks på läsarstatistiken att ni har fantastiskt väder i Sverige just nu! Folk har bättre saker för sej än att hänga framför datorn, som picnic i solen, grillkväll på balkongen eller sippa vin på en uteservering...

Jag är helt klart avis! Själv sitter jag inomhus i en icke smickrande mysoutfit, smutsigt hår och försöker undvika illamåendet i den mån jag kan. Att sippa Sprite Zero hjälper litegrann har jag kommit underfund med.

Jag just nu

Jag behöver träna...

...på att göra absolut ingenting för jäklar vad dålig jag är på det! Har så svårt att vila utan att känna dåligt samvete och tänker att jag borde kunna göra både det ena och det andra. Men bara att byta blöja och kläder på L i morse var en pärs som fick mej att börja kallsvettas och vilja lägga mej ner. Så på den nivån är det - bara att acceptera antar jag.

Blir iallafall väldigt bortskämd här nere på farmen av C:s mamma som fixar middag varje kväll och har hand om L så mycket hon kan. C hjälper också till förstås men han måste ju jobba så då är det bra att farmor finns!

Här ser ni mitt plåster över ärret, som går lodrätt och är längre än jag trodde. Men inget jag tänker oroa mej över, viktigast är att det läker fint. Sen kan jag fixa till det med laser om så behövs!

Cancelled

Fick ett mejl i förrgår om att min och en annan tjejs scen i reklamfilmen jag blivit utvald för strukits från scriptet. Ingen orsak gavs, och både min agent och tillochmed produktionsteamet var jättebesvikna. Men det är sånt som händer antar jag. Och ska jag vara helt ärlig så gör det inte så jättemycket då jag knappast känner mej på topp just nu. Bättre lycka nästa gång helt enkelt!

Jag tog två Coedin och en panodil igår innan jag la mej och det gjorde att jag fick sova okej, annars hade jag förmodligen legat vaken hela natten. Tydligen ska återhämtningen ske snabbare efter operation än då nyckelbenet lämnas att läka av sej självt, jag hoppas det stämmer - behöver nåt positivt att fokusera på då jag mår allt annat än bra just nu. Det är svårt att beskriva känslan men jag har ett obehagligt illamående som konstant hänger över mej, och även fast jag försöker att inte fokusera på hur öm axeln känns så är det oundvikligt.

Det känns så himla väl hur jag har ett stort öppet sår på framsidan av axeln, och ett mindre på baksidan - det pulserar hela tiden, förmodligen det som får mej att må illa. Känslan efter operationen är helt klart värre än efter olyckan... Då kom smärtan i små "anfall" om jag gjorde nåt olämpligt, nu är den konstant. Men det är ju övergående, så bara att stå ut första veckan och hoppas på att jag slipper få några infektioner.

Om 10 dagar ska jag träffa min GP för att se att såret läkt som det ska och sen ta ut styngnen. Sen den 9:e Juli träffar jag min kirurg igen då han kommer till QT, för en röntgen och slutgiltig bedömning. Drygt en månad senare är det dags att operera ut nålen igen. Tänk vilken historia det här blev, allt på grund av några sekunders förlorad koncentration och val jag gjorde den dagen jag cyklade omkull. Lätt att tänka "om jag bara inte hade..." osv. Men det hjälper ju knappast nu.

Att tänka positivt och fokusera framåt får bli mitt mål istället!

Liten och ynklig

..känner jag mej idag. Är helt mörbultad i hela kroppen och det gör ont hur jag än vänder och vrider i hopp om att försöka hitta en bekväm ställning att sitta eller ligga i. Helst av allt önskar jag att min mamma var här och kunde pyssla om mej. Får man skriva så när man har ett år kvar till 30?

Som tur är finns farmor här på gården och hon har hand om L medan C är ute och jobbar. Så allt jag har att ta hand om är mej själv... Men det är lättare sagt än gjort när allt gör ont och jag mår illa hela tiden. Fast jag vet ju att det bara är att härda ut, varje dag kommer det att kännas lite bättre. Det är inte så konstigt att jag känner mej groggy idag, var ju faktiskt nedsövd i nära 4 timmar igår!

Jag och min älskade unge ute på äventyr dagen innan min operation. Hoppas han förstår att mamma snart kommer vara på benen igen!

Inte lika härligt...

...känns havet när man ser detta under sin strandpromenad:

Tre uppätna av förmodligen en och samma haj!

Lika skrämmande som vackert?

En "Shark Warning Bell" som jag hoppas inte behöver användas ofta...

Aooouch..

Vaknade vid tre av att det smärtstillande börjat gå ur kroppen... AJ kan jag meddela, jäklar vad öm hela min axel är! Jag väntade till fem men sen tog jag en ny dos för att kunna sova några timmar till.

Nu är det äntligen morgon även om jag inte känner mej ett dugg utvilad så är det ändå skönt att gå upp. Ska försöka mej på att ta en dusch nu och sen klä på mej. Gissar att jag kommer behöva lite assistans, tur att C finns här :)

Efter att vi checkat ut och hittat nåt okej ställe att käka frukost på så kör vi ner mot farmen igen, där väntar "Dry cow therapy" av 700 kossor för C och flyttstädning för mej (i den mån jag kan såklart). Fullt upp med andra ord!


Dry cow therapy betyder att kossorna får pencillin i tuttarna så att de inte får mjölkstockning när mjölksäsongen slutar den 1:a juni. Utifall någon undrade ;)

Trespråkigt barn?

L har lyckats ändra språket på en av apparna på iPaden... till TYSKA! Och vi kan inte hitta var man ändrar tillbaka så nu lär han väl sej tyska också..

Vet ni förresten att när vi läser saga på kvällarna så vill L alltid höra både det svenska och engelska ordet av det han pekar på. Tittar upp på mej för svenskan och sen tittar han på C för att höra det engelska ordet - så himla sött!

Over and done with!

 Nu är det gjort! Operationen är äntligen "over and done with" och allt gick bra. Jag är fortfarande så full med smärtstillande att jag inte har det minsta ont - jag njuter så länge det varar.. :) När jag cyklade omkull och bröt mitt nyckelben vågade jag inte ta något starkare än vanliga Panodil (alvedon) då jag inte visste helt säkert att jag inte var gravid. Det vet jag dock med all säkerhet nu så jag kan ta hur mycket droger jag vill ;) Eller så mycket jag behöver kanske jag borde skriva..

Operationen var tydligen väldigt komplicerad och tog längre tid än vanligt (hela 3,5 timmar var jag nedsövd) då nyckelbenet hade vuxit ihop, fast helt fel förstås och det hade dessutom gått igenom en muskel vilket orsakade "smärtanfallen" jag fick med jämna mellanrum. Men nu ska det äntligen vara slut på det! Och mitellan jag fick med mej hem behöver jag endast bära en dag eftersom att allt nu sitter på plats med en pin och jag inte behöver oroa mej för att nyckelbenet ska hoppa fel! Hur underbart är inte det :)

Mina älsklingar har kommit och gått hos mej hela dagen på sjukhuset, jag är så glad över mina grabbar. Dom är mitt allt och gör mej så fantastiskt lycklig! Jag sitter här på hotellrummet och är så himla tacksam för allt; min familj, att jag i övrigt är frisk och har min hälsa i behåll - det gäller såklart mina killar också. Hälsan är verkligen det viktigaste vi har! Något man blir uppenbart medveten om efter en dag på sjukhus, rullandes på både en sjuksäng och i rullstol...

Jag i min sjukhussäng kl 7.30 i morse strax före operationen

... jag fick en tydlig pil på armen för att visa vilket nyckelben det var frågan om. Jag undvek att fråga kirurgen om han nånsin opererat fel sida, jag ville inte veta svaret!

Det fanns en liten leksakshörna för L som höll honom sysselsatt en liten stund iallafall :)

När vi kom tillbaka till vårt hotell nu på eftermiddagen gick vi en långsam promenad längs vattnet för att få lite frisk luft efter en dag som spenderats inomhus...

..det gjorde helt klart gott! Ser ju ganska pigg ut efter omständigheterna eller hur?

Dunedin

Nu är vi i Dunedin och jag är så nervös att jag mår lite smått illa. Ska alldeles strax iväg och träffa kirurgteamet och få lite info angående morgondagen.

Vårt hotell är iallafall jättefint och gjorde oss inte besvikna, det ligger precis vid havet och jag och L har redan hunnit med en springtur längs vattnet (självklart har vi med oss L:s cykel!) - den sista på länge gissar jag..

Bloggar kanske några rader till ikväll, nu måste jag byta om på L så att vi kan åka till sjukhuset.

Tog några bilder när jag och L var ute tidigare:

Jag älskar havet, en dag vill jag bo riktigt nära...

 ....som här, vårt hotell ligger rätt över vägen från det här!

Vårt hotell

Läggdags snart?

Herregud jag har verkligen längtat efter att få gå och lägga mej ända sen jag steg upp imorse, ett under att jag fortfarande sitter här vaken - klockan är ju ändå tjugo i åtta. Jag hålller ut i 20 minuter till sen kryper jag ner med min bok och läser några sidor innan jag slocknar.

Trots mitt zombietillstånd har jag ändå lyckats få en del gjort idag. Har rensat bland alla mina gamla studieböcker från Australien och kastat en hel bunt tillsammans med en massa annat skräp vi inte använder/behöver längre. Även plockat ner alla tavlor och foton från väggarna och packat i lådor så nu är det väldigt kalt här men lika bra att få det gjort så slipper jag peka och ge så många order sen haha

Wihoo - nu får jag äntligen gå och lägga mej, som jag längtat... 

Night Night kära läsare!

Förlamande trötthet

...har jag drabbats av idag. Tror att det är den senaste veckan som slutligen hunnit ifatt mej, jag har bara sovit i snitt 5-6 timmar varje natt vilket är för lite för mej. Behöver 7-9 timmar för att orka så mycket jag vill.

Sen tror jag även att jag börjar slappna av efter att ha varit stressad under en längre tid över att allt varit så ovisst.. Och det gör att min kropp plötsligt strejkar, jag får liksom inte i den där extra växeln som jag brukar. Detta sker högst olägligt då detta är min sista dag som jag kan lyfta och packa ordentligt! Efter min operation på tisdag kommer jag ju vara "out of action" ett tag, och framförallt den första veckan. Samma vecka som det är galet mycket för C att göra nere på farmen och samma vecka som vi flyttar ut ur vårt hus.

Kanske är det inte så konstigt att jag känner mej extremt trött just nu?

Lots to look forward to!

Plötsligt har jag fått flera roliga saker att se fram emot, dels vår resa som äntligen är bokad, reklamfilmjobb i början av juni (yes, det blev bekräftat idag!) och såklart att äntligen bli av med min stora bula till nyckelben. Ska bli så himla skönt att lägga hela den historien bakom mej och blicka framåt igen. 

För framåt, det är just vad jag ser nu!

Min trip ner till farmen idag såg ut så här:

Stannade till vid en rastplats och tog några snabba foton medan L sov, självklart kom det en annan bil när jag stod o posade (hur pinsamt!!) varpå jag snabbt hoppade in i bilen och körde iväg - det är mest turister på vägarna som tur är så jag ser nog aldrig dem igen :)

Nu ska jag springa ut till bilen och hämta in min  väska innan jag kan krypa ner under täcket hos C. Brrr, det är gräsligt kallt här nere på farmen. Men inte många nätter kvar här nu...

Bokat och klart!

Nu är vår semester äntligen bokad, ja flygbiljetterna iallafall och det är ju det viktigaste! Vi flyger hit:

Gold Coast

Åker vidare till:

Mooloolaba, Sunshine Coast

Sen blir det förmodligen ett par dagar i:

Noosa

Två veckor blir vi borta, från den 15:e juli till den 30:e. Firar min födelsedag i Aussie med andra ord, jag kan inte tänka mej en bättre present än en resa till solen!

Åh vad jag längtar...

Friends

Jag är så tacksam över vilka fina vänner jag har! Har fyllt på med en massa energi från underbara tjejer idag, gått på promenad med en, haft vindejt med en annan och ett härligt skypesamtal med en tredje!

Precis vad jag behövde. Nu är jag laddad inför nästa vecka som kommer bli en anings crazy med en trip till Dundedin, operation av mitt nyckelben, flytt ur huset nere på farmen och förhoppningsvis Wardrobe för ett modelljobb. Dom ville först ha mej som modell vid en helicopter picnick, men sen ändrade de sej och ville ha mej med i reklam för ett exlusivt spa/resort, där jag skulle få en ryggmassage.. Den scenen var jag tvungen att tacka nej till då min axel kommer öppnas upp både på fram och baksidan för att kunna sätta in nålen/skruven som ska hålla ihop mitt nyckelben. Inte nåt vidare upplägg för en ryggmassage med andra ord! 

Får se vad nästa bud blir. Viktigast just nu är iallafall att få mitt nyckelben fixat! Ska packa sjukhusväskan nu, lär lägga ner en massa cardigans och stretchiga linnen som jag slipper trä över huvudet. För att inte tala om byxor utan knappar - hej tights :) Imorgon bär det av ner till farmen igen och sen vidare till Dunedin måndag morgon, vi har bokat ett jättefint hotell precis vid havet - alltid något att se fram emot!

Njuter av att kunna bära uppsatt hår i några dagar till! 

Snart blir det självtork och häng-style igen...

Behind the scenes

Om ni trodde att det är lätt att få till en dagens outfit eller bara ett vanligt porträtt med självutlösaren på kameran så trodde ni fel. Och nu pratar jag inte bara om att lyckats hitta ett objekt i rätt höjd att ställa kameran på, bra ljus och en intressant bakgrund. Nä det allra svåraste är att få min lille gubbe att stå still längre än en sekund...

Nedan kan ni få en glimt av hur det ser ut när jag ska försöka ta en bra bild: 

Den här blev väl bäst, iallafall om man jämför med resten...

.Här åkte visst huvudet av på mej. L:s outfit syns ju iallafall kanon, jenasen och tröjan är från Pumpkin Patch, skorna från Rookies och mössan la jag fem dollar på hos The Warehouse!

Kolla in mitt hår! Det blåste en aning ute. L är ute på mission som vanligt...

...här i jakt på den blixtrande kameran - svinkul!

Nu har jag precis lagt min lille parvel. Trodde faktiskt inte han skulle somna, men det gjorde han. Helt själv dessutom! Snart kommer E hit, vi ska dricka lite vin och catcha up på allt som hänt sen sist. Jag har hur mycket som helst jag borde göra men va fasiken, vi ses knappast varje dag! 

Ska röja undan det värsta här så jag har lite mindre att göra ikväll. Over and Out

Vilken kväll!

Wow vilken kväll det blev... stackars L satte vällingen i fel strupe och kräktes ner hela sängen, sej själv och köket innan det äntligen tog slut och jag kunde leda in honom i duschen. Tyckte så himla synd om honom, men som tur är hämtade han sej snart och blev sitt glada själv igen och så körde vi samma nattningsprocedur en gång till efter att jag skurat golv och bäddat rent - saga och välling. Välling förresten, det är bara min försvenskning. Välling finns inte här på NZ så L får en mix av ersättning och havremjölk. Vi kallar det kort och gott mjölk!

Imorgon har vi en fullspäckad dag; storstädning av huset inför helgen, fikadejt i stan med T och hennes familj och sen besök på eftermiddagen av fina E och lilla M som vi inte träffat på evigheter. Klockan slog precis 22 här så det är verkligen dags att jag hoppar i säng. Fast först måste jag ringa min bank i Sverige och reda ut ett missöde med min bankdosa som en viss liten älskling lyckats ställa till med.. 

Några bilder från min och L:s powerwalk/springtur i eftermiddags - 

vi har skaffat "vår" lilla runda vid det här laget:

Här stannar vi alltid och kastar sten i vattnet från bryggan

Sen springer/cyklar vi vidare upp för en backe och över en väldigt spännande gångbro som skymtar bakom mej... Minst 2 ggr springer vi över den!

Sen fortsätter vi upp för backen. Och oj vad det bränns i låren just här hälsar mamman..

Lite mer än halvvägs hem, passande nog mitt i ännu en backe ligger en lekpark. Där stannar vi självklart och gungar hööögt!

Gungeligung! 

Mot stan

Idag packar jag och L in oss i bilen och kör upp mot Queenstown för 1-2 nätter. Vi ska hänga med lite kompisar, städa huset för visningar i helgen samt packa för Dundedin (de senare lär jag få göra själv) dit vi åker på måndag från farmen.

Jag klädde precis på L gummistövlar, galonbyxor och vinterjacka och vinkade av honom och C som körde iväg ut på farmen med jeepen. Åh det känns faktiskt sorgligt att det om mindre än två veckor är slut på det, då jag ser hur mycket L älskar att hänga med pappa ute på farmen. Fast dagar som igår då det ösregnade hela dagen och var alldeles för kallt för att L skulle kunna följa med C ut är förstås mindre roliga.

Vi får försöka hitta andra alternativ i fortsättningen helt enkelt. Dessutom så kommer vi ha kvar motorcykeln här nere på farmen så L kan ju få hänga med C ner nån gång i månaden åtminstone. Däremot har jag svårt att se att jag kommer sakna farmen olidligt mycket... Även om jag periodvis kan njuta av lugnet här nere, och ibland är det skönt att få lite miljöombyte för ett par dagar - sen värdesätter jag alltid livet i Queenstown extra mycket! Så ja, kontrasten mellan våra två liv, i stan och på vischan, kommer jag kanske sakna liiite.

Men att cykla längs sjön i Queenstown är ju inte helt fel det heller! Jäkligt jobbigt när morsan ska stanna och fota allt och inget bara..

6 grader

Det är knappa sex grader ute, isande regn och kylig blåst - inte undra på att man knappast känner för att gå utanför dörren. Dock hade jag inget val idag, kylskåpet ekade tomt och var i behov av en ordentlig påfyllning och nu ska jag ut igen för att sortera bland allt bråte i uthuset - jag hoppas på att kunna skicka ett stort lass till tippen, fast sen kan jag ju ha tur och hitta en massa roligt också! Det sistnämnda är väl inte så troligt men det är skönt att ha utrensning och få alla grejer på rätt plats, en bonus med att flytta ofta.

Men först ska mössa, vantar och dubbla tröjor på! Lika bra att sätta fart innan jag ångrar mej helt...

Frusen tjej!

One week left

...till min operation och jag börjar bli lite nervös. Fick hem dokumenten där jag skulle skriva under att jag förstår riskerna med en operation, och på sista sidan fanns statistik över hur vanligt (ovanligt) det är med så allvarliga komplikationer att man dör... 1 på 200 000 tydligen, som jämfördes med en människa i en storstad. Det hade jag heslt sluppit läsa!

Till något roligare; tog med L till badhuset imorse och vi hade sååå kul! Allra helst L förstås men jag njuter minst lika mycket av att se hans glädje. Garanterat en aktivitet vi kommer att ägna åt oss mer nu när det blir vinter och kallt ute.

Sen fick jag ett mejl från min agentur att jag är "on hold" för reklamfilmen jag var på audition för, inspelning sker  bara en vecka efter min operation så det är ju lite osäkert vilken status det kommer att vara på mej men det får jag ta då om jag blir utvald vill säga!

Nu ska jag bada och sen lägga min lille solstråle som är vid ovanligt gott mod så här på kvällskvisten :)

Not ideal

... kan man väl säga att det var att ha L vaken hela dagen. Han är "still going", och klockan är snart sex så det funkade men jag föredrar nog att han har sin dagliga sovstund ett tag till. Idag gick det an tack vare att jag tog med mej honom på min över 1,5 timme långa powerwalk/jogg. Det är faktiskt bra mycket roligare att ha L med mej på sin cykel, än att gå själv. För att inte tala om hur mycket mer det tar på hela kroppen! Och lite extra träning säger jag inte nej till :) 

Minns inte när jag var på gymmet sist, men det var förmodligen när J var här för ett par månader sen. Istället håller jag igång med mina oftast dagliga promenader och styrka med kroppsvikt (just nu blir det bara benövningar och mage pga mitt nyckelben men om ett par månader kan jag förhoppningsvis börja köra överkropp lite lätt igen) och det kommer man rätt långt med tycker jag. Fast kanske blir det ett gymkort i vinter när det är som kallast ute.

Fotade lite med min stora kamera när jag och L kom tillbaka, det var så härligt ljus över bergen:

Lägg märke till hur L endast har en vante, det andra är en avklippt strumpa som jag fixade fram då andra vanten var spårlöst borta när vi skulle gå ut. Matchade ju i färg iallafall fast L ser tveksam ut... haha.

Gammal nog att sluta sova dagtid?

Ja det gäller L såklart, jag börjar undra om han kanske inte behöver sova varje dag längre? Särskilt de dagar då han sover utan uppehåll hela natten och sent in på morgonen. Klockan är kvart över två nu och vi/jag har försökt få honom att somna sen strax före ett. Nu ger jag upp! 

Han får vara vaken bäst han vill. Risken är överhängande att han kraschar före middag men oh well, får väl ta den risken. Jag kan knappast tvinga honom att sova! 

Jag har förresten hittat en fotokurs med inriktning på porträttfoto i Queenstown jag är intresserad av. Den verkar riktigt bra men kostar en hel del... Jag är osäker på om det är värt pengarna. Beror såklart på vad jag gör med kunskapen, leder det till en business är det ju helt klart värt pengarna! Problemet är att jag är så jäkla feg ibland. Tänker att jag inte har tillräckligt med erfarenhet och säkert kommer att vara sämst av alla! Men vågar man inte chansa kan man inget vinna, eller hur?

Idag är det inte alls lika fint väder som igår.. 

Mestadels mulet..

... fast jag lyckades hitta några få solglimtar, 

 lagom långa till att hinna ta två foton!