Svenska eller engelska?

Jag blir nyfiken på vilket språk du helst pratar, läser, skriver och tänker på? /J 

Väljer att svara på din fråga i ett inlägg J! Det här med vilket språk jag föredrar att använda, det växlar faktiskt beroende på vad jag gör/vilket humör jag är på. Ofta när jag skriver inlägg här på bloggen så kommer jag på mej själv med att vilja använda engelska uttryck, eller att jag översätter rätt över från engelska till svenska när jag återberättar min dag (borde ju betyda att jag alltså ofta tänker på engelska) och så låter det bara konstigt. Shoppinglistan till mataffären skriver jag alltid på engelska, även om det nästan utan undantag är jag själv som sköter den biten. Känns smidigast att skriva på engelska eftersom allt ändå står på engelska!

Vilket språk jag helst läser på är hugget som stucket, jag är så van med engelskan nu att den känns lika självklar som svenskan. Fast små små nyansskillnader snappar jag jag förmodligen upp snabbare ur svenska böcker. Och bloggar läser jag konstigt nog endast svenska, men mest för att jag inte har hittat nån engelsk som jag fastnat för än. Tipsa gärna!

Men en sak är säkert, är jag rasande arg, ledsen eller upprörd - då föredrar jag mitt modersmål 100 ggr om! Komplicerade känslor är överlag lättare att förklara på svenska... Även fast jag är där nu (nästan helt iallafall) så dröjde det länge innan jag tyckte att jag kunde uttrycka mej och vara precis mej själv på engelska. Det kändes ofta som jag stod i bakgrunden under mina första år utomlands och inte vågade ta plats, skämta och göra mej hörd så som jag kan bland mina svenska vänner. Tyckte att det var skitjobbigt rent ut sagt, det kändes som ingen visste vem jag var utan jag blev den där tysta, söta, svenska tjejen vid sidan av C.

Och det är ju verkligen så fel då jag har ett ordentligt temperament och alltid säger vad jag tycker och tänker annars. Det finns inget värre än att bli behandlad som "lilla gumman" eller nåt flickvänsmähä som bara hänger med eller väntar på sidan av. Tyvärr är mentaliteten lite så här, "let boys be boys" och förvänta dej inte att dom ska vara i tid eller ägna en tanke åt att deras flickvän sitter i bilen en hel dag med färdigbredda smörgåsar, och tittar på när de kör cross med grabbgänget (för att ta ett exemepel). Fast det där kommer jag aldrig köpa! Och det vet C mycket väl.

Han skojar ofta om att jag är his fiery swedish girl, och även om jag säkert ses som besvärlig med mina svenska krav på jämlikhet och respekt så vet jag ju att han nånstans gillar det. Annars hade han aldrig valt mej!