Liten och ynklig

..känner jag mej idag. Är helt mörbultad i hela kroppen och det gör ont hur jag än vänder och vrider i hopp om att försöka hitta en bekväm ställning att sitta eller ligga i. Helst av allt önskar jag att min mamma var här och kunde pyssla om mej. Får man skriva så när man har ett år kvar till 30?

Som tur är finns farmor här på gården och hon har hand om L medan C är ute och jobbar. Så allt jag har att ta hand om är mej själv... Men det är lättare sagt än gjort när allt gör ont och jag mår illa hela tiden. Fast jag vet ju att det bara är att härda ut, varje dag kommer det att kännas lite bättre. Det är inte så konstigt att jag känner mej groggy idag, var ju faktiskt nedsövd i nära 4 timmar igår!

Jag och min älskade unge ute på äventyr dagen innan min operation. Hoppas han förstår att mamma snart kommer vara på benen igen!