Idag har jag varit så himla ledsen och bara velat gråta över allting. Allt från små grejer som bröllopsinbjudningar till stora saker som när och om vi nånsin kommer flytta till Sverige "på riktigt" har känts oöverkomliga och helt hopplösa. Tror att det är en kombination av en massa gravidhormoner, trötthet och att vi har haft besök i nära två veckor nu och jag känner att jag måste trippa på tå och inte kan vara mej själv helt och hållet. C och hans mamma däremot - dom säger precis rätt ut vad de tycker och tänker om allting, och ryker ihop var och varannan dag. Det är ju annorlunda det där när det gäller ens egen familj, då kan man ryta till och bli sura på varann och veta att det ändå blir okej tillslut.
Känner mej ensam med alla mina känslor just nu, håller allting inom mej men idag kom allt jag burit omkring på upp till ytan och tårarna bara forsade. Det fanns liksom inget stopp. Saknar min egen familj så nåt vansinnigt just nu! Skulle lätt kunna gråta en skvätt till nu när jag sitter och skriver det här men har bestämt mej för att det får räcka nu... Allt kommer bli bra. På ett eller annat sätt.
Så. Nu vet ni varför jag varit lite frånvarande.
<3 Det kommer bli bra. Jag finns alltid här om du vill prata. Tänker på dig.
SvaraRaderaStor kram
Tack vännen! Så glad att trots alla tusen mil så har jag dej ändå bara på ett skypesamtals avstånd :) Kram
RaderaHej Emma!
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar! Det tar på krafterna att ha besök, speciellt när det blir så länge och man inte kan slappna av. Och när man känner att man inte orkar med så känner man sig så tråkig och usel mot besökarna. Jag springer också iväg i tankarna om hur framtiden kommer se ut och vilka val man ska göra. Men vet du, man oroar sig så mycket i onödan, det brukar lösa sig till det bästa när den tiden kommer :) Tänk att det är inte lång tid tills ni kommer till Sverige och stannar i några månader (vad jag förstått?), under den tiden kommer du/ni kunna känna efter hur det känns och vad ni vill. Fram tills dess -NJUT av nuet :) Vad bra det har gått hittills, med hus, barn och planering av bröllop. :) Du är så duktig så och det är så roligt att följa! Jag glömmer ju alltid att kommentera, men dina bilder är sååå underbart fina!
Ja, det blev långt, men jag känner igen mig i det du skriver och då blir man så glad om någon peppar en lite :) Många kramar från Hanna (och Mange hälsar också :)
Men vad glad jag blev av din långa kommentar Hannis! Du skrev verkligen allt vad jag behövde höra just nu... Tror också att man många gånger oroar sej helt i onödan, i slutändan brukar det ju blir bra ändå. Och jag lovade faktiskt mej själv (ännu en gång!) igårkväll att jag måste börja leva lite mer i nuet och inte hela tiden tänka "sen, när och då". Du lyckades helt klart peppa mej - tack! Kramar
RaderaHoppas att det känns bättre snart! Man kan inte alltid vara på topp, speciellt inte när man är gravid vad jag har förstått.
SvaraRaderaJag känner igen att NZ ofta känns galet långt ifrån Sverige.. Men samtidigt är jag så otroligt glad över dagens teknik med internet och smartphones för att hålla en bra kontakt.
Helt sant Jen! Både vad det gäller humöret och att dagens teknik absolut gör saker och ting lättare... tänk om man fått förlita sej på vanliga brev eller ännu värre flaskpost de gånger man saknade sin familj och vänner!
RaderaHoppas det känns bättre redan nu! Det är bra att låta alla känslorna komma ibland, rensar luften! Och som gravid så kommer de där känslorna lite oftare...
SvaraRaderaKram