En timmes promenad på förmiddagen har jag ändå lyckats med även om det förmodligen är mer rätt att kalla det "lunk" :) Tänk, om bara 4 dagar börjar C sin flygresa hit till mej! Är typ det enda jag tänker på just nu.. Lustigt att jag alltid fungerar på samma sätt. När jag vet att det är lönlöst att lägga all energi på att sakna någon, just för att det kommer dröja så länge innan man ses, lyckas jag rätt bra med att förskjuta dom känslorna.
Men sen, med bara några veckor kvar eller i det här fallet, dagar, så slår längtan och saknaden ner med dunder och brak och plötsligt känns timmarna outhärdligt långa tills jag får träffa min älskling!
Jag och C dagarna innan jag flög till Sverige
(Vad mörkhårig jag var!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar