Läste just ett sånt fin inlägg hos Anouk om betydelsen av sin familj efter att man själv blivit mamma, fick lust att fälla en liten tår av saknad. För gud vad jag saknar nära och kära där hemma stundtals, saknaden finns där hela tiden men ibland blir den extra påtaglig. Att kunna ta bilen hem till mamma med L och bara vara mej själv för en stund, bli lite ompysslad och släppa alla måsten - det är något jag då och då skulle göra vadsomhelst för...
Som tur är hade jag den möjligheten under ett par värdefulla månader när jag var gravid. Då fyllde jag verkligen på med energi, och det är dom stunderna jag får plocka fram i minnet nu när det känns tungt och ensamt med familjen så långt bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar