Idag var vi på 3-månaderskontroll med L, en månad för sent kan man väl säga. "Lille" klimpen vägde 7,8 kilo och sköterskan verkade imponerad och nästan lite smått chockad över hans storlek haha. Hursomhelst sa hon att det var helt lugnt att jag börjat ge lite Farex redan nu (eller 1,5 vecka har det ju gått sen första gången) vilket kändes skönt att höra. Jag berättade inte att jag även blandat i banan ett par gånger, tyckte Farex-erkännandet räckte ;) Konstigt det där, det är ju vi som är föräldrar och bestämmer vad vi anser är bra för just vårt barn då vi känner dem bäst, men ändå är jag rädd för att liksom bli dömd eller att göra "fel". Har lovat mej själv att bli bättre på att lita på min magkänsla som mamma och även kunna stå upp för den om jag blir ifrågasatt, för hittills har det ju gått alldeles utmärkt!
Imorse var jag ut på en otroligt efterlängtad (tror inte ni kan förstå hur mycket!) långpromenad med vagnen där jag körde intervaller och tuff backträning. Var helt genomsvettig och knallröd i ansiktet när jag kom hem, en underbar känsla! Minns hur jag under graviditeten saknade just det, att kunna springa och få ta ut mej riktigt ordentligt.
Träning får mej att må så fantastiskt bra!
Halvvägs upp för en av värstingbackarna.
Stannade för att ta av L lite kläder då vädret i vanlig NZ-ordning slog om!
Intressant det där med vad som gör en bra blogg.. Själv tycker jag dock att det inte är ett MÅSTE att t.ex uppdatera ofta eller ha en massa bilder, kan finnas andra saker som väger upp liksom ;)
SvaraRaderaLåter förresten som en bra inställning, att gå på sin magkänsla och sunda förnuftet helt enkelt. ibland tycker jag faktiskt BVC känns lite dömande och man vågar nästan inte säga vissa saker... Men ens egen mamma brukar ju faktiskt vara en bra person att be om råd, hihi!
Det är viktigt att kunna lita på sin magkänsla som mamma!
SvaraRaderaOch visst är det så himla välgörande att få svettas ordentligt!
När ringer du mig syrran???
SvaraRaderaLängtade kramar brorsan