Något av det mest omdiskuterade ämnet när det kommer till små bebisar kan man väl säga? Vi har haft en väldig tur när det gäller L hittills, jag säger tur för att alla bebisar är så olika och det handlar inte om vem som har den "bästa rutinen" utan helt enkelt att dom är små individer som inte bör jämföras.
Lätt nu, jobbigt senare eller tvärtom är vad jag tror på - det går upp och ner helt enkelt. Men nu till saken, just det här med att somna är något L kunnat göra lite varsomhelst; i babysittern, framför tvn, i soffan, i köket - u name it. Tills nu. Plötsligt är det så mycket att ta in att det absolut måste vara tyst och stilla för att han ska somna, alternativt ett dovt surrande ljud som en fläkt eller en brummande bil. Och hjälp vilket liv det blir om jag inte är steget före och han hinner bli övertrött - då funkar absolut INGET. Ikväll fick jag till det med tajmingen men både igårkväll och tidigare idag gick allt åt helsike.. Minns du min kopp te jag såg fram emot igår? Den hann förvandlas till iste innan jag kollapsade i soffan ett par timmar senare.
Vill för allt i världen undvika att han blir sådär trött att inget funkar men ibland är det svårt. Och frågan är hur jag gör den dag jag inte ammar eller han för stor för att vaggas i babysittern. "Då är han gammal nog att man kan prata med honom" tror C. Lite väl positivt tänkande anser jag. Om vi inte lyckats skapa en liten kid som pratar innan han går vill säga. Alternativet ammas tills han är två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar