Oj luften gick precis ur mej.. Har suttit en evighet och väntat på att bilder ska laddas upp och nu när det äntligen funkade minns jag inte vad det var jag ville säga haha. Imorgon bär det av upp till QT igen, har blivit lite av vår veckorutin nu; farmen söndag till onsdag och Queenstown dom restrerande dagarna. Funkar helt okej även om jag ibland (läs: varje vecka) blir less på det eviga packandet.. Men det finns värre grejer!
Det är jag som har hand om det mesta uppe i QT när det gäller kontakt med mäklare och försäljningen av lägenheten samt det administrativa när det kommer till vårt nya husbygge, då C har fullt upp med att driva farmen just nu. En bra fördelning, vi funkar allra bäst så - när vi har olika områden att sköta. Annars ryker vi gärna ihop just för att vi båda är envisa och har så starka viljor. Minns att när jag just träffat C så blev jag lite irriterad på att han var så himla medgörlig, och aldrig verkade föredra en sak framför en annan - han sa alltid "i don´t mind, it´s up to you"... Jag fattade inte hur bra jag hade det! Numera visar han sitt rätta jag utan att jag behöver be om det haha.
Ni som lever i samboförhållanden, några roliga detaljer om hur er partner förändrats sen när ni först träffades?
Vi har även fått en liten kille med en vilja av stål - hur skulle nåt annat vara möjligt?
Foto från vår lunch i Riverton idag där L lät oss fika i lugn o ro i cirka 5 minuter innan det var dags för upptäcksfärd genom hela restaurangen...
Stort grattis till Lewis och till dig och C för att ni klarat av ett helt år som föräldrar! Känner ju er inte, men det verkar som att ni skött er exemplariskt! Jag och min karl försöker skaffa barn, har precis börjat, och det känns mycket spännande! Abropå hur partnern förändrats så har min karl blivit envisare med åren! Vi har varit tillsammans i 10 år, numera gifta, och i början var han envis men medgörlig efter en mindre diskussion. Nu är det två viljor av stål som kan hålla sig i separata läger lääänge. Men det visar väl att man inte är rädd att vara den man är! :) Man blir ju som ett med åren, och då är det lätt att glömma bort att det är en person man käftar med, och inte sig själv liksom.
SvaraRaderaHa det gott i ert vackra land!¨
/Caroline