L och hans följeslagare
Jag har en liten fundering, L tog sina första steg för en månad sen ungefär och jag trodde att det bara skulle dröja en vecka eller så innan han sen "gick på riktigt". Men nu har en månad har gått och han släpper ogärna taget om oss, möbler eller favoriten; sin walker! Den springer han för i övrigt omkring med. Kanske är det den som är boven litegrann... när han tar sej fram så fort med den, varför gå själv liksom. Men jag känner mej så grym om jag tar den ifrån honom, särskilt när han är utomhus och då plötsligt blir sittande i en grushög eller mitt på gräsmattan (han ogillar att krypa på stenar och gräs).
Vad tycker ni andra småbarnsföräldrar? Ska jag gömma walkern ett tag och se vad som händer, eller borde jag sluta stressa och tänka att han kommer gå tids nog ändå?
Sluta stressa tycker jag. Klart att han går när han är redo. Det tog faktiskt två månader eller så från det att Trollet gick fyra-fem-sex-sju-åtta steg till att hon verkligen gick.
SvaraRaderaÅh tack för det, nu lägger jag genast av med mitt fjanteri. För du har så rätt, när han är redo så går han! Tills dess får han roa sej med sin älskade walker bäst han vill :)
SvaraRaderaHej gumman, jag tror oxå att han kommer släppa när han är redo. Men om du fortfarande är osäker så kan du ju kolla med "bvc" och höra vad dom tycker. Förstår att du oroar dig, det gör man hela tiden som mamma :).
SvaraRaderaHar du tid för en skypedate imorn på morgonen?(sön morgon sv. tid). Jag loggar in vid 7.30 och kollar om du är där. Har ju så mycket att prata om känns det som.
Puss & kram på dig
Maddis: Mysigt det var att prata, även om det inte blev så länge! Vi hann ju aldrig till Walkern men absolut, bvc kan absolut vara en idé.. Vi har en ovanligt bra sköterska på Plunket som jag faktiskt har förtroende för! Tar nog upp det med henne nästa gång vi ses, om han inte redan går då förstås :)
SvaraRadera