Jo men så är det ju faktiskt (om vi inte talar om obotliga sjukdomar och andra hemskheter förstås), men det mesta går att lösa. Om det är något jag vill bli ännu bättre på så är det att inte stressa upp mej över småsaker, jag har kommit en bra bit på väg men fortfarande finns lite av mitt negativa tänk kvar när saker går fel. Lite som att "jahapp, nu kommer resten av dagen att gå snett bara för att det började dåligt". Tror att det sitter i från mina tonår då min tillvaro ett tag var allt annat än trygg och jag istället började fokuserade på detaljer och ytligheter - det kändes som om det var det enda jag kunde kontrollera. Det blev mina små halmstrån som jag höll krampaktigt vid för att få nån slags kontroll och rutin i ett övrigt kaos, när småsaker sen gick fel så kändes det bokstavligen som om hela mitt liv rasade samman.
Det är ett tankesätt som jag fått jobba med att få bort, jag måste ibland nypa mej i armen för att inse hur bra jag har det och vilken fantastiskt liten familj jag har. Dom är mitt allt! Om småsaker går fel så gör det inte längre någonting.
Jag idag:
Ja ibland känns det skit och att ingenting man gör duger, men jag tycker du verkar ha en bra syn på det hela i alla fall. Det är alltid bra att analysera lite i efterhand, då ser plötsligt världens väldigt ljus och fin ut! :)
SvaraRaderaDu och din familj förtjänar det bästa!
/C