Fy vad jag är less på det här redan, smärtan är såklart värst men nästan lika jobbigt är att allt tar sån förbaskad tid. Vad jag kan göra vill säga.. att lyfta L, öppna burkar, vika tvätt, åka och handla, klä på mej ordentligt plus en massa annat funkar inte alls. Dom ringde från ACC (försäkringskassan) idag och jag har rätt till hjälp med en del hussysslor och personliga bestyr, men bara nåt så fjuttigt som 5 timmar per vecka.
Nu är det ju inte mej själv som jag är orolig över, jag skulle säkert klara mej på 5 timmars hjälp. L däremot, han behöver 24/7 jour. Därför har vi bestämt att J stannar i 3 veckor till frånochmed idag. Det känns som en otrolig lättnad! Då min bror just nu inte har ett fast arbete som väntar i Sverige är han mer än gärna kvar ett tag till. Och vi behöver honom verkligen nu! C måste vara nere på farmen en hel del den närmsta tiden, ibland över natten. Det är ju även tänkt att vi skulle börja arbetet med att plantera en trädgård runt huset den här veckan, inte direkt något jag kan hjälpa till med i mitt nuvarande skick. Så man får väl säga att vi ändå löst det till det bästa nu.
Ska gå och lägga mej nu och försöka sova ett par timmar iallafall. Inte det lättaste när man måste ligga blixtstill för att inte nyckelbenet ska ploppa ut som det gör titt som tätt (jag förstår helt allvarligt inte hur det ska kunna läka ihop när gapet emellan benbitarna är så pass stort), jag får så ont i ländryggen att det inte är sant. Lite som att vara höggravid igen... Fast nä, det här är värre.
Jag växlar mellan 2 slings, dels denna vita tygbit samt en svart som är lite mer avancerad. De belastar nacken och axeln olika men båda är lika obekväma!
Aj aj, det låter verkligen inget vidare :o( Lustigt att det är inte förrän man slår sig/blir sjuk som man uppskattar allt det där som är så enkelt i vardagen i vanliga fall. Ironiskt också att du ska behöva bryta ett ben för att få ha din svenska familj längre hos dig... Men ändå super att din bror kunde förlänga vistelsen (tråkig anledning, men iaf)! Hoppas det läker snabbt, så att ni får njuta av trevlig syskontid tillsammans!
SvaraRaderaVarma hälsningar, J
Usch vad jag tycker synd om dig gumman... Hoppas verkligen att allt löser sig och att det läker ihop snabbt. Skickar styrkekramar igen och hoppas att de hjälper lite på vägen! <3
SvaraRadera/C
Auutch, jag kan inte tänka mig hur ont det måste göra och vilken smärtgräns du måste ha. Att du bara får 5 timmar i veckan det är inte mycket dem har nog inga barn själva så dem kan inte se hur mycket upmärksamhet ett barn behöver. Bra att din bror kunde stanna ett tag till även om det är undet tråkiga omständigheter :(
SvaraRadera