Känner att jag inte vet vad jag vill med mitt liv karriärmässigt (usch vad jag avskyr det ordet "karriär" förresten, framkallar lätt ångest bara att skriva det!) , och då är jag nästan 30. När ska jag veta vad jag vill bli/vilken väg jag bör satsa på? Antar att det inte är nåt som kommer som ett brev på posten utan att jag faktiskt måste våga testa för att vinna något. Problemet är att jag är så förbaskat feg ibland, vet inte varför men är väl rädd att misslyckas och så låter jag bli att ens försöka! Eller så börjar jag med något men vågar inte gå in 100 för det. Tänker att "inte kan väl lilla jag" och att "det finns så många som är så mycket duktigare, jag kommer aldrig att komma dit de har". SÅ jäkla DUMT. Känner för att ge mej själv en ordentlig spark i baken! Och en dos kaxighet. Jag behöver det just nu.
Oj det blev ett väldigt utelämnande och öppet inlägg... Skriver sällan om såna här tankar då jag är rädd för att det liksom ska studsa tillbaka på mej. Men ibland kan det nog vara bra att erkänna att man känner sej lite svag och "lost". Trotsade mitt depphumör imorse iallafall och tog mej upp ur sängen, duschade och körde C och hans MTB upp till Skyline. Vi hann med en snabb fika i solen och sen köpte jag biljetter åt mej och L så vi kunde åka lådbil, eller Luge som det heter. Att se L:s glädje fick mej på bättre humör plus att jag fick chans att fundera lite utanför hemmets väggar, på vad det är jag vill...
Det var världens kö... måste varit vädret som lockade så många just idag!
L väntade tålmodigt första gången, värre var det den andra gången vi blev tvugna att köa...
Två fartfyllda åk hann vi med men sen skippade vi faktiskt sista gången, det var FÖR mycket folk helt enkelt.
Glad att jag tog med mej L ut, solen gjorde mej piggare
Sen tog vi Gondolan ner igen, en upplevelse bara det!
Min älskling och jag, vad skulle jag göra utan dej L?
Jag tror att det är många som har det så, jag har det också, jag vet inte helt vad jag vill så jag testar lite olika saker, även om jag har en grafisk designer utbildning men jag vet inte riktigt om det är det jag vill, det är roligt men jag blir för rastlös. Min mamma är 53 år och har nu utbildat sig till Samtalsterapeut så jag tror att man kommer ändra sig 100 gånger innan man hittar rätt (om man ens kommer hitta rätt).
SvaraRaderaÅå det verkar som ni hade en mysig dag :)
Du anar inte hur glad jag blir av att läsa din kommentar Johanna! Jag är precis likadan, tröttnar så snabbt på saker, blir rastlös och vill vidare. Antingen det eller som jag skrev, kanske bottnar det även i rädsla om att misslyckas om man satsar fullt ut på EN sak. Måste nog inse att alla är olika, en del bara VET vad det är dom vill medans jag precis som du, måste testa olika grejer innan vi hittar rätt.. Och kanske ska man vara glad över det, att man har många sidor, olika drömmar osv! Se det som en tillgång snarare än en nackdel :) Kram
SvaraRaderaHej jag måste skriva några rader..Tack för en bra blogg jag hittade dig när jag sökte på folk som bor i Australien, då jag var på väg att flytta lååång från Sverige, då jag också har en partner som dock är från Australien. Jag är hemma i Sverige nu ett tag, fast annars så bor jag på Sunshine coast i Coolum Beach. Det är jätte kul att kunna läsa om någon annan som är i samma sitts som änn själv, med allt som hör till när träffat en kärleken som kommer från ett annat land. Eftersom att det är ganska så svårt att hitta någon här hemma i Sverige som är i samma situation att prata med.. Men som du skrev att du inte vet vad su vill och att din partner e super drifftig... japp samma här.. känns att man inte hänger med i bland, plus att man bor i ett helt nytt land bara en sådan sak tar ju tid att bygga upp ett liv där, man har inte alls samma kontaktnät som man har hemma.. Jag tycker du ska vara super nöjd med vad du redan är, och nya saker dyker upp i framtiden.!! Ok hoppas på en bra dag! Evelina
SvaraRaderaTack för din kommentar Evelina, den värmde! Att du också hittat kärleken utomlands (och dessutom bodde/bor på Sunshine Coast där jag pluggade 1,5 år - vilket sammanträffande) och förmodligen vet extra väl hur jag menar kändes väldigt skönt... Tack för dina ord :)
SvaraRadera