Jag läste precis ett inlägg om kaotiska morgnar inne på Miss Agdas braiga blogg, de har precis fått tillökning i familjen och har sen tidigare en son som är några månader yngre än L. Hon beskriver hur det är minst sagt stressigt på morgonen när den äldre killen ska lämnas på förskolan och bebis ska ammas och man själv måste göra sej i ordning. Jag kan bara föreställa mej! Minns ju hur svårt det vara att komma utanför dörren när L var nyfödd och man hade en tid att passa, och då snackar vi bara ett barn. Hur ska det bli med TVÅ??
Jag satt faktiskt och funderade lite igår på när det kan tänkas vara dags med förskola för L, och kom fram till att kanske när vi kommer tillbaka hit från Sverige i Augusti. Då är han nästan tre och jag kan föreställa mej att han börjar kräva lite mer stimulation än att bara vara hemma med morsan... Fast det beror ju lite på hur vår situation ser ut då och hur ofta C är hemma. Är vi båda hemma så känns det ganska onödigt att L ska iväg till förskolan. Samtidigt så vill jag ju att han ska få leka med andra barn men det gör vi ju ofta ändå i och med play dates, Plunket, Mini muscles osv. Fast jag kan tänka mej att det blir lite mindre av den varan när bebis är här, åtminstone till en början.
Men vi har ju som sagt 4 månader tillsammans i Sverige först så det ska nog flyta på rätt okej när vi kommer till Nya Zeeland igen. Att vår vardag kommer förändras är jag beredd på men att livet förändras så drastiskt att man plötsligt inte kan göra NÅNTING som man tidigare gjort, som vissa verkar vilja få mej att tro tänker jag inte gå med på! Det var en avlägsen släkting till C som sa så till mej, att "vänta bara - skillnaden mellan 1 och 2 barn är enorm, det är bara att acceptera att en massa saker kommer du aldrig kunna göra igen".
Brydde mej inte om att fråga exakt vad det var hon menade...Allt blir väl vad man gör det till, eller hur?
Emma! Gud vilken dum kommentar du fått tycker jag. Såklart är det ju skillnad mellan ett och två barn, men livet förändras ju hela tiden på olika sätt med olika förutsättningar i olika perioder osv. Jag tycker verkligen du har rätt i att det blir vad man gör det till. Sen kan det ju vara lättare eller svårare i perioder beroende på förutsättningarna i och för sig. Skriver ett mejl till dig snart, har verkligen inte hunnit.. men det är INTE för att man inte hinner NÅGONTING med två barn - jag har aldrig varit så effektiv tidigare, men jag jobbar ju också och har två barn själv och allt annat och hinner faktiskt vara glad över livet också (trött, men tacksam). KRAM allt kommer gå bra för er. Man anpassar sig efter nya förutsättningar, storasyskon också. Kanske under protest, men successivt hittar man en ny rytm. /Anna
SvaraRaderaDet kommer alltid finnas olyckskorpar som ska skrämma upp en tycker jag! När jag var gravid och mådde kalas, så sa alla att - vänta bara! Mådde bra hela tiden, och då sa alla - vänta bara, förlossningen är asjobbig. Men den gick bra och vi fick världens snällaste och coolaste lilla tjej - och nu säger alla - vänta bara tills hon blir större - DÅ...Tror det beror på hur man är som person, är man cool och inte gör så stor grej av allt, samt TROR att saker är möjliga - ja då är de det! :-) Du behöver inte oroa dig, du verkar så cool så du fixar det lätt! Sen säger de ju att största omställningen är mellan 0 till 1 barn och den har du ju redan gjort! :-)
SvaraRaderaJag vill ha minst tre - och är helt säker på att det kommer gå bra om det nu blir så! :-)
Kram Em i Gbg