Idag har jag, L, pappa och J tagit en rundtur kring Queenstown och Arrowtown, i ett lagom tempo för en gång skull. Väldigt skönt efter de senaste dagarnas kringflackande. J tycker att jag stundtals pratar svenska med en NZ dialekt haha. Han har nog rätt, särskilt när jag översätter grejer från engelska till svenska i huvudet och pratar samtidigt så kommer nog orden lite stötigt och kort. Mer som på engelska än den sjungande svenskan alltså. Och jag får ofta tänka både en och två gånger när jag skriver på svenska och använder nog då och då lite knasiga uttryck. Det har säkert ni som läser bloggen märkt!
Tycker hursomhelst att det är underbart att L får höra så mycket svenska de här veckorna, det är toppen för hans språkutveckling. Särskilt som jag vill att vi flyttar till Sverige en dag, åtminstone för en period. Fast får pappa bestämma så ska vi aldrig flytta hem! "We love you Emma, but DON´T come home" har blivit lite av ett stående skämt sedan pappa yttrade meningen. Han tycker att vi har skapat ett sådant bra liv här och att det vore väldigt dumt ("idiotiskt" för att citera) att lämna det. På ett sätt så har han väl rätt men samtidigt så har jag svårt att se oss här för evigt. NZ är underbart, jag är fullkomligt förälskad i landet och det finns nog inget säkrare ställe än QT för ett barn att växa upp. Men samtidigt så är det som en liten bubbla, och det ligger så oerhört långt bort från resten av världen. Jag vill kunna resa mer, och ha Europa/Sverige närmre.
Men än har vi några år på oss tills L börjar skolan innan vi måste bestämma oss för ett ställe. Så jag njuter ett tag till:
Coronet Peak:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar