Vilken skillnad

...det är att vara själv på kvällarna med L jämfört med när C finns där och vi delar på sysslorna. Dom gångerna vi är två kan jag lätt tänka mej ett till barn, jag vet ju att vi skulle fixa det tillsammans. När jag däremot är själv med middag, disk, badning, sagostund och nattning av L känns det fullkomligt galet att ens tänka på en till bebis!

Fast vår tillvaro ska ju förändras, det är iallafall något vi strävar efter. Men jag känner att jag kanske lovat för mycket ang samarbetet med T.  Åtminstone så som det ser ut för oss just nu, med farmen och allt annat runtomkring. Det skulle såklart vara superkul att få motivera och träna en grupp klienter igen, jag älskar ju träningen och en del av mej har saknat den biten även om jag efter min utbildning i Australien och alla timmar i gymmet var så less på det att jag sa aldrig mer träning som JOBB.

Men. Det ska ju inte bara vara lockande i tanken, utan det ska ju fungera i praktiken också. Samt klaffa med våra framtidsplaner och det gör ju inte det här riktigt om jag ska vara helt ärlig mot mej själv. Det sista jag vill är att lova för mycket och sen göra T besviken för att jag inte kan ge 110%. Jag har verkligen gått och vänt och vridit på det här i dagar och slitit mitt hår (bokstavligen!) i frustration men inser att det är bättre att säga något nu än sen. Ångrar såklart att jag ens nämnde samarbetet när det förmodligen inte blir av nu, men jag är inte mer än människa! Och ibland en lite väl impulsdriven sådan...

Sover på saken en natt till men vet nånstans att jag just svarat mej själv..