Efter en ordentlig grötfrukost (jag tackar brorsan för frukostinspirationen) och knäckemacka med kokt ägg var jag, pappa och L redo för en powerwalk. Vet förresten inte om jag ska säga morfar eller pappa om farsan, det blir helt klart förvirring här hemma ibland :)
Jag känner mej bra mycket piggare nu efter frisk luft, lite rörelse och en cappuchino i solskenet! J är iväg för att kolla in gymmet i stan, medans C är uppe i huset och städar. Stackarn, helt klart det minst roliga alternativet men jag ska göra honom sällskap så snart L vaknar från sin middagslur. Jag kan fortfarande inte gå utom synhåll från L och lämna honom med morfar eller J, då blir det ramaskri! Lite synd, för oj vad mycket smidigare saker o ting skulle gå. Men, det kommer tids nog - jag gissar på en vecka till ungefär så är dom nog bästisar.
Så här var det sist jag hade besök från Sverige också, L stortjöt så fort min vän M kom för nära och jag inte fanns inom räckhåll. I två veckor höll det på, sen sista veckan så satt L i hennes knä och tittade på film. L är helt klart mammas pojke, på gott och ont. I början tyckte jag att det var lite smågulligt men det kan även vara sjukt jobbigt! Men jag har lärt mej att det mesta är en fas och det är bara att vänta ut dom små.
Just nu är han extremt mammig helt enkelt, och det bästa jag kan göra är att finnas för honom och visa att jag alltid kommer tillbaka så hittar han snart sin trygghet igen.
På promenad, och självklart blev det ett stopp i lekparken på vägen hem:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar