Blir jag rent ut sagt förbannad. Eller i varje fall jäkligt trött. Särskilt när det är den äldre generationen som ofta anser att de hade bättre pli barn förr i tiden. Men till viket pris undrar jag då? Visst vill jag ha ett barn som lyssnar på mej och förstår innebörden av ett nej, särskilt när det gäller faror. Men jag vill även ha ett barn som litar på mej och är trygg med mej. Respekt pratar många om, men när det handlar om att skrämma ett barn till rädsla har det för längesen gått för långt enligt min mening.
Här på NZ pratas det vitt och brett om att ge barnen en "smack" eller "wack" när dom gör något fel. För att dom ska lära sej. Använd gärna ett bälte för extra effekt. Magen vänder sej utochin på mej när jag hör hur vanligt det är att aga sina barn här... Aldrig i livet att jag skulle kunna slå mitt barn. Där har jag och C som tur är samma uppfattning (annars hade vi aldrig skaffat barn ihop!).
Däremot har vi ibland delade meningar om hur mycket man kan förvänta sej att en 19-månaders kille ska förstå.. Men vi jobbar på det. Att båda föräldrarna enas om samma regler och gränser är verkligen ett måste, annars riskerar man att få ett oroligt och osäkert barn. Men man riskerar även en massa onödigt gräl och i värsta fall sin relation.
-
Det käraste vi har
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar