Kan det vara sant?

L sover och klockan är fem i sju!! Alltså jag skulle kunna gråta några glädjetårar just nu, så glad är jag över det! Den senaste veckan har vi nämligen haft nattningsmarathon fram till nio-tio om kvällarna. Eller marathon, nu överdrev jag väl en aning men hursomhelst har han kommit upp varenda gång efter första nattningsförsöket och sedan inte kommit i säng förrän kl 21 eller ännu senare.

Förmodligen för att han dessa dagar sovit middag men idag lyckades vi ta oss igenom hela dagen! Allt tack vare en ruta choklad vid fem då han  var nära att somna ståendes.. verkligen inget jag rekommenderar men jag visste att det skulle vara helt kört om han somnade så sent som fem. Då hade han väl varit uppe till midnatt! Nu återstår att se om den här kvällen leder till att vi kommer tillbaka till vår gamla rutin igen med läggdags sju halv åtta. Åh jag hoppas verkligen det!

Hade jag inte varit gravid så hade jag ringt och bett C köpa hem en flaska vin för att fira men nu blev det choklad istället, inte helt fel det heller :) Längtar så efter att min älskling ska komma hem nu så vi kan börja fredagsmyset! Tänk vad löjligt lycklig man kan bli över små saker ibland...

Bring on fredagsmys!