onsdag 21 november 2012

Onormalt mycket

...snytande har jag ägnat mej åt hela natten. Ni skulle ha sett högen av näsdukar på golvet brevid min säng när jag vaknade... eller nej förresten, var glada att ni slapp! Såg rätt ofräscht ut när jag tänker efter. Hade så ont i huvudet och öronen igårkväll att jag var tvungen att ta en Panadol (alvedon på svenska) för att överhuvudtaget kunna somna några timmar. Men sen har jag varit uppe och sprungit hela natten. Är så tacksam att jag skjutit på Active Mums mötet tills nästa vecka!

Sprang på en av mammorna (en av de trevliga) från min gamla mammagrupp för ett par veckor sen och hon sa att hon skulle lägga tillbaka mej på deras mailinglista för deras veckomöten. Alltså jag visste inte vad jag skulle säga, kunde inte gärna säga "nej tack" även om det var min spontana tanke. En del av mammorna är jättegulliga men det finns även en klick som jag helst gör allt för att undvika. Falskhet, avundsjuka och skitsnack sammanfattar denna klick. Plus att jag i övrigt har väldigt lite gemensamt med alla dessa kvinnor, förutom att vi har barn i samma ålder då.

Men nu har jag alltså fått ett mejl igen och de ska träffas idag. Förra veckan drog jag en nödlögn om att L somnade precis innan två och nu är vi visserligen förkylda, och har således en ursäkt men samtidigt så vet jag att jag inte kommer kunna gå nästa vecka heller då jag har Active Mums i Alexandra inplanerat. Så jag står verkligen i valet och kvalet om jag ska gå idag, bara för att liksom visa att jag åtminstone kom en gång... De ska träffas utomhus vid Flight Park så att vi är lite snoriga gör inte så mycket så länge jag håller mej på avstånd. Åååh jag vet varken ut eller in. Vad är egentligen värst, inte dyka upp alls eller bara komma en gång eller kanske två? Till saken hör att denna mamma som la till mig på mejlinglistan igen, henne träffar jag varje vecka på yogan... Kanske borde jag ge det en till chans ändå. Och sen aldrig återvända om klicken av "skitsnack-mammorna" fortfarande är precis så obehagliga som jag minns? Är det nåt jag avskyr så är det falskhet, jag pallar verkligen inte med människor som försöker vara nåt de inte är och gör allt de kan för att framstå som att de är bättre än andra. Ofta bottnar det ju i en väldig osäkerhet... Jag ser igenom sånt direkt.

2 kommentarer:

  1. Tycker du inte ska gå om du inte vill. Frågar den "snälla" mamman varför kan du ju säga sanningen? Jag menar DU har ju ingenting att skämmas över, det är DE ANDRA som borde skämmas om de beter sig dåligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej du har rätt, varför gå när jag inte vill. Idag skötte dock L beslutet åt mej då han tydligt visade att han behövde sova middag :) Kram

      Radera