Usch idag känner jag mej likgiltig inför allt. Vet inte vad det beror på riktigt... kanske pga den usla sömn jag hade till följd av alla mardrömmar om förbannade jetskis och att L låg i vattnet? Måste förtydliga lite angående hur det hela gick till, vi stod först alldeles stilla på vattnet varpå C gasade lite lätt och samtidigt började svänga jetskin i en cirkel. Det kan man tydligen inte göra med fler än en person, såvida man inte har ordentligt med fart så kommer skotern helt ur balans och det var precis vad som hände. Den bara tippade omkull och allt gick så oerhört snabbt att vi inte fattade nånting... Så himla läskigt!
Kanske ändå tur i oturen att vi åkte av under låg fart och inte när det gick undan, men alltså jag vet inte.. Jag har blivit ordentligt avskräckt att åka med L igen. Eller själv för den delen, särskilt nu när jag är gravid. Till grejen hör att vi inte betalat för jetskin än och jag tycker vi ska strunta helt i att köpa den och istället satsa på en båt i framtiden - det känns säkrare. En livbåt ska vi ha också, det har jag redan bestämt!
Skulle ju ha åkt iväg till Alexandra idag för ett pass med Active Mums gruppen men fick ett email av tränaren igår där hon bad om att få flytta fram vårt möte till nästa vecka. Hon håller på att öppna ett gym och en stor leverans med alla redskap skulle komma just idag på förmiddagen. Lite trist men en vecka hit eller dit gör ju egentligen inget. Hoppas istället på att min iPhone dyker upp idag, hade nämligen mobil i fickan igår när jag hoppade i vattnet så den är tvärdöd...
Jag med en kopp kaffe i hopp om att piggna till!
Vad mer... jo har suttit och läst en massa utlandsbloggar nu på morgonen om valet att bosätta sej i ett annat land och när man egentligen känner sej hemma i sitt nya land. Kan ju tycka att jag skulle bli peppad av att läsa om andra i samma situation som mej men istället blev jag bara deppig och saknade Sverige ännu mer samtidigt som jag fick en hopplös känsla att en flytt för oss aldrig nånsin kommer ske. Nä fy, jag är verkligen inte på humör idag.. Labil var tillståndet.
Hej hej! Måste bara kommentera om detta med att bo utomlands. Har precis samma känsla som dig idag.. På något vis kände jag att det kommer alltid vara viss "irritation" i vilket land man än väljer att bosätta sig i. Till och med Sverige i och med att vi bor med icke svenskar. Fick också en sån där hopplös känsla. Började fundera på andra länder idag, Schweiz, Italien och till och med Singapore av någon anledning :) kom också fram till problemet med språk. Vi bor i UK och här känns vi inte som utlänningar på samma sätt som vi skulle gjort i t ex Italien,..antar jag. Sen kan jag ju tänka mig att det måste vara frustrerande att NZ och Swe är på totalt olika ställen. Kanske satsa ännu mer på att skapa jobbmöjligheter som gör att ni kan vara halva året på ett ställe och halva på andra. Eller iaf sommarlovet (nästan tre mån) i ett av länderna när era barn blir så stora.
SvaraRaderaJaa du det är inte lätt må jag säga. Byråkratin här var tex en stor överraskning. Men hoppas att när man väl kommit in i systemet blir det bättre.
Babblat loss här nu ja :) på iPhone och allt. Hoppas jag ej råkade skriva något lustigt!
Hoppas ni kommer på en bra lösning kring båt. Måste ha varit en läskig händelse. Skönt att ni mår ok ändå, förutom mardrömmar!
Ha en fin dag och sov bättre inatt.
/Karin
Tack för din långa och peppande kommentar, jag blev så himla glad imorse när jag läste den! Precis vad jag behövde höra för att ta mej igenom den här dagen som har varit riktigt trist... Vi har också funderat på andra länder i Europa, allt för att komma närmre Sverige men ändå kunna njuta av lite varmare väder och ljusare årstider. Vi har precis som er pratat om Schweiz och faktiskt även Singapore (inte Europa visserligen), men jag tror att det kanske blir extra tufft om båda känner sej som utlänningar samtidigt... Eller så får man bättre förståelse för varann, vad vet jag? Vi spinner vidare på att försöka hitta en lösning som passar oss... Jag tror som du att man aldrig kommer att komma ifrån känslan att man längtar efter något/någon, det är nog smällen man får ta för allt annat man får uppleva som utlandssvensk! Kram
RaderaÅh, vet hur det är men se det positivt för du (liksom alla vi utlandssvenskar) har ju två världar och länder! Underbart + att en dos av Sverige gör att man inser att det inte är så himla långt borta...och att där är väldigt mörkt och kallt större delen av året vilket vi slipper här på södra halvklotet.
SvaraRaderaHaha du har så rätt. Jag ska försöka tänka lite mer positivt!
RaderaDet är svårt det där. Jag tror att man som utlandssvensk alltid kommer känna sig lite splittrad. Någonting kommer alltid fattas var jag än bor. Samtidigt gör det lilla avståndet mellan England och Sverige stor skillnad, jag tror det är mycket svårare att bo utomlands om man bor på en annan kontinent. Jag åker ju hem ganska ofta och det är billigt att flyga.
SvaraRaderaMen svåra beslut att fatta. Hur ser din partner på ett liv i Europa?
Helt sant, det tror jag också - den där splittrade känslan man har kommer nog alltid att finnas med en, var man än är. Att ha ett par timmars flygtid till Sverige istället för nu, två dygns restid och x antal tusen dollar i biljett skulle vara en dröm för mej... Samtidigt så kvarstår ju faktum, man bor fortfarande i ett annat land och jag förminskar inte den hemlängtan som kan uppstå på något sätt - den är säkert lika jobbig men kanske lite lättare att hantera när man vet att det inte behöver dröja år innan man ser sin familj igen. Vi har faktiskt pratat om England, just för att C förmodligen skulle känna sej lite mer hemma där med språket plus att jag kommer närmre Sverige. Fast samtidigt känner jag att ska vi flytta så pass långt som till andra sidan jorden så kan vi lika gärna bosätta oss i Sverige och sen njuta av närheten till alla länder i Europa! C är inte alls främmande för en flytt i framtiden, han ställer sej positiv till det så länge det funkar med farmen/jobb etc. Så förhoppningsvis om en 3-4 år kanske...:)
RaderaSå glad jag blir att du blev peppad av kommentaren, jag försökte :) Jo men det är intressant att se vad framtiden bringar. Ingen av oss är ju faktiskt från UK, och jag måste säga att det är nog rätt bra. För om man har något bry eller att klaga på så är man tillsammans på något vis, om du fattar. Man är ganska mycket i försvar om sitt egna land och oj så bra det är där osv. Kanske ni skulle testa det också, ett "neutralt" land. Men som du säger, det är lite smällen man får ta av att vara utlandssvensk japp :) Vilken tur det finns dagens teknik dock. Hade aldrig pallat att vara ifrån familjen utan allt detta skypande osv.
SvaraRaderaAha, det är nog en fördel ibland att landet inte "tillhör någon" så att säga. För det är verkligen så, att man lätt går i försvarsställning när det gäller sitt hemland och så vill man ju väldigt gärna att ens partner ska trivas! Man känner att allt hänger på en själv och gör sitt yttersta för att framhäva det som är positivt och bra... det blir jobbigt i längden då inte något land är "helt perfekt"! Kanske är ett neutralt land lösningen för oss också... Eller som du säger, lösa det med jobb så man kan spendera längre perioder i båda länder. Tillsdess tackar jag också gudarna för Skype!!
Radera