Nattsudd

...är vad jag förvandlats till och dom senaste dagarnas resande har inte gjort saken bättre. Måste försöka komma tillbaka in i min vanliga dygnsrytm imorgon, ikväll är det för sent. Sitter här, hur trött som helst egentligen men kan inte sova. Så mycket som snurrar i huvudet, vi står just nu vid ett vägskäl jobbmässigt (eller borde jag kanske säga farmmässigt?) och det är svårt att veta vad som är rätt steg att ta.

Jag börjar äntligen få till en vardag här i QT, har fått flera nya trevliga bekantskaper tack vare alla babyaktiviteter och ja, jag känner mej hemma helt enkelt och trivs för första gången på länge. Bara tanken på att bryta upp igen och hamna nånstans långt bort ute på vischan helt isolerat får mej att rysa, även om det bara är för "nåt år" och "periodvis". Samtidigt vill jag ju inte vara nån ensam mamma hela veckorna heller, medan C tillbringar sin tid på en farm långt långt bort. Vill ha hela min familj hos mej!
Åh, att det ska va så svårt ibland.

Väldigt vackert visserligen men långt långt bort från allt...