Bye New Plymouth

Idag lämnade vi New Plymouth, vi hade bestämt oss för att komma iväg hyfsat i tid men jag ville promt hinna med en sista morgonpromenad då jag visste att vi skulle sitta i bilen i flera timmar. Så ställde klockan extra tidigt (och då vi fick sommartid idag så kändes det) men åh vad det var värt det! 

Den där lilla stunden helt för mej själv på morgonen gör verkligen skillnad. Särskilt då vi sen vi lämnade Queenstown umgåtts med C:s släkt, bekanta och vänner hela dagarna - de tar på krafterna! 

Nu är vi i The Mount och har faktiskt bestämt oss för att stanna här även imorgon istället för att köra vidare till Auckland som vi först tänkt. Vi kör direkt härifrån till flygplatsen på tisdagmorgon istället. Nu är jag så trött att ögonen nästan går i kors... måste gå och tvätta mej innan jag somnar här i soffan!

I morse: 

New Plymouths härliga walkway

Har njutit av denna utsikt vid mina morgonpromenader varje dag sen vi kom till New Plymouth

Just imorse var det extra peaceful då jag var så gott som ensam längs havet

Hade dock sällskap av mamma i mobilen!

Vårt tillfälliga hem i New Plymouth

Lunchstopp på vår lilla roadtrip till The Mount. Hittade ett supermysigt lunchställe/fik i en liten stad mitt i ingenstans, precis brevid en stor lekpark!

Mys på motellet

Tänkte skriva "hotellmys" som rubrik först men det är ju faktsikt ett motell vi bor på, och genast lät det sunkigt istället för mysigt haha. Idag har vi varit på ett jättehäftigt zoo här i New Plymouth, det var Delwyn som tog med oss dit. Fru till en av C:s gamla barndomskompisar, de har två killar som är 10 och 11. Den äldre av dem, Jayd blev L hur förtjust som helst i och plötsligt betydde jag och C ingenting längre. Det var bara Jayd som gällde för hela slanten! Så himla gulligt!

Jag märker det ofta nu, hur L börjar bli mer självständig och ty sej till andra vuxna och barn. Det är så roligt att se! Jag känner och vet att den trygghet vi alltid gett honom nu börjar visa sej i självständighet. Mitt mammahjärta sväller lite av stolthet vid varje nytt steg vi når! Senast idag pratade jag och C om hur kolossalt mycket man kan älska sitt barn, det är nästan lite svårt att greppa ibland... 

Och tänk att vi om mindre än 6 månader kommer att ha en till att ösa kärlek över! Det är också svårt att förstå ibland. Känner mej så lycklig för att vi får uppleva det här en gång till, vägen hit var ju lite krokig och jag fick känna på hur det är det är att längta och önska så att det nästan gör ont! Något som gjort mej väldigt ödmjuk och tacksam över att vara gravid igen. 

Nu måste vi fixa iordning oss här, ska iväg och grilla hemma hos C:s morbror. Det har varit riktigt varmt och skönt hela dagen men måste nog sätta på mej nåt varmt för kvällen, det finns inget värre än att frysa! Eller jo, svettas i för mycket kläder är nog nästan värre men bäst är ju att känna sej alldeles "lagom" eller hur :)

Lättnad

Det känns skönt att den här dagen är över, begravningar är alltid jobbiga och alla är spända, ledsna och när allt är över går luften ur en helt enkelt. Det var iaf en väldigt fin cermoni, med flera tal som berörde och fick gästerna att skratta. Tror att C:s farmor skulle varit nöjd med det sättet hennes liv blev hedrat och firat. 

Jag och L satt längst bak i kyrkan men L gjorde klart för alla att han fanns om man säger så.... Jag hade väskan full med olika mellanmål o grejer jag vet han gillar, men framförallt - iPaden var med (för att hålla en tvååring lugn är det mesta tillåtet). Grejen var bara att jag såklart inte kunde tillåta något ljud och det blev L tvärsur över, motorcrossarna lät ju inget! 

Så jag halvt släpade/halvt bar ut en skrikande liten kille till var jag trodde var en säker plats där ingen kunde höra oss. Men vi hamnade precis under ett öppet fönster som ledde in till kyrkan fick jag reda på senare. Haha. Jaja..inte hela världen. L tystnade ganska snart och vi kunde återvända in till kyrkan för resten av cermonin. Efter kyrkkaffe så spenderade hela släkten ett par timmar hemma hos C:s morbror som till L:s förtjusning har världens snällaste hund:

Molly heter hon och är galet kelsjuk

Nu är klockan snart 22 och både jag och C är såååå trötta så vi ska sova nu. Äntligen!

Night Night

No rain

Jag slapp regn, men istället blåste det som sjutsingen. Men när det är friska havsvindar så gör det inte så mycket, kan nästan vara lite härligt! Efter min promenad så mötte jag upp C och L och åt frukost på ett café nere i gallerian. Känns som att det kommer att bli en rätt tung dag, vilket såklart inte är konstigt alls. Begravningar är ju knappast något man ser fram emot.... 

Det ska bli skönt när den här dagen är över. Allra helst för C. Nu ska jag ta en dusch och göra mej iordning, kl 12 ska vi träffas hemma hos C:s mormor där resten av hans familj är. Sen åker vi tillsammans till begravningen.

Min promenad imorse:

6:45

Vaknade vi imorse och det känns faktiskt som en lång natts sömn då L inte vaknade en enda gång. Jag var iof upp en gång vid fem för att gå på toa och stänga av värmefläkten som hade gjort det olidligt varmt i vår lilla lägenhet. Väckte visst C som sedan inte kunde somna om... Samma sak händer varje gång han blir väckt, förstår inte hur han ska palla när vi snart har en liten bebis igen!

Min kropp är fortfarande programmerad att sova när möjlighet ges, annars skulle jag aldrig orka. Visst ibland, kan det vara svårt att somna om när man vaknat - det håller jag med om men sen tror jag att tanken och förmågan att slappna av spelar en stor roll. Jag brukade bli tvärarg när jag blev väckt innan vi hade L, så pass att jag blev klarvaken och omöjligt kunde somna om igen. Men nu, ge mej en säng och en stund utan någon som hoppar på mej, kör bilar i ansiktet eller ropar mamma, mamma, mamma och jag somnar garanterat!

Nu ska jag äta lite frukost och sen snöra på mej gympadojjorna och sticka ner till havet för en promenad. Hoppas bara att det är uppehåll, vädret ser nämligen inge vidare ut för den här dagen. Det ska regna större delen tydligen. Men lite regn ska inte få stoppa mej, har längtat efter min promenad sen igår!

Framme

Nu är vi i New Plymouth och jag önskar nästan att jag aldrig följde med. Hela C:s familj är sjuk i influensa och det känns nästan som om det skulle vara ett under om vi lyckades undankomma den. Men hoppas gör jag ju såklart! Önskar bara att folk kunde ta en på allvar när man säger att man verkligen inte vill att L ska bli sjuk (eller jag själv för den delen!) men en del blir istället förnärmade när man säger ifrån till pussande och kramande av L...

Aja ska skaka av mej det dåliga humöret nu och titta på X Faxtor med min älskling som just nu är iväg och handlar lite frukt och choklad åt oss!

Resan hit gick iaf toppen, det blir bara lättare att ha med sej L - han är så himla duktig om jag får skryta lite. Charmar alla och spexar och har sej så att det är svårt att hålla sej för skratt ibland!

På flygplatsen i Queenstown - iPaden var såklart med

Och C:s syster som vi gjorde sällskap med till New Plymouth!

Bak i bilen där jag och L satt under dryga 4 timmar. Gick över förväntan faktiskt!

Bye Bye Queenstown

Nu lämnar vi Queenstown för 5 hela dagar, förutom begravningen som ju är anledningen att vi åker, ser både jag och C fram emot att komma bort lite.

Har precis ätit en stor skål med frukt, yoghurt och musli och nu ska jag hoppa in i duschen, göra mej i ordning och packa det allra sista. Har 1 timme och 20 minuter på mej, tid som kommer försvinna snabbt...

Over and Out!

PS. Självklart bloggar jag även när vi är borta, motellet vi bokat har gratis internet så mej slipper ni inte ;)

Önskar jag vore lite mer som en kille...

....när det gäller packning. Fasiken, jag är så himla omständig och jag kan seriöst hålla på en hel kväll med att packa min resväska. Och L:s då. Men det som tar mest tid är helt klart min egen, jag lägger i, tar ur, väljer bort, provar olika grejer tillsammans och till sist lägger jag i vad jag plockat ur igen. Eller nä, nu kanske jag överdrev lite men en himla tid tar det!

Fast sen får jag heller aldrig slut på klädkombinationer, saknar sällan något till skillnad från C som ofta gnäller  tredje dagen att han inte har nåt rent eller passande att ta på sej. Så kanske lönar det sej ändå i slutändan att vara lite omständig när det väl ska packas.

Nu är klockan efter 22 och jag ska springa ner och ta ur den sista tvätten o hänga upp. Sen blir det bums i säng! Night Night

Mitt nya lack!

Igår hade jag manikyr och pedikyr här hemma efter att L somnat. Det är något jag alltid försöker hinna med innan vi ska resa nånstans, man känner sej direkt lite extra fin! Mitt nya lack från O.P.I målades på både tå- och fingernaglar - I love it! 

Det är svårt att göra färgen rättvisa på bild, den är mer gulbronzig än den ser ut här

Var ner på Plunket med L i morse och träffade S och N, sen mötte jag och L upp C på Starbucks och tog en fika. Efter lite fix på stan och en lunch hemma har klockan hunnit bli kvart i tre och jag ska spendera de närmsta timmarna med att röja, tvätta och packa för imorgon. Vi måste åka till flygplatsen redan 8.30 så allt måste vara fixat och klart ikväll!  Skulle så gärna hinna med en promenad i eftermiddag också, men vi får se hur det blir med det... Inte hela världen om jag inte får in det. 

Hörs lite senare!

En bättre människa

På senaste tiden har jag tappat tålamodet oftare än vanligt och höjt rösten på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. Inte åt L men till C. Över löjliga smågrejer och verkligen inget sånt man behöver skrika över. Tyvärr är det ett beteende jag verkar ha tagit efter.... av C! Han är en man med väldigt kort tålamod, blir arg snabbt men så går det över snabbt också. Raka motsatsen till mej faktiskt. För mej tar det längre tid att bli arg men sen är jag sur längre! Tror inte på att släta över grejer och låtsas som de aldrig hände utan jag vill prata ut (typiskt kvinnligt?) för att undvika att samma sak händer igen.

Hursomhelst, jag vill inte vara en person som gapar så snart saker inte går min väg eller C inte förstår vad jag menar. Nä fy, det är verkligen inte jag. Att möta ett dåligt beteende med samma metod funkar inte, tvärtom genom att själv behålla kontrollen och prata lugnt kommer man mycket längre, och förhoppningsvis påverkar man sin partner att göra samma sak.

Det finns alltid något man kan förbättra i sitt sätt att vara och detta är något jag ska jobba med framöver! Vill ta tillbaka mitt tålamod och lugn :) Vilka av era egenskaper är ni stolta över? Och vad vill ni bli bättre på?

Grönt ljus för flygning!

Det dröjde ända tills nu mot kvällningen innan resebyrån ringde tillbaka. Tydligen hade deras datorer legat nere större delen av dagen och därav förseningen. Hursomhelst, jag fick grönt ljus för att flyga med Quantas! De tillåter flygningar (inkl. långflygningar) upp till vecka 36, och jag har alltså två veckor till godo då jag kommer vara i vecka 34 i mitten av februari. Dock behöver jag ett intyg från min läkare som säger att graviditeten är normal, utan komplikationer, att det inte är tvillingar och att det är minst 4 veckor kvar tills beräknad födelse. Det intyget måste jag sedan ha med mej under hela flygningen och vara redo att visa upp vid tex incheckning och dylikt.

Var nere på stan i eftermiddags i ett par timmar och testade toppar, kavajer, klänningar och skor tills jag var alldeles matt. Tillslut blev det iaf ett långt svart spetslinne (eller klänning om man så vill) från Glassons och par svarta ballerinaskor från Overland som jag ska tillbaka och hämta imorgon då jag glömde en värdefull medlemsrabatt som jag har ligger här hemma. Sen köpte jag ett supersnyggt grått silvrigt nagellack från O.P.I, vet inte om det passar sej för begravningen men har gått och varit sugen på ett grått lack länge så det får jag garanterat användning för ändå. Är jättenöjd med mina köp! Återstår att se vad vi klär på L, men det duger nog bra med ett par mörka jeans och en ljus skjorta - han är ju så liten att jag knappast tror att folk kommer titta snett på honom för att han inte bär svart...

Just ja, i morse hann vi med en sväng upp till Skyline med L. Drygt en timme tog det oss att gå/småspringa ner - riktigt jobbigt faktiskt. Var tvungen att slänga mej på sängen en stund närjag kom hem, var sååå trött. 

Tog lite bilder:

Skyline är alltså namnet för en stor turistattraktion/restaurang/café/utkiksplats samt mountainbikebana i Queenstown

Så här kommer man upp till toppen! L älskar att åka gondolalift som dom kallas

Det blev inte en enda rastpaus på vägen ner, L blev tvärarg varje gång vi försökte stanna!

Men tårarna försvann så snart vi rörde på oss :)

Jag hann sitta cirka två sekunder på den här bänken....

...med denna utsikt hade jag gärna stannat längre!

Men icke, "rör på benen!" ropade L och plötsligt var vi nere igen :)

För sent att flyga?

Sitter och väntar på ett samtal tillbaka från en resebyrå ang ett definitivt svar om hur sent i graviditeten jag kan flyga. Som det är nu är vi bokade då jag är i vecka 34. För sent menar vissa men budet jag fick från tjejen på resebyrån då jag bokade vara att Quantas tillåter gravida att flyga upp till v. 36 om de inte har några komplikationer. Men nu är frågan om det gäller alla sträckor?

Har nämligen för mej att sist jag flög med L i magen var det den sista tillåtna veckan som jag kunde få försäkring för, och det var i vecka 32-33. Känns lite nervöst just nu måste jag erkänna. Hoppas dom ringer tillbaka snart!

Annars är det shopping (billig sådan!) inför fredag som står på schemat. Tänker inte köpa något bara för den dagen utan om jag ska slå till på ett par skor ska det vara några jag kan ha sen i vår/sommar. Måste verkligen hålla i slantarna, farmen har en massa utgifter just nu och inte blir det bättre av allt detta resande framöver. Hade vi vetat att vi skulle bli tvugna att flyga upp till New Plymouth redan nu hade vi förmodligen inte bokat biljetter för jul utan firat hemma istället.

Men som sagt, livet är oförutsägbart och vissa saker kan man inte planera för. Känns så tråkigt att vi aldrig fick chans att träffa C:s lilla farmor igen, vi som hade tänkt hälsa på henne vid jul. Sist vi var där hade vi med oss L som fick sitta i hennes knä, minns att L såg så stor ut i hennes famn. Vi fick ett jättefint kort på dem två tillsammans där L tittar upp på sin gammelfarmor med ett stort leende.

Det är ett verkligen ett vackert minne!

Biljetter bokade

På torsdag flyger vi upp till Auckland tillsammans med C:s syster för att sen köra cirka 4 timmar ner till New Plymouth där begravningen äger rum dagen efter. Återstår att se hur L grejar bilfärden, vi lär få stanna en del gissar jag. Men samtidigt är det ju ingenting jämfört med alla timmar vi ska sitta instängda på ett flygplan i februari! Jag börjar förresten bli lite orolig över att vi flyger alldeles för sent och hur jag egentligen kommer att må by then... Det är ändå bara 6 veckor före beräknad nedkomst av vår lilla bebis. Men vi har full försäkring och kan därmed ändra datumen om det skulle behövas.

Men för att återgå till nutid så stannar vi på norra halvön tillochmed tisdag då vi flyger hem igen. Vi lämnar antagligen New Plymouth på söndagen och kör upp till The Mount där C har vänner han vill träffa. Sen kör vi vidare upp till Auckland på måndagen och sover där sista natten. Ser fram emot de sista dagarna, tror det kan bli rätt mysigt att komma bort lite även om huvudanledningen att vi åker såklart är tråkig.

Måste ner på stan imorgon och hitta nåt att ha på mej på fredagen, testade lite grejer här hemma ikväll men inget känns helt 100. Vill känna mej bekväm och lagom uppklädd, ingen klänning eller högklackat - det funkar inte med L som jag med all säkerhet kommer behöva springa omkring efter. Tänk förresten om vi kunde lyckas få honom att sova i vagnen under själva cermeonin, det vore ultimat! Men har svårt att tro att det skulle klaffa så bra...

Night Night

Livet är skört

Idag dog C:s farmor. Det kom inte som en chock då hon varit dålig en längre tid men det får mej ändå att reflektera över hur skört livet faktiskt är. För lite över två år sen begravde vi C:s morfar, jag var gravid med L och ingen visste ännu. Minns att jag och C pratade mycket om hur när någon dör så föds det en ny, det är liksom livets gång. 

Och nu är det alltså dags igen. Jag har en bebis i magen och vi ska på begravning... Det känns vemodigt och sorgset men får mej även att tänka på min mormor, farmor och farfar som jag har turen att ha i livet än. 

Längtar tills vi kommer hem och vi äntligen får ses igen!

Det gäller att ta vara på varje dag...

Min lille älskling idag på hans favoritfordon

Den här killen får mej att dra på smilbanden varje dag!

Och så en magbild i vecka 14. Nu börjar det synas  att jag är gravid!

Nya etiketter

Nu blir det lättare att hitta i min blogg. Har fixat lite etiketter i sidomenyn så ni enkelt kan läsa mer om det som intresserar er! Ska upp med några fler kategorier, graviditet tex.

Men det får jag fixa lite senare, nu ska L och jag ut en sväng!

Måndagstankar

Godmorgon! Sitter här och funderar lite på det här med bloggande. Jag bloggar nog oftast när jag är glad, har något roligt att berätta eller fina bilder att visa. Och det ger ju en skev bild av verkligheten, att saker och ting verkar som de alltid är guld och gröna skogar. Men så är det såklart inte! Jag lovar att det är vardag här också med diverse tråkiga måsten och onödiga smågnabb. Fast det hoppas jag att ni läsare förstår.

Vill att min blogg ska vara en positiv plats där man kan gå in och läsa några rader, piggas upp och inspireras på ett eller annat sätt. Samtidigt så vill jag verkligen inte vara nån "rosafluff-blogg" där allt verkar perfekt hela tiden! Men det tycker jag inte att jag har? Eller?

Vad gillar ni mest att läsa om? Vet att jag frågat förut men kanske har jag fått några nya läsare sen sist. Och sen är det alltid intressant att höra er stammisars åsikter om varför ni återvänder hit :)

Vårkänslor!

Alltså nu får jag väl snart sluta tjata om hur härligt och vårigt det är ute, ni lär ju tröttna på att läsa samma sak om och om igen ;) Men jag kan inte låta bli att bli alldeles lycklig i hela kroppen varje dag jag går ut just nu. Det är som att jag liksom legat i dvala utan att veta om det och plötsligt vaknat! Tänk vad väder och temperatur kan påverka ens humör, lite  läskigt nästan. Eller härligt då, när det går åt rätt håll vill säga :)

Jag och L tog en promenad runt Kelvin Heights idag medan C åkte iväg för att köra cross med några kompisar. Han ringde precis och sa att han är på väg hem igen, förvånansvärt tidigt måste jag säga. Hade ställt in mej på att han skulle bli borta hela dagen och större delen av kvällen... Så det var en positiv överraskning med andra ord! Jag sitter här med en hasselnötslatte och laddar för att köra ett kort styrkepass här hemma snart... Har nämligen inte rört hantlarna under sängen på säkert en vecka. Vet inte vad det var som plötsligt hände med min regelbundna styrka jag körde här hemma flera gånger i veckan! Motivationen liksom bara försvann.. Inte för att jag på något sätt legat still på soffan för det men att mina muskler blivit mindre kan jag ju konstatera :( 

Lite svårt det där som gravid då man inte kan bygga eller ta i för mycket utan helst bara ska träna för att underhålla de musklerna man har. För mej ska styrketräning vara riktigt jobbigt och svettigt, och jag vill se resultat annars kan det liksom vara. Då sticker jag hellre ut och går en powerwalk i friska luften! Men som sagt, lite av båda behövs. Ska försöka plocka fram min motivation för styrketräningen igen - min kropp behöver den!

Kelvin Heights

Hur kan man inte bli lycklig av detta?

Och det här gör L lycklig!

Jag gick och joggade om vartannat

Sen stannade vi halvvägs för lite stenkastning i vattnet

Gröna träd - äntligen!

Jag tog av mej jackan och njöt i solen en stund

L höll inte alls med om att det var dags att gå när mamma vinkade hejdå. Hela vägen upp för backen släpade jag cykeln och sa att "kom så går vi". Inte då. L brydde sej inte ett dugg... "Gå du mamma" verkade han tänka, "jag stannar ett tag till".

Bara att gå ner igen och plocka upp min lille bestämde kille och bära honom upp för backen...

Så snart jag satt honom på cykeln gick det undan igen, och vi susade förbi vackra blossom trees på vägen till bilen!

Detta sökande...

Åh vad jag är less på att leta tillfällig bostad i Sverige! Det känns som det bara blir svårare (och dyrare!) varje gång det är dags... Jag drömmer om att en dag äga en lägenhet eller ett litet hus i Sverige som vi kunde hyra ut när vi inte var där och att det sen bara var att "boka" när vi kom hem. Här på NZ och i många andra länder är det ju fullt genomförbart men med Sveriges alla knäppa regler verkar det svårt för att inte säga omöjligt. Fattar inte varför det ska vara så krångligt att hyra ut sin bostad under en längre period eller till olika hyresgäster om man nu faktiskt betalat för den och äger den!

Sverige behöver seriösa hyreskontor dit man kan vända sej både som sökande och uthyrare. För att försöka hitta nåt på Blocket och diverse andra bostadssidor är verkligen en ren djungel och sånt otroligt slöseri med tid då 90 procent av alla annonser man hittar antingen är hutlöst dyra, omöblerat när man önskar möblerat eller avser hyra för fel period etc etc...

SUCK! Var bara tvungen att få ur mej det här efter att i flera veckor googlat annonser på internet och ännu inte hittat något ledigt boende ens i närheten passande.. Nästan så vi funderar på att bo i husvagn! Men det lär bli en aningens kallt under vintermånaderna och förmodligen rätt trångt också. Kanske blir det att förlita oss på mammas gästvänlighet de första veckorna i Sverige och istället försöka hitta nåt på plats. Men så är det ju den där lilla detaljen att jag kommer vara höggravid och knappast ha energi eller tålamod att springa på en massa visningar....

Men, ingen idé att stressa upp sej över det nu. Istället tänker jag gå och lägga mej och tänka att det löser sej nog. Det gör det ju för det mesta.

Picnic i det gröna

Bestämde mej sist när vi gick nerför Skylinebackarna med L att nästa gång vi gör om nåt liknande måste vi packa picnic med oss! Sagt och gjort, idag blev det av - den här gången körde vi ut till Jacks Point och gick sen högst upp till toppen där vi slog oss ned i gräset och dukade upp medhavd lunch!

Allt smakar verkligen 100 ggr bättre när man gått sej varm och trött och sen sätter sej ner för att äta med världens härligaste utsikt. Det blev en toppenlördag! Nu är jag dock väldigt trött och ska faktiskt sluta ögonen en liten stund om jag får chansen vill säga... 

Bilder från Jacks Point:

Underbara tystnad

Kom just in från en härlig långpromenad - alldeles själv för ovanlighetens skull! Jag har ju annars alltid med mej L, antingen i vagnen eller på cykeln så det kändes ovanligt men väldigt skönt att gå själv :) Brydde mej inte ens om att ta med mej iPoden, utan njöt istället av att gå i tystnad.

Joggade lite till och från och det kändes riktigt bra, det enda är att jag som gravid får en sån himla "kissnödigkänsla" när jag springer. Men jag njöt av några korta sträckor och gick emellan, då funkade det!

Det är förresten så sjukt fint ute just nu, alla träd knoppar och allting har börjat blomma - det är verkligen vår i luften! Nu ska jag hoppa in i duschen och sen blir det visst Indiskt till middag har C bestämt. Jag hade tänkt göra tacos men det kan vi äta imorgon :)

Dags att hoppa ur träningskläderna och svida om till mysbrallor!

Det rullar på

Oj de senaste dagarna har verkligen gått i ett, och när jag väl haft en minut över har jag inte kommit mej för att blogga! Ibland undrar jag hur storbloggarna gör som regelbundet producerar 3 eller fler inlägg per dag med en redan hektisk vardag? Planering antar jag, och förmodligen att många av de faktiskt drar in en slant på sitt bloggande också. Säkert inget de gärna går utan!

Mitt liv då, jo det rullar på med bröllopsfix, graviditet, vardag och nu senast planering inför jul och nyår. Vi flyger upp till C:s familj i New Plymouth den 24:e och stannar till den 29:e. Blir 1-2 nätter i Auckland också innan vi flyger hem för att hinna med att träffa C:s farmor och vänner i The Mount.

Sen bokade vi precis två nätter i Lake Tekapo över nyår då vi firar ett år som förlovade! De dagarna ser jag fram emot mest av allt, älskar verkligen att vara vid Lake Tekapo och extra härligt är det på sommaren då det förutom de vackra landskapen även är varmt och skönt!

Nu måste jag rusa, det är dags för två-årskontroll för L nere på Plunket!

Några foton jag tog igår efter att hela familjen varit iväg till Cromwell igen och kört cross! Ja, jag med :) L och jag körde omkring på 250:n på den lilla crossbanan. Vi kom aldrig upp i högre växel än tvåan, så du kan vara lugn mamma ;)

Så här glad var jag efter en tur på hojen!

L spanar efter helikoptrar

C multitaskar, käkar chips OCH kollar in helikoptrar!