Bara mamma

Det är bara mamma som duger just nu. Eller pappa är helt okej han med men stackars farmor som är här på besök får inte ens sätta en mössa på L:s huvud! Inte heller kan jag lämna honom med farmor för att snabbt springa in i en affär... Han ska prompt med mej. Det här är ju en aningens jobbigt men samtidigt så är det nog inte mycket vi kan göra åt det. Att tvinga ett barn till något när de så tydligt visar att de inte vill är inget jag tänker ge mej in på. Rätt som det är vänder det väl. Eller inte?

Jag inser ju att detta är lite en spegelbild av hur våra liv ser ut, med både mor- och farföräldrar alldeles för långt bort så är det inte så konstigt att L blivit van med att det antingen är mamma eller pappa som tar hand om honom, ingen annan. Vi har pratat om förskola men i nuläget är det inte aktuellt, det skulle vara dömt att misslyckas - så bra känner jag min son. Kanske när vi kommer tillbaka från Sverige, då närmar han sej 3-årsåldern och mycket lär ha hänt tills dess.

Det gör lite ont i mej när jag tänker på att det kunnat sett annorlunda ut... Vill ju att mormor och morfar samt farföräldrarna också förstås, ska vara en del i L och hans syskons liv. Särskilt viktigt känns det när de är små   och man gärna tar emot en hjälpande hand då och då! Det är iof omöjligt att veta hur det kommer se ut i framtiden, kanske kommer vi bo i Sverige en period (det hoppas jag)... Eller så blir vi kvar här men plockar hit min familj :) Lite önsketänkande men man kan ju få drömma!

Jag, L och farmor åt lunch på vår favorit Minami idag - så himla gott! 

L hängde på dörren redan en halvtimme innan de öppnade haha