Aktiv igen!

Det känns helt underbart att jag kan börja vara lite aktiv igen, träning och att vara ute och röra på mej får mej att må SÅ bra - som stillasittande känner jag mej halv!

Idag har vi spenderat flera timmar utomhus, jag, L och brorsan började med en långpromenad på en promenadled längs vattnet. Tur att jag hade brorsan med mej som hjälpte till att skjuta L på trehjulingen för det var riktigt brant på sina ställen! C kom och plockade upp oss efter en hel timme, det var verkligen välkommet - vi var rätt trötta alla tre vid det laget :)

På eftermiddagen skjutsade jag C och J uppför Wynyards downhilltrack några gånger innan jag tog L för ännu en liten cykeltur in mot stan. Och nu på kvällen var jag och C på bio! Vi såg Hunger Games, jag tyckte att den var sådär.. filmen lämnade en otäck känsla efter sej, det var knappast nån feel-good-movie. Fast det var mysigt att få vara barnfria ett par timmar :)

Nu slår klockan alldeles strax midnatt, får se om jag hinner somna innan vår lille älskling vaknar till?!

Bilder från vår promenad i förmiddags:

Äntligen färre läsare igen

Trodde aldrig jag skulle skriva den rubriken haha. Självklart så vill jag gärna att bloggen ska få fler läsare, men inte genom nån äcklig fetish-sida... Jag vill ju att ni läsare som hittar hit stannar för att ni tycker att det är kul att läsa om mitt liv, kanske blir inspirerade på något sätt eller hittar saker som vi har gemensamt! Det är ju sånt som får mej att vilja gå in på andras bloggar. Det och mycket fina bilder förstås.

Idag är det underbar strålande sol här men bara några grader så det gäller att klä på sej när vi ska ut. För ut det ska vi garanterat! Men först en snabb dusch.. Eller snabb och snabb, nu vet jag inte vem jag försöker lura ;)

Ses lite senare!

Stupid Sports

Far och son idag på crossbanan

Okej här hade jag tänkt skriva ett inlägg om hur vi spenderat hela eftermiddagen i cromwell och hur mycket L kommer att älska motocross när han blir äldre, det är nämligen svårt att slita honom från banan redan nu!

Men när jag kom ut ur duschen och tittade på min nyckelben som fortfarande petar rätt ut under skinnet, och verkar bestämt sej för att stanna där så kan jag inte hjälpa att tänka att jag ser ut som en jäkla alie på grund av mina val av sporter...

Och plötsligt känns det inte värt det alls.

På rätt väg!

Jag känner mej redan fräschare och piggare, efter bara två dagars "detox" :) Min egen version av detox, jag tror inte på att endast dricka massa juicer för att rensa kroppen utan är mer av åsikten att ordentligt med nyttig mat och vatten är det som är bäst för kroppen! Och i mitt fall, mindre socker och framförallt mer rörelse (än vad det av förklarliga skäl har varit på sistone).

Var ute i Jacks Point idag igen och småsprang/powerwalkade en svettig runda för att hinna med C och L på sin cykel. Springa omkring är väl inte direkt det jag borde hålla på med då jag har ett brutet nyckelben som behöver läka, men att gå i raskt takt känns helt okej.

Sen gjorde jag ett gäng utfall här hemma och några magövningar innan jag tappade upp ett bad åt mej själv - perfekt belöning! Nu ska jag göra mej en kopp te och  ta en frukt och en riskaka som kvällsfika :)

Jag, lite lagom svettig efter mina utfall. Vi fick förresten ÄNTLIGEN gardiner idag (som skymtar bakom mej), det har bara gått en sisådär 5-6 veckor sen vi flyttade in... 

Men bättre sent än aldrig!

Inget att hetsa upp sej över...

Ha här kommer en bild utan en skadad arm så långt ögat når! ;) Jag väljer att ta det hela med en nypa salt och lite humor, igår var jag arg hela dan - det räcker. Det här är min blogg och jag kommer inte sluta blogga på länge!

C tog med sej L nu på förmiddagen för att uträtta lite ärenden och sen stack dom ut till Jacks för en cykeltur, guld värt för mej - jag har fått så sjukt mycket gjort. Bäddat rent, tvättat, städat och fixat här hemma så nu ser det riktigt trevligt ut :) Fick ta brorsan till hjälp en hel del men det är ändå mycket jag kan göra själv nu tack och lov. Känner mej less and less röreslehindrad varje dag!

Igår gjorde jag upp en pakt tillsammans med C, men kanske allra mest mej själv att från och med idag får det bli skärpning på mina kostvanor! Jag har blivit alldeles för slapp på sistone, stoppar i mej precis vad jag vill när som helst. Gick kanske an när jag tränade varje dag (fast det är inte okej då heller), men nu - nej det får vara ett stopp på mysätandet på kvällarna. Jag blir trött, får dålig hy, en slapp och osund kropp och ja - mår så mycket sämre än vad jag kunde göra helt enkelt. Ska börja promenera varje dag igen, och göra lite utfall och magövningar hemma varje dag - benen och magmusklerna är det faktiskt inget fel på!

Igår satt jag och sökte på bloglovin efter träningsbloggar och hittade några nya som förhoppningsvis kommer inspirera mej ytterligare! Jag saknar mitt gamla hälsosamma jag, nu ska hon grävas fram igen!

Nu ska jag och J åka till mataffären, jäklar vad här ska handlas nyttigheter!

PS. Kan ni inte dela med er av era tränings-/kostmål (om ni har några förstås) så peppar vi varann?

Olustkänsla

Har inte ens velat tänka på bloggen under dagen, därav inga inlägg förrän nu. Känns så tråkigt och olustigt att nån jäkla fetisch-sida har använt sej av mina bilder... usch, jag blir äcklad faktiskt.

Men men, ingen idé att älta antar jag, för vem vet - kanske går nån sjuk jävel igång på det också. Jag fick mej helt klart en riktig tankeställare om vad som är lämpligt att lägga upp här. Min blogg är ju offentlig och vem som helst kan ju faktiskt gå in här och läsa eller i det här fallet, stjäla mina bilder.

Jag kommer tänka extra mycket på det i fortsättningen, särskilt när det gäller bilder på L. Jag märker ju alla bilder som L är med på med bloggens namn, men kanske räcker inte det. När han var nyfödd var jag otroligt försiktig med vilka bilder jag la upp, och lät sällan hans ansikte eller ögon synas fullt ut men när han blev äldre släppte jag lite på det där... Mycket för att jag har familj, släkt och vänner hemma i Sverige som läser och jag vet att dom så gärna följer L via min blogg. Men kanske är det dags att bli försiktigare igen.

Sen tänker jag knappast lägga ut en till bild på mej själv med armen i mitella/sling!

Sick People

Ok I take this in english because I guess most of you new readers, or should I say viewers?, don´t understand swedish. You just look at the pictures of an injured girl.. I found it kind of disturbing that you found my blog and now using my pictures on your sad website. Please get a life and don´t come back here again. And also, my pictures are mine and therefore not allowed to copy. Enough said.

Till er andra, mina härliga och väldigt värdefulla läsare kan jag ju säga att jag plötsligt upptäckte en hel massa nya besökare här igår. Läskigt många faktiskt. Efter lite research, det är ju inte direkt svårt då jag ser I.P adresser, land etc genom bloggverktyget Stat Counter så hittade jag en minst sagt annorlunda website, bilder av skadade tjejer läggs upp och diskuteras i ett forum. Så långt att jag kunde läsas vad som skrevs kom jag aldrig, medlemskap krävdes - men jag är knappast dum utan fattar ändå vad det handlar om. Fy fan vad sorgligt... och äckligt.

Gårdagens

Igår på eftermiddagen när C kommit tillbaka från farmen körde vi en favorit i repris och åkte ut till Jacks Point igen för att L skulle få cykla av sej lite. Egentligen var grundidén att grabbarna skulle spela tennis men tyvärr fick det vänta då vi insåg att tennisracken ligger nere på farmen. Typiskt! Inte för att det gjorde mej nåt men jag hade gärna sett J och C fajtas lite.. Det skrävlades nämligen en hel del om vem som var bäst haha.

När vi sen gick omkring ute i Jacks, eller sprang ska jag väl säga - det är svårt att hålla L:s takt annars, så funderade jag och C lite på vårt nästa "move". Att huset vi bor i nu ska säljas så snart det är helt klart är ett som är säkert, däremot vet vi inte riktigt vad vi ska göra efter det. Säljer vi även kossorna nere på farmen så finns det egentligen inget som håller oss kvar här i Queenstown eller Nya Zeeland heller för den delen. Om vi inte vill förstås! Jag är lite delad i vad jag vill.. trivs ju väldigt bra här, men är det något jag drömmer så är det en fast punkt, ett hus som vi bygger bara för oss. 

Samtidigt så känns det som en försäljning av både hus och kossor skulle vara ett ypperligt tillfälle för oss att ta ett litet brejk från Queenstown, spendera en längre tid i Sverige och vem vet, kanske även några månader i ett helt annat land! Känns spännande och otryggt på samma gång. Tiden får utvisa vad som händer...

Jacks Point igår:

Jag i relaxad mysoutfit

Bergen här är något jag aldrig får nog av, i verkligheten är dom ännu vackrare!

Tre fina grabbar :)

Picnic i det gröna!

Efter en playdate på Plunket med S och lilla N så hämtade jag upp brorsan på gymmet, och så åkte vi o köpte kycklingwraps från Subway till lunch! Dom intogs med nedan vyer:

Vintern är garanterat på intåg, ny snö på bergen och vi hade två grader imorse! 

Brorsan kände sej stark efter att han pumpat iron - jag är helt klart lite avis!

Vackra vyer

För tillfället otränad men glad ändå

L sussade gott i bilen med dörrarna öppna för frisk luft

Hot Chocolate at Jacks Point

Tillslut tröttnade även jag på att sitta still.. eller iallafall gjorde L det, så vi trotsade dom kyliga regndropparna och hoppade in i bilen och körde ut till Jacks Point och deras mysiga restaurang. Nersjunkna i mjuka soffor drack vi varm choklad med vispgrädde medan L festade till det på medhavda jordgubbar, vindruvor och havrekex! Lagom tills vi fikat färdigt och L fiskat upp bilnycklarna ur min handväska och strategiskt viftat med dom i luften ett par gånger så slutade det regna och vi kunde gå ut.

Plockade ut L:s käraste ägodel ur bilen, hans trehjuling, och sen gick vi på en liten promenad längs golfbanan. Inte så jobbigt för mej och brorsan, men L däremot, han var helt slut när vi kom tillbaka till bilen. Till middag blev det en makaronigratäng med lammköttbullar och tomatsås som min vän V tipsade om, så himla enkelt och supergott - lika populärt hos stora som små!

På vägen hem hyrde vi en thriller som vi ska kolla på nu. Vilken härlig söndag det blev till slut ändå :)

Ute i Jacks Point:

Min snygga brorsa som även är singel, 

hint hint till trevliga singeltjejer som läser min blogg ;)

Min lille spillevink i full färd med att göra rivstarter på golfbanan

Jacks Point har vuxit en hel del sen vi bodde här, dessa hus fanns inte för 3 år sen!

Jag, utan sunnisar för en gångs skull!

Tröttnade på att posa och fick ett knäppryck istället... :)

L älskar alla väder, särskilt regn för med det kommer ju vattenpölarna!

Lazy Sunday

Här sitter jag just nu!

Oj nu börjar jag låta som att jag inte gör nåt annat än att ligga på softlocket - eller i det här fallet hänger i min favoritfåtölj. Kanske är det regnet som smattrar mot rutan, känslan att sommaren är över eller bara att jag har en hel del downtime att ta igen helt enkelt. Hursomhelst var jag nästan tacksam att det regnade idag, jag är nämligen helnöjd med att bara vara hemma.

C styrde ner mot farmen idag så jag och J är ensamma med L över natten för första gången sen jag skadade mej. Men det ska nog gå bra, min plan är att vi flyttar över L till min säng när han somnat, så att jag slipper riskera att han vaknar mitt i natten då jag inte kan lyfta honom själv. J har förresten assisterat att byta sin första bajsblöja någonsin haha. Han fick helt klart godkänt förutom lite klagomål på att det stank "nåt
fruktansvärt".

Det är faktiskt mer än jag hade gjort innan jag själv fick barn, jag hade knappt hållt i en bebis, ännu mindre matat eller bytt på en! Det gick ju bra ändå, fast lite träning hade säkert inte suttit fel :)

Nedbäddad

Ligger i sängen och bloggar, det är så skönt att helt vara utan slings på kvällarna - för dom är inte direkt bekväma. Men skavsår under armarna och nackont är väl småsaker jag får stå ut med under den här läkningsprocessen. Även om jag fortfarande har ont och vissa ställningar och rörelser med armen är helt omöjliga, så är jag SÅ mycket bättre. Otroligt egentligen hur kroppen har förmågan att läka ihop helt självt... För det är ju det som är det trixiga med brutna revben och nyckelben, det finns ju inget man kan göra (förutom att vara vila) tillskillnad mot en bruten arm som direkt gipsas!

Vi har haft en lugn lördagkväll, en ofrivilligt lugn om du frågar C. Han tycker att jag är en otroligt tråkig flickvän just nu som inte vill hitta på någonting. Några vänner ringde och frågade om vi ville ut och äta middag/ta en drink och ett tag var det även tal om bio men jag kunde inte mäkta med någon av alternativen. Jag är vanligtsvis helt slut efter en dag på språng med L, och nu med bara en arm och en molande värk på det är jag om möjligt ännu tröttare när kvällen kommer.. När L äntligen somnat vill jag bara sitta ner och inte röra mej mer än nödvändigt! Att ta en duscha, kränga på mej nån obekväm outfit över min fula figure 8 sling, sminka mej och försöka fixa håret för att åka in till stan går fetbort.

Kalla mej tråkig och osocial, men just nu är det hemma i lugn och ro som jag helst spenderar mina kvällar.

The Skate Park

Vi tog med L till skateparken i Arrowtown idag och herregud vad han älskade det! Nästan lite för mycket... Att det var svårt att gå därifrån är en underdrift! Oj oj vad min lille kille kommer att ta många fall, det ser jag redan nu. Precis som sin pappa och mamma älskar han fart, vi får springa bakom honom och bromsa honom hela tiden - varpå han blir så arg!

Jag träffade förresten en tjejkompis och hennes lilla dotter som är lika gammal som L igår för lunch, och jag gick nästan därifrån med lite ångest. Hennes dotter satt på en egen stol, åt med bestick och pratade med både oss och personalen. Alltså, hade L varit vaken så hade jag haft fullt upp att underhålla honom i 5 minuter innan han med all säkerhet skulle ha tröttnat på barnstolen (no way att han skulle sitta still på en egen stol), sedan hade han förmodligen sprungit in i köket eller värre, ut genom dörren och ut på vägen!

Vet inte om man kan skylla på att pojkar och flickor är olika men jag försöker intala mej det iaf... ;)

Pappa och Son 

Alone Time

Gud så skönt - jag är alldeles ensam hemma ikväll! Ja förutom L som sover då. C och J har åkt iväg ner på stan för att se en actionrulle på bio, vem vet kanske går dom ut och tar nån drink efteråt. Det är ju ändå fredagskväll! Men själv är jag sååå nöjd med att sitta uppkrypen i min favoritfåtölj iklädd mjukisbrallor, med en kopp té, en skål glass och några bitar god choklad brevid mej. Lite tid för mej själv är PRECIS vad jag behöver efter en lång period med full speed och förra veckans drama.

Så har jag alltid fungerat, jag laddar om genom att vara själv och stanna upp, ha det helt lugnt omkring mej och lägga alla måsten åt sidan för ett tag. Innan jag blev mamma kunde det handla om en helg, eller iaf en dag. Nu är ett par timmar en riktigt härlig lyx!

Jag och brorsan passade på att ta några foton i Queenstown Gardens

 idag medan L sov i vagnen:

Nytt hår!

Äntligen äntligen äntligen har jag gjort nåt åt mitt risiga barr! Nu är det glänsande friskt och i några toner mörkare igen :) Min frisör Tamara på Collective är stans bästa när det gäller färg och sen lyckas hon alltid klippa mej precis så som jag vill också - jag är såå nöjd!

Jag har bloggat sådär de senaste dagarna, i know. Det beror på att allt annat tar sån tid, alla vardagsbestyr som plötsligt tar en evighet och sen har väl inspirationen inte varit på topp heller - jag har varit rätt deppig sen jag körde omkull med cykeln det erkänner jag. 

Samtidigt så är det ju "bara" ett brutet ben och det kunde ha varit så mycket värre. Brutna ben läker, men jag hoppas att jag kommer ha kvar känslan av hur mycket en hel kropp faktiskt är värd...

Trots med stort T

Oj  vad det kämpas emot här hemma just nu, vi har en kille med en vilja av stål.. tror jag nämnt det tidigare, men nu har vi klättrat ännu några nivåer tror jag minsann. Allt, precis ALLT ska det trotsas och krigas om, inget flyter på lätt. Det är allt från smågrejer som att ta den första tuggan av maten som erbjuds, att ligga ner o få blöjan bytt, när det är dags att komma upp ur badet till värre grejer som nattningen. Då den sker allra sist på dagen då ofta barn och föräldrar är trötta känns den fajten alltid jobbigast.. Och med en enarmad mamma krävs det att pappa finns med på ett hörn för att lägga ner L, något han varit i en vecka nu (tänk att det behövdes en olycka i familjen för att det skulle ske!) men ikväll var han tvungen att åka ut på jobb över farmen så jag fick ta nattningen själv.

Då jag ganska snart insåg att det skulle bli en krävande sådan bestämde jag mej för att ta vagnen till hjälp - och hör o häpna, jag lyckades få ut vagnen ur bilen OCH lille busungen upp i vagnen, kändes faktiskt som en liten seger mitt i allt. Sen tog vi en skön kvällspromenad, vädret här nere är för en gångs skull varken blåsigt eller regnigt utan riktigt behagligt!

Kvällsvy över farmen:

Nere på farmen

Jag och L följde med C ner på farmen då han måste stanna över natten, och jag fortfarande har för ont för att kunna lyfta L in och ur spjälsängen, bada honom etc. J stannade uppe i QT, han skulle bl.a boka in en fyrhjulings-expedition imorgon - något roligt för sin egen skull, det gör han så rätt i! 

Själv vet jag inte riktigt om jag lyckats med gårdagens motto än, känner mej lika gråtmild idag om inte ännu mer! Mest av allt behöver jag nog en kram.. men C är så upptagen med jobb, jobb, jobb och min lille trollunge är nere hos farmor för tillfället, jag får ta igen det när jag hämtar upp honom. Han är så otroligt gosig just nu, och allra helst på morgnarna - då får jag hålla om honom hur länge som helst, det finns inget bättre!

Här sitter jag just nu:

Ljusglimtarna i taket kommer från solens strålar som träffar fatet på bordet.

Häftig effekt, jag hade gärna haft dom där dygnet runt :)

En sjuklings nödkost

 På torsdag ska jag äntligen till frisören och göra mej av med mitt slitna solblekta rufs.. Can´t wait!

Imorgon...

..är en ny dag och jag längtar redan. Idag har varit jobbig och jag är fast besluten om att göra morgondagen bättre! Jag går omkring och är så frustrerad, arg och ledsen även fast jag innerst inne vet att det enda jag kan göra just nu är att köpa läget och göra det bästa av situationen. Men ibland är det svårt, särskilt när jag är trött och har ont. Dessutom är jag så förbaskat känslig just nu och gråter för ingenting!

Stackars C, han får stå ut med en hel del just nu. En del befogat men en del onödigt också erkänner jag.. Aja, imorgon ska jag vara en starkare, gladare och bättre version av mej själv.

Night, night

Tänkvärt

Varning för känsliga läsare

Här kommer en närbild på mitt delade nyckelben och numera gulnande axel. Usch jag ligger här och är trött och irriterad på C. Jag avskyr att be om hjälp, är så van att fixa allt själv och nu när jag plötsligt inte kan det och måste fråga om precis allt, så skulle det vara trevligt med lite frivillig assistans. Alltså inte sådan man måste ge order eller böna och be om... Har god lust att gå ut och kasta hans jäkla iPad genom fönsterrutan, han har suttit som fastlimmad vid nåt idiotiskt spel ända sen han kom hem från Skyline och flera timmars cyklande.

Som tur är har jag J, men det var ju inte riktigt meningen att han skulle sköta allt så C slapp göra nånting. Nä, fy idag är jag sur på allt. Ska alldeles strax skjutsa iväg J till gymmet, önskar att jag också kunde hänga på. Jag skulle verkligen behöva göra av med lite aggressioner! Ska googla broken collarbone och rehabträning i väntan på min comeback..

Folk skrattar...

...åt L när vi tar med honom till parken. Jag har svårt att avgöra om det är för att han ser förbaskat söt ut när hans små ben går i 190 och med ett leende som syns på flera mil eller om det är för att vi köpt jordens kanske största hjälm åt honom? 

Det var den enda som passade, alla andra var på tok för små.. Han har ärvt sin mammas huvudstorlek, det är ett som är säkert!

Min sötnos med sitt värdefulla huvud skyddat:

Sömnlöst

Åh nej, efter vad som kändes som en förbättring och början på snabb läkning, har jag nu halkat tillbaka ett par steg. Klockan är tre på natten och jag har legat och vridit o haft mej i över en timme utan att kunna hitta en någorlunda bekväm ställning. Nyckelbensstumpen står rätt ut och vägrar hoppa tillbaks in, jag har lust att drämma till den med en fet bok eller liknande... fast ändå inte. Har tagit två Panodil och smörjt med mera linement, förhoppningsvis hjälper det liiite.

Gud vad jag längtar tills jag är helt återställd igen, och jag ska vara extra rädd om mej i fortsättningen. Vore trevligt om jag slapp bryta några fler ben i kroppen.

Vad har ni brutit/skadat? Kan vi inte ha lite "tyck-mer-synd-om-mej" tävlan i kommentarsfältet?

Lyckligt lottad

                         

Allas lille glädjespridare L i sitt esse på lekplatsen 

Jag är så tacksam för alla underbara människor som finns runtomkring mej, min familj, släkt och vänner som bryr sej och ställer upp med stora som små tjänster just nu. Det hade aldrig gått utan Er!

No surgery

Kom hem för bara ett par timmar sen efter en heldag ute. Började dagen med ett besök på Plunket där S och lilla N mötte oss med lattes från Starbucks, så himla gulligt! Jag kan köra bil då vi har automatväxlade bilar, men jag behöver hjälp med att lyfta L och vagnen in och ut ur bilen, detta följde snälla J med och gjorde.

Efter lite lek på  Plunket och en pratstund med S sprang jag, J och L vidare upp till Medical Centre där jag fick träffa min doktor igen. Ville försäkra mej om att nyckelbenet inte behövs stabiliseras, och efter att röntgenbilderna skickats till en specialist i Dunedin fick jag svaret att en operation är för komplicerat i det här fallet och att det är bättre att låta kroppen göra jobbet. Det känns väldigt skönt att veta, även fast jag inte gärna går omkring med en benbit som står rakt ut för resten av mitt liv?? 

Vill ju kunna bära en axelbandslös brudklänning för sjutton! 

Idag har varit en bra dag, 

den här lilla killen får mej alltid på bättre tankar!

Tidigt återbesök?

Idag åker jag tillbaks till Medical Centre för att försäkra mej om att nyckelbenet verkligen kan läka ihop så här. Enligt mej behövs det stabiliseras på något sätt.. En opration är något jag såklart helst undviker, men är det vad som krävs så är det ju inte mycket att göra.

Ska stapla in i duschen nu ocg göra mej iordning, ngt som tar en evighet!

Over It Already

Fy vad jag är less på det här redan, smärtan är såklart värst men nästan lika jobbigt är att allt tar sån förbaskad tid. Vad jag kan göra vill säga.. att lyfta L, öppna burkar, vika tvätt, åka och handla, klä på mej ordentligt plus en massa annat funkar inte alls. Dom ringde från ACC (försäkringskassan) idag och jag har rätt till hjälp med en del hussysslor och personliga bestyr, men bara nåt så fjuttigt som 5 timmar per vecka. 

Nu är det ju inte mej själv som jag är orolig över, jag skulle säkert klara mej på 5 timmars hjälp. L däremot, han behöver 24/7 jour. Därför har vi bestämt att J stannar i 3 veckor till frånochmed idag. Det känns som en otrolig lättnad! Då min bror just nu inte har ett fast arbete som väntar i Sverige är han mer än gärna kvar ett tag till. Och vi behöver honom verkligen nu! C måste vara nere på farmen en hel del den närmsta tiden, ibland över natten. Det är ju även tänkt att vi skulle börja arbetet med att  plantera en trädgård runt huset den här veckan, inte direkt något jag kan hjälpa till med i mitt nuvarande skick. Så man får väl säga att vi ändå löst det till det bästa nu.

Ska gå och lägga mej nu och försöka sova ett par timmar iallafall. Inte det lättaste när man måste ligga blixtstill för att inte nyckelbenet ska ploppa ut som det gör titt som tätt (jag förstår helt allvarligt inte hur det ska kunna läka ihop när gapet emellan benbitarna är så pass stort), jag får så ont i ländryggen att det inte är sant. Lite som att vara höggravid igen... Fast nä, det här är värre.

Jag växlar mellan 2 slings, dels denna vita tygbit samt en svart som är lite mer avancerad. De belastar nacken och axeln olika men båda är lika obekväma!

Mörbultad

Om jag verkade tuff och med en hög smärttröskel igår så har jag tagit igen det under natten genom att gråta som ett litet barn över den förbaskade smärtan.. Det här är helt klart 100 ggr värre än den brutna arm, handled och tumme som jag haft tidigare. Fy fan säger jag bara.

Mamma har rått mej att låsa in både DHcykel och motocross på obestämd tid efter mina två kraschar på kort tid. Och jag är beredd att hålla med, det är nog dags att lugna ner mej ännu några snäpp. Sen jag blev mamma har jag varit väldigt försiktig, men de senaste månaderna har jag tydligen tänjt lite väl på gränserna.

Får se det här som ett wake-up call helt enkelt, och jag är ändå tacksam att det inte blev värre än ett brutet ben (om än ett väldigt smärtsamt sådant). En frisk kropp är verkligen allt, något du tyvärr oftast bara tänker på när du skadar dej eller blir sjuk!

Tack snälla ni för era hälsningar under mitt förra inlägg

Broken again

Jag tror knappt att det är sant... sitter här med armen i en mitella och med ett nyckelben som är helt av. Kraschade med downhillcykeln ikväll då jag träffade ett träd med styret, och i ett försök att undvika att landa på huvudet då jag flög över styret landade jag istället på högeraxeln. Med ett brak kan man väl säga, jag hörde hur ett ben gick av men nånstans hoppades jag istället på att det var en stor jäkla gren jag landat på. (Positivt tänkande i sin bästa form!)

Jag fortsatte intala både mej själv och J och H som jag cyklade med att det bara var en ordentlig smäll, och säkert inget allvarligt. Så jag cyklade ner till medical centre själv medan jag försökte få tag på C. Väl på Med Centre så fick jag smärtstillande och order om att sitta helt still. Dom såg direkt att nyckelbenet var brutet då det petade rätt upp under skinnet.. usch. Röntgades och fick titta på scannen som mycket riktigt visade att benet var helt av. Vid det här laget hade C o L dykt upp, och vi var på väg att åka hem då jag plötsligt känner mej väldigt illamående o trodde att jag skulle spy. Istället svimmar jag för första gången i mitt liv, och det rejält. Slutade helt andas, ramlar av stolen men fångas upp av läkaren, tydligen hade jag vidöppna ögon och var kritvit.

C trodde att jag fått en inre blödning och skulle dö.. själv minns jag såklart ingenting, bara att tusentals bilder fladdrade förbi ögonen på mej, inget som hade det minsta med cykling eller brutna nyckelben att göra, o sen att det bara blev så himla tyst och fridfullt. När jag plötsligt vaknar till liv är det ett himla kalabalik runtomkring mej, jag har syrgasmask, L stackarn gråter och läkare o sköterskor tillsammans med C försöker lyfta mej över till en brits utan att skada min axel ytterligare.

Fick stanna en trekvart ytterligare för att de skulle vara säkra på att samma sak inte skulle hända igen, och nu är jag alltså hemma. Vet inte riktigt om jag ska gråta eller vara glad för att det inte blev värre.. Känns hursomhelst väldigt ONÖDIGT och jag har ingen aning om hur jag ska kunna ta hand om L nu eller C jobba för den delen. Nästan så jag skulle behöva brorsan här som personlig assistent i ett par veckor till...

När jag ser den här bilden...

Bilden är tagen i maj 2010

Blir jag lite sugen 2 saker; dels att färga håret brunt igen och dels en liten bebis i magen igen! Även fast jag just nu har fullt upp med en här hemma kan man ju inte låta bli att drömma om en liten till :)

Sen blir jag lycklig av att se bilderna på mej och C, vi såg så himla kära ut här - syns att vi delade något väldigt speciellt och var både förväntansfulla och kanske lite rädda för hur framtiden skulle bli! 

Det blev ju himla bra kan jag säga så här i efterhand. L är det bästa som hänt oss och han ger oss så mycket glädje och kärlek varenda eviga dag!

En dag i 190

Idag har det varit full fart sen tidig morgon, men oj vad mycket vi har hunnit med! Började med att åka till simhallen med L i morse innan C körde vidare till farmen. Vi var där säkert över en timme och L hade hur kul som helst, och vi vuxna med för den delen! Efter ett misslyckat försök att få L att somna i sin säng när vi kom hem (han vägrar att sova där på dagarna just nu, däremot somnar han utan protester på kvällarna) tog jag och J med honom i vagnen och gick in till stan. På väldigt ömma ben ska jag tillägga, vi körde ben i gymmet igår och jäklar vad det kändes idag. Så pass att jag fick lust att lägga mej ner i uppförsbackarna på vägen hem! 

Jag är alldeles för trött för att återge hela dagen i detalj men det har varit en väldigt bra dag, men jag önskar alltid lite fler timmar så här på kvällskvisten. Imorgon ska jag och S ta med våra små på Porses Little Exploreres ute i Lake Hayes. Vi har aldrig varit förut men jag gissar att det är nåt i stil med svenska Skogs Mulle!

Jag och brorsan på väg hem från stan :

Yummie!

Bild lånad från PT-Fia

Ikväll bakade jag världens smaskigaste mintchokladkaka, sååå god - ni måste bara testa! Här hittar ni receptet. Jag modifierade dock lite när det gällde chokladen, hittade såklart inga After Eights här så körde på Lindts mörka choklad och hälften av en annan choklad som hade mintsmet i sej.

Jag, C och J slevade i oss halva kakan framför filmen One Day, båda var en hit! (Filmen var hjärtskärande men väldigt bra). Nu ska jag soova, imorgon är det en ny vecka igen..

Night Night

Bus med pappa

Det har ÖS-regnat hela dagen så vi har fått vara påhittiga här hemma för att underhålla L. C allra helst måste jag medge, det har byggts kojor, tunnlar och jag vet inte allt i vardagsrummet! Nedan ner ni bildbevis:

Vad gör man när farsan ligger ivägen? Klättrar över honom såklart!

Helnöjd liten sötnos