Idag dog C:s farmor. Det kom inte som en chock då hon varit dålig en längre tid men det får mej ändå att reflektera över hur skört livet faktiskt är. För lite över två år sen begravde vi C:s morfar, jag var gravid med L och ingen visste ännu. Minns att jag och C pratade mycket om hur när någon dör så föds det en ny, det är liksom livets gång.
Och nu är det alltså dags igen. Jag har en bebis i magen och vi ska på begravning... Det känns vemodigt och sorgset men får mej även att tänka på min mormor, farmor och farfar som jag har turen att ha i livet än.
Längtar tills vi kommer hem och vi äntligen får ses igen!
Det gäller att ta vara på varje dag...
Min lille älskling idag på hans favoritfordon
Den här killen får mej att dra på smilbanden varje dag!
Och så en magbild i vecka 14. Nu börjar det synas att jag är gravid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar