Vårkänslor!

Alltså nu får jag väl snart sluta tjata om hur härligt och vårigt det är ute, ni lär ju tröttna på att läsa samma sak om och om igen ;) Men jag kan inte låta bli att bli alldeles lycklig i hela kroppen varje dag jag går ut just nu. Det är som att jag liksom legat i dvala utan att veta om det och plötsligt vaknat! Tänk vad väder och temperatur kan påverka ens humör, lite  läskigt nästan. Eller härligt då, när det går åt rätt håll vill säga :)

Jag och L tog en promenad runt Kelvin Heights idag medan C åkte iväg för att köra cross med några kompisar. Han ringde precis och sa att han är på väg hem igen, förvånansvärt tidigt måste jag säga. Hade ställt in mej på att han skulle bli borta hela dagen och större delen av kvällen... Så det var en positiv överraskning med andra ord! Jag sitter här med en hasselnötslatte och laddar för att köra ett kort styrkepass här hemma snart... Har nämligen inte rört hantlarna under sängen på säkert en vecka. Vet inte vad det var som plötsligt hände med min regelbundna styrka jag körde här hemma flera gånger i veckan! Motivationen liksom bara försvann.. Inte för att jag på något sätt legat still på soffan för det men att mina muskler blivit mindre kan jag ju konstatera :( 

Lite svårt det där som gravid då man inte kan bygga eller ta i för mycket utan helst bara ska träna för att underhålla de musklerna man har. För mej ska styrketräning vara riktigt jobbigt och svettigt, och jag vill se resultat annars kan det liksom vara. Då sticker jag hellre ut och går en powerwalk i friska luften! Men som sagt, lite av båda behövs. Ska försöka plocka fram min motivation för styrketräningen igen - min kropp behöver den!

Kelvin Heights

Hur kan man inte bli lycklig av detta?

Och det här gör L lycklig!

Jag gick och joggade om vartannat

Sen stannade vi halvvägs för lite stenkastning i vattnet

Gröna träd - äntligen!

Jag tog av mej jackan och njöt i solen en stund

L höll inte alls med om att det var dags att gå när mamma vinkade hejdå. Hela vägen upp för backen släpade jag cykeln och sa att "kom så går vi". Inte då. L brydde sej inte ett dugg... "Gå du mamma" verkade han tänka, "jag stannar ett tag till".

Bara att gå ner igen och plocka upp min lille bestämde kille och bära honom upp för backen...

Så snart jag satt honom på cykeln gick det undan igen, och vi susade förbi vackra blossom trees på vägen till bilen!