Super-Cross

Klockan är snart 23 och vi sitter upp o kollar på Supercross från USA.. eller ja, C kollar och jag surfar på internet medan jag hummar ett (vad jag tror) ett passande svar då och då. C känner rätt många av killarna, riders som han själv brukade tävla emot när tiden begav sej. Jag måste säga att jag är tacksam att jag inte fanns med under tiden när C tävlade i motocross proffessionellt..

Fy för att leva ett liv runt motoX, träning varje dag och tävlingar i olika städer/länder varenda eviga helg. (Även fast jag själv älskar att köra motocross så tröttnar jag på att vara åskådare efter typ 2 varv!) För att inte tala om att man alltid skulle oroa sej för att dom skulle krascha /slå halvt ihjäl sej.. En allvarlig krasch i motocross är ju inte direkt en stukad fot utan mer avslitna knäleder, hjärnskakningar och brutna ryggrader.

Älsklingen har haft tillräckligt många operationer och brutna ben så jag är glad att åkandet ligger på en hobbynivå idag :)

Bilder från vår senaste tävling i Cromwell 2009

C laddar vid startgrinden...

Det funkade - här tar han ledningen!

My hero ;) Visst får man vara lite stolt över sin pojkvän?

Slapp vara åskådare på heltid, jag körde mina egna heat mellan C's :)