onsdag 18 augusti 2010

To Be or Not to Be

Har funderat en del kring bloggandet på sistone.. varför håller jag egentligen på med det här? Som jag har berättat tidigare startade mitt dagboksskrivande på nätet då jag flyttade till Australien för cirka 5 år sen, som ett sätt att hålla kontakt med familjen. Sedan rullade på, Resedagboken byttes ut mot nya bloggforum, jag flyttade till Nya Zeeland men bloggningen fortsatte.

Nu är jag ju dock hemma i Sverige och träffar familjen och mina vänner regelbundet, så vad är egentligen poängen med att blogga? På senare tid har jag dessutom börjat känna mej tjatig då jag träffar vänner och upprepar sånt dom redan vet. Vad som kanske ändå bekymrar mej mest är hur mycket man ändå lämnar ut sej i en blogg, människor jag aldrig eller väldigt sällan träffar läser om mitt liv varje dag medan jag inte har en aning om vad som försigår i deras.

Samtidigt så älskar jag skrivandet och det ger mej mycket att få vädra tankar och funderingar fritt, så vet att jag kommer sakna bloggandet om jag lägger ner det helt. Men en liten paus behöver jag, sen får jag fundera på vad som händer efter den.


Kommer för övrigt vara väldigt upptagen med att umgås med den
här underbara mannen framöver :)


Hej på ett tag!

8 kommentarer:

  1. Hej! Förstår hur du tänker, jag känner inte alls dig men läser ändå och gillar verkligen din blogg. Du ska dock göra precis det du känner är rätt för dig! Om du inte kommer tillbaka så vill jag bara önska lycka till med allt och jag hoppas verkligen att ni får det underbart ihop, alla tre :) Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  2. Carolina (carro87ander@gmail.com)19 augusti 2010 kl. 16:49

    Hej Em!

    Ville bara tacka för allt du skrivit och delat med dig av hittills - du skriver verkligen jättebra och det är alltid så intressant att läsa dina inlägg!

    Du har verkligen varit en inspiration för mig, och har fått mig att tro att jag en dag kommer kunna börja med husrenoveringar och design själv, men framförallt gett mig hopp om att så småningom kunna starta en familj med min kille, trots att vi är från olika länder.

    Hoppas verkligen att allt går bra för er tre, nu är det ju inte lång tid kvar tills ni är tillsammans igen! Ha det toppen så kanske vi kan ses någon dag i NZ eller i Sverige!

    Kramar från Carolina

    SvaraRadera
  3. Ja, jag håller med Carolina och Elin; det har varit jättefint att följa din inspirerande blogg. Har själv rest en del i NZ (underbart land!!), så det var väldigt roligt när jag snubblade in på din blogg. Hoppas att allt går bra med er lille pojke och om du bestämmer dig för att börja blogga igen så ska jag fortsätta att följa dig med glädje.

    Önskar dig all lycka och glädje i framtiden.

    Varma hälsningar, Jenny

    SvaraRadera
  4. Tack tjejer! Era ord värmer verkligen :) Det är tack vare läsare som Er som jag tycker det varit så roligt att blogga. Förhoppningsvis ses/hörs/"bloggas" vi snart igen! Kramar

    SvaraRadera
  5. Jag snubblade in på din blogg för kanske ett halvår år sen o har följt dig sedan dess. Du skriver inspirerande och intressant snälla sluta inte ja vill veta allt hur det går när ni blir tre.

    kram cattis en läsare som följer dig varje dag.

    SvaraRadera
  6. otroligt vacker banerbild på dig!

    SvaraRadera
  7. Hej!

    Jag har följt dig sedan du bloggade på Metrobloggen (tror jag det var?) och tycker att din blogg är så inspirerande och rolig att läsa. Den är en av mina absoluta favoritbloggar!

    Jag förstår hur du tänker, men samtidigt skulle jag verkligen sakna din blogg om du inte kom tillbaka. (och för min del får du gärna läsa om mitt liv också, även om det kanske inte är speciellt intressant alltid ;))

    Kramar Linnea

    SvaraRadera
  8. Följt dig i över 8 månader nu och hoppas du kommer "Tillbaka", vill höra allt om magen nu... :) Hoppas allt är bra! Kram Anna

    SvaraRadera