Lille L spenderade dagen med farmor, farfar och pappa C. Han verkade hur nöjd som helst när jag klev genom dörren men väldigt glad att se mej. Älskade unge! Kvällen innan, lördagen den 26:e november tog L sina första steg! Wihoooo ingen var stoltare än mej just då :) Förmodligen lär jag vara mer rädd och mindre lycklig när han snart springer omkring överallt.
Bildregn från gårdagen..
Bensträckarpaus precis innan vi körde in i en 3 km lång becksvart tunnel
.... vi körde först och höll tummar och tår att vi skulle slippa en jordbävning.
Fast var ju tvungna att göra några hopp först..
......!!
Framme i Milford efter tre timmar
Väl på färjan såg man vattenfall var man än vände sej..
Helt klart värt resan :)
En klippa full med sälisar
Men något som kanske skapade ännu mer uppståndelse..
...var en ensam liten pingvin av sällsynt art!
Här slutar sundet och havet börjar, det gungade rejält på båten när vi kom in på saltare vatten!
Säg inget till nån men jag tog en tupplur(!) den sista kvarten på båten. Det var ett måste för att sen orka köra hem. Här har jag nyss vaknat.
Här är jag, trot eller ej - lite mer vaken. Vi skulle ta lite fina kort med bergen i bakgrunden men vi var alldeles för flamsiga, och resultatet ser ni ju..
Underbart utkiksställe på vägen hem
Sådär ja, då var även Milford Sound avprickat på listan! Och jag gissar att det blir ännu ett besök i februari då pappa och brorsan kommer hit. Inte mej emot!
Åhh, vilka härliga flashbacks!! Tack för att du delade med dig av bilderna :o)
SvaraRaderaVi stannade också till precis innan den långa tunneln och fick då besök av den gulliga kea-papegojan som undersökte vårt biltak, hihi. Finns kean i QT?
/J
Hej fina!
SvaraRaderaDet ser helt underbart ut, vilket landskap (med risk för att låta som en pensionär, haha!). Jag förstår att ni hade en underbar dag och att ni var helt slut efteråt.
Kul att Lewis har tagit sina första steg, men som du skrev så övergår snart glädjen till rädsla för att dom ska göra sig illa och en massa jagande!
Nu vet jag alltför väl vad som kan hända när de små har för bråttom när de lärt sig gå. Bastian ramlade i lördags när han promenerade (läs: försökte springa) här hemma på gatan, ramlada, tog emot sig med vänster arm och rullade över handleden med kroppsvikten. Han var mer ledsen än vanligt när han ramlat och tog sig för armen, ville inte använda den etc. Vi ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle avvakta, men på söndag morgon var det värre och vi tyckte att det såg mer svullet ut. Åkte till akuten, röntgade, visade sig vara en spricka/brutet i/del (svårt att se på de små benen) av radius. Nu är han gipsad!!! 14 månader gammal, stackars liten säger jag bara. Gipset ska sitta i 3v, sen ska vi ta bort det.
Behöver jag tillägga att man känner sig som en usel förälder även fast dom sa att vi var ovanligt uppmärksamma eftersom många inte upptäcker sånna saker förrän senare om ens alls på sina barn.
Vi får skypa snart igen, puss på dig
Åh! Stort grattis till de första stegen! Vad roligt! Ni ser ut att ha haft det vansinnigt bra, trots onda rumpor. ;) Riktigt fina bilder!
SvaraRadera/C
J: Vad kul att du gillade bilderna! Alltid roligt att kunna plocka fram lite gamla minnen :) Vi såg också Kean, dom är rätt oberäkneliga och orädda gojjor vad jag förstått. Kan dra av torkarbladen och lister från bilarna bland annat! Jag har sett ett par i Queenstown vid ett tillfälle när jag var uppe och åkte skidor i bergen, så dom finns här med men är ovanliga!
SvaraRaderaMadde: Neeej stackars lille Bastian, vilken otur att han skulle falla så illa! Men bra att ni var uppmärksamma och tog in honom så tidigt. Det enda positiva i det hela om man nu ska försöka vända på det är ju att dom läker bra mycket snabbare än oss vúxna! Men lika orättvisst för det.. Många kramar från oss!
SvaraRaderaC: Tack, det var helt underbart for sure och värt min onda rumpa :)
SvaraRadera