Alldeles nyss kom Kev o hämtade upp honom för att åka o cykla downhill i Remarks.. Åh vad jag önskar att jag också kunde rusa ner för backarna i full fart! Sist vi var där cyklade jag snabbare än jag nånsin gjort. 3 dagar senare var jag gipsad...
Sitter o funderar på vad jag kan hitta på. Är lite sugen på att sticka o simma nu när jag har ett vattenfast gips, men det är nog lite väl tidigt. Eller åka till gymmet o köra ben. Fast vet inte om jag orkar känna mej utstirrad o svara på fler frågor om min arm. Kanske bättre att ta den vanliga promenadrundan längs sjön istället o sen köra över till Remarks en stund o snacka lite skit med gänget o ta foton när dom cyklar. Bättre än att sitta hemma själv.. Tror jag. Eller är det bara att plåga cykelnerverna kanske?
Bilder från Dunedin NZ Downhill Champs
C cyklar i mål nerför ett av banans många "drop downs"
Prisutdelning - C kom 2:a i sin klass och Bevan 1:a, barndomsvänner och gamla moto-X rivaler som fick stå på prispallen ihop ännu en gång!
"Jag tackar min flickvän som fick mej att åka hit och som tyvärr varit tvungen att spendera dagen som publik.." Nä det var mer önsketänkande från min sida. Jag fick inte ett ord haha
Open Women - klassen jag skulle tävlat i. Nu får jag aldrig veta om jag hade varit snabb nog att hamna på pallen... Nästa år kanske :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar