Då jag förmodligen flyger hem till Sverige. Jag säger förmodligen för just nu känns det som om jag inte ens kommer att kunna vänta så länge.. Det svåra med att ha ett förhållande som vårt är att det alltid är någon som kommer befinna sej lång långt bort från sin familj. Sånt gör ont.. När vi är här så lever vi C´s liv.. eller det är väl lite krasst beskrivet, jag har ju faktiskt byggt upp ett liv här jag med vid det här laget. Men ändå, jag kom hit för kärlekens skull, och är här för C´s skull, när vi träffar vänner och umgås så är det med hans vänner (som såklart blivit även mina), när vi åker på släktträffar så är det hans släkt vi umgås med, när vi har familjemiddagar så är det med hans familj.
Och självklart är det ombytta roller när vi befinner oss i Sverige. Lite mer balans vore inte helt fel. Jag känner mej alltid så påfylld efter några veckor i Sverige med min familj och vänner.. När det börjar närma sej ett år senare (oftast tidigare om jag ska va ärlig) börjar den där energin sakta tömmas och jag behöver påfyllning igen. Jag är snart där känner jag... Tur att det redan är februari, jag känner på mej att dom nästkommande månaderna kommer gå snabbt. Om jag bara låter bli att längta så förbannat mycket :)
Jag hemma i mammas trädgård förra sommaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar