Vaknade upp till solsken den här morgonen och efter ett långt samtal med mamma känns gårdagens tårar plötsligt väldigt långt borta. Ibland är det bra att gråta en skvätt - spänningar släpper o man känner sej liksom redo för en nystart! Undrar hur killar gör? Dom verkar hålla allt inom sej på ett annat sätt än tjejer.. kan ju inte vara bra i längden?? Fast IBLAND önskar jag att jag var lite mer som en kille.. att slippa åka en känslomässig bergochdalbana (särskilt en gång i månaden!) vore rätt skönt!
Sitter och laddar ner nya låtar till min iPod - ska strax ut o ta en långpromenad i solskenet, precis vad jag behöver tror jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar