Jag har precis suttit och läst igenom gamla blogginlägg från 2009 som var det första året jag bloggade här på blogspot. Som småbarnsförälder med ett späckat schema så frågar man sej ofta "vad gjorde vi egentligen med tiden innan vi fick barn?". Mitt svar är; tränade en hel massa mer (främst cykling), reste, tittade på film, läste böcker och..bloggade förmodligen mer.
Reser gör vi ju fortfarande, men jag tränar absolut inte lika mycket som för 3 år sedan. Då var jag nästan lite manisk. Var TVUNGEN att göra något varje dag, helst 2 grejer - annars blev jag så sjukt rastlös. Jag kunde åka till gymmet på morgonen för ett hårt pass och sen cykla downhill/crosscountry i ett par timmar på kvällen. Inget fel med det, om du har tiden och mår bra av det. Men grejen är att jag inte njöt särskilt mycket, träningen var mer ett måste som jag fick dåligt samvete över om jag inte hann med en dag. Jag var ofta trött och orkeslös men pressade mej att åka iväg och träna ändå. Ett glasklart tecken på att du tränar för mycket! Men sen mådde jag sådär också, längtade hem otroligt mycket, kände mej ensam och grubblade väldigt mycket på framtiden. Så träningen blev mitt sätt att slippa tänka, och rastlösheten och oron jag hade i kroppen kändes inte fullt lika jobbig efter ett träningspass.
Allt detta förändrades när jag blev gravid, jag var plötsligt tvungen att lyssna till kroppen och jag kände inte samma måste till träningen utan tränade när jag hade lust och ork. Hela mitt tänk blev annorlunda och idag är träningen inte längre ett måste för mej utan något som är lustfullt och frivilligt! Kvaliteten på mina träningspass är även väldigt mycket bättre, när de väl blir av så blir det ordentligt.
Med det sagt ska jag nu byta om till träningskläder och köra ett pass här i vardagsrummet - för att jag har lust och vill :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar