söndag 16 oktober 2011

Nerbrottad


...av en 13-månaders grabb! Man kan ju undra hur detta kommer fortsätta ;) Skämtåsido, L älskar när jag lägger mej på golvet så att han kan klättra på mej. Det slutar allt som oftast med brottningsmatch, kittel och en stor skrattfest!

Pratade med finaste M på Skype idag, vi diskuterade om hur det skulle vara att ha fler barn och vad som är en lagom åldersskillnad på dem isåfall. Vi är helt säkra på att vi vill (försöka) ge L minst ett syskon. Däremot är jag mindre säker på NÄR.. Jag tycker att tanken på att vara gravid, trött, orkeslös och otymplig medan man redan har en liten hemma verkar rätt skrämmande! Första gången var det ju en helt annan sak, man hade bara sej själv att tänka på och mådde man dåligt eller ryggen värkte kunde man lägga sej o vila och äta chokladpraliner på soffan. Skulle ju knappast gå nu! Sen så njuter jag alldeles för mycket av hur vårt liv ser ut just nu för att börja tänka på en till liten, även om jag inte vill vänta fööör länge heller. 

Fick jag bestämma så skulle jag dessutom gärna klämma in ett bröllop innan barn nr 2!


4 kommentarer:

  1. själv måste jag erkänna att jag är så (SÅ) trött på allt inrutat. allra mest på mina vänner (några av dem) som tycker att 27 är den perfekta åldern att få barn, och att april-maj är den perfekta årstiden att få barnet. ehhh... har du berättat om det här för din pojkvän kanske?... och jag ska inte börja med hur de planerar sina bröllop! själv står allt vad barn och bröllop heter.. mig upp i halsen! jag har en pojkvän sen tre år tillbaka och vi är så lyckliga tillsammans, utan att planera vårt liv in i den mista detalj! slappna aaaav lite, tycker man att andra borde göra. jante lagen kanske? /sara

    SvaraRadera
  2. Haha oj nu träffade jag visst en öm punkt ;)Jantelagen, hur menar du då? Självklart planerar jag inte framtiden själv, min pojkvän tycker att vi kan skaffa ett till barn redan NU! Det är jag som vill att väntar liiite till. Sen håller jag med om att man inte ska planera livet in i minsta detalj, för det blir ändå sällan som man tänkt :) Men att drömma och önska är bra för själen!

    SvaraRadera
  3. Jag vill gärna ha barn #2 snart (om vi lyckas osv) även om jag vet att det blir tufft både under graviditeten och när bebben kommit. Men A är osäker.. Så vi är inte alls överens. Han ville också ha en till direkt, men sedan hade vi en jobbig period med Alvar i början av hösten och sedan dess har han tvekat mer och mer.

    SvaraRadera
  4. Oj svårt det där. Precis som du säger så kan ju en jobbig period göra att man tvekar lite. Kanske är det mer skrämmande för pappan då dom nog känner sej lite hjälplösa ibland när bara mamma duger, vad vet jag? Men oavsett om man har 1,5 eller 4 år emellan dem så är jag säker på att man inte ångrar sej en sekund när bebben väl har kommit!

    SvaraRadera