så har vi så mycket att vara glada och tacksamma över. Det slog mej idag när jag hade min pre-admission på sjukhuset, den låg på samma våning som avdelningen för cancersjuka. När jag läste det fick jag kalla kårar längs ryggraden men blev även väldigt ödmjuk inför mitt eget liv.
Ibland gäller det att se vad man har, vad som finns att bygga vidare på istället för det man saknar och önskar man hade. Vi har haft en jobbig period den senaste veckorna, vet inte om det märkts så mycket här på bloggen men en del kanske har läst mellan raderna. Jag har seriöst varit redo att packa väskan och åka hem till Sverige för ett par veckor själv.
Hade vi inte haft L är det förmodligen precis vad jag gjort men det är ju inte riktigt så enkelt längre... Och att åka bort från L i flera veckor är knappast aktuellt, det skulle jag aldrig klara eller ens vilja. Så tack vare honom får man väl säga, stannar jag kvar här på NZ istället för att fly problemen.
Kärleken övervinner allt!
Dunedin ikväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar