Stressens påverkan

Jag börjar sakta inse under hur mycket stress min kropp faktiskt varit under de senaste månaderna (nära sex månader nu) i ochmed olyckan och operationen, den långa väntan och värken däremellan. Lägg till att vi under 3 månader konstant hade familj och vänner som bodde hos oss, missförstå mej rätt - månader jag verkligen inte vill ha oupplevda men självklart så var vår vardag mer intensivt under denna tid! Vi har även flyttat 3 gånger under detta halvår, ja vårt liv har varit allt annat än lugnt helt enkelt.

Jag skriver det här för mej själv egentligen, för att våga ge mej själv ett brejk och inse att man inte har kontroll över allt. Jag har ju velat bli gravid under ungefär lika lång tid och frustrationen har vart stor när det inte hänt, men nu när jag sitter här och ser tillbaka så inser jag att det inte är ett dugg konstigt att jag inte plussat med tanke på hur detta halvår sett ut. SÅ med det sagt ska jag sluta stressa och ge min kropp ett välbehövligt brejk, det är precis vad både den och mitt huvud behöver!

Nu ska jag laga frukost åt mina älskade killar sen bär det av ner till Starbucks för en fikadejt med finaste S och hennes lilla N. Efter det ska vi ta våra små busungar till Plunket så dom får leka av sej lite! Det är verkligen begränsat med aktiviteter i det här kalla vintervädret, men Plunket är en perfekt lekplats - ungarna kan springa både ut och in. Medans vi mammor får tid att prata :)

Detv är dags att börja ta hand om mej själv - på riktigt!