söndag 4 april 2010

Äpplet faller ibland extremt långt från trädet

Alltså jag förstår inte hur C kunde bli så annorlunda från sina föräldrar haha. Fast när jag tänker efter så känns det ibland som om jag också kommer från en annan familj än vad jag gör. Det är väl så, vissa grejer ens föräldrar gör lovar man sej själv att aldrig ta efter.. Ibland funkar det o andra gånger kommer man (till sin fasa) på sej själv att man handlar eller reagerar exakt likadant som sin mamma eller pappa.

Kan ju berätta om min morgon för er som är intresserade :) Klockan fyra imorse startades tvättmaskinen i garaget, vägg i vägg med vårt sovrum. 10 minuter senare bankade det på dörren och C's pappa sa att det var dags för Cameron att gå upp o hämta kossorna. Jag är redan vaken vid det här laget men drar ändå täcket över huvudet o försöker sova liiite till. Klockan kvart över fem ringer mitt alarm och jag stapplar upp som en zombie o in i duschen. Där stod jag säkert en kvart o försökte vakna, satte sedan på mej kläder i slowmotion (försökte skynda mej men det var omöjligt), på med lite concealer o mascara av bara vanan, blåsa håret o sen var jag klar. Min klocka visar drygt 10 i sex så jag har alltså tid att käka frukost. Trodde jag :)

Kommer ut i vardagsrummet för att se både C's mamma o pappa sittandes på kanten av sina stolar klara att åka, samt att båda klockorna hade vridits fram 10 minuter så dom visade prick 6. Då gav jag upp, öppnade kylskåpet och åt 3 matskedar yoghurt ståendes på en fot typ sen gick jag ut o satte mej i bilen. Måste ha sett ut som ett åskmoln för C undrade om jag var "grumpy". Hahaha kan skratta åt det så här i efterhand när jag sitter hemma i vår soffa, alldeles själv, inlindad i en filt och lyssnar på musik...

Känner mej tvungen att lägga till att C undrade en gång efter en familjemiddag i Sverige hur det kunde komma sej att jag är så annorlunda från min mamma o bror. Dom är nämligen lugna som filbunkar och älskar att sitta länge vid matbordet o njuta av varje tugga, avskyr att stressa och tycker inte att man ska planera in för många saker på en dag. Själv är jag tvärtom, käkar middag på max 10 minuter, planerar alltid alldeles för mycket för dygnets 24 timmar o avskyr när saker går långsamt. Roligt det där egentligen.

Vad säger ni, är ni kopior av era föräldrar eller så annorlunda att det verkar omöjligt att ni är från samma familj?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar