Jag har alltid fått ett jäkla humör om jag är hungrig o inte får mat i tid, och det är något som förvärrats sen jag blev gravid.. Blir jag hungrig så måste jag äta DIREKT, o jävlar om det inte finns nåt till hands.. Något C:s pappa av misstag fick ta del av igår eftermiddag.
Jag kom hem från stan hungrig o helt slut efter flera timmar i affärer, var visserligen supernöjd med allt jag fått uträttat men faktum kvarstod - jag var trött OCH hungrig, ingen vidare kombination. Ringde C när jag var cirka 15-20 minuter hemifrån o bad honom vrida på grillen, ugnen samt sätta på en kastrull med vatten. När jag rullar in på garageuppfarten o ser hans ansikte i fönstret inser jag direkt att han glömt! Hur det är möjligt låter jag vara osagt men jag blev inte förvånad samtidigt som det var svårt att inte skratta åt det hela.
Hursomhelst stormade jag in o började plocka upp matvaror, städa undan röran i köket samt fixa iordning middagen samtidigt som C ville att jag skulle komma o titta på farmar i hans dator. C inser snart att det kanske inte var det bästa tillfället o kommer ut i köket för att hjälpa till, dock lite försent.. När jag inte får plats med frysvarorna i deras frys så börjar jag svära om hur jag hatar den förbannade värdelösa jävla patetiska lilla skitfrysen som är totalt hopplöst och inte rymmer nånting. Självklart högt och tydligt på engelska, vad jag inte ser är att C:s pappa precis kommit in genom dörren och han har nog inte hört mej svära en endaste gång eller ens höja rösten. Alltså jag ville bara dö eller alternativt sjunka genom köksgolvet... C's pappa såg som tur var mest road ut haha.
Tror jag bad om ursäkt tre gånger sammanlagt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar