Vaknade helt utmattad och svettig efter att ha sprungit och simmat(!) ifrån monster hela natten.. Trodde verkligen jag skulle dö och C fanns ingenstans för att hjälpa mej, jag var alldeles ensam. När jag vaknar är det första jag får ur mej till älsklingen som ligger brevid mej; "-Jag vill inte åka till Sverige utan dej, jag vill verkligen inte vara ensam om att behöva fixa allt.."
Där hade jag förklaringen till mardrömmen.
Det är typ vad jag tänker på dag som natt just nu; var ska vi BO? Kommer vi hitta en lägenhet? Eller kommer jag kanske va tvungen att sova i en sopsäck på gatan...
1 Rum med kokvrå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar