Alot on my mind

...är vad jag har nu. Sov nästan ingenting i natt, förmodligen för att det var första dagen jag inte tog några värktabletter. Codein slutade jag med för 3 dagar sen, dom är supereffektiva och fick mej att slippa känna smärta alls. Bara en varm skön känsla som spreds i hela kroppen, och total avslappning. Inte undra på att dom är starkt beroendeframkallande... läskigt!

Sen i förrgår tog jag bara några alvedon när jag hade som mest ont och igår ingenting. Dumt att lida i onödan tycker säkert vissa, men jag vill verkligen inte förlita mej på en massa smärtstillande och inte ha koll på hur jag egentligen mår. Så därför lät jag bli att ta några värktabletter igår och det funkade väl sådär... Nålen som går igenom mitt nyckelben känns så himla tydligt på baksidan av axeln, något jag blev varnad för av doktorn då han sa att han var "concerned" för att jag är väldigt smal och inte har nåt skyddande fett där.

Jag vågar ärligt talat inte ta bort plåstret och titta hur såret ser ut, är rädd att jag ska se en bit stål sticka fram! Det stora ärret på framsidan bekymrar mej inte alls även om det ännu är ganska svullet. Grät en skvätt i morse då jag är så himla trött på den här långa historian och över att ha haft ont så länge. Blev inte bättre efter jag räknade ut att om jag opererats direkt så hade det bara varit två veckor kvar tills nålen skulle tas ut! Men istället fick jag vänta i 2,5 månader innan beslutet om operation togs ...

Samtidigt så vill jag inte gnälla, jag är inte ju allvarligt sjuk och det finns så många som har det så otroligt mycket värre. När jag googlade Codein och dess effekt på kvinnokroppen så fann jag att det är samma medecin man ger cancer patienter.. Bara det satte saker i perspektiv.

Ikväll flyttar C:s föräldrar in här. Det var tänkt att de skulle bo hos C:s syster i hennes nya hus men den planen gick inte vägen. Så nu har vi fullt hus här tills flyttlasset går på onsdag. Sen kommer dom och bor hos oss igen i slutet av nästa månad i QT. Båda gångerna just den tiden i månaden. L:s syskon lär dröja om man säger så.

C tror att jag blivit too skinny för att kunna bli gravid, men mat är det sista jag kan tänka på just nu! Samma sak verkar hända varje gång jag inte kan träna, aptiten försvinner och musklerna lika så och så rinner kilona av mej. Inte bra alls.. Vill ju vara stark och hälsosam, inte spinkig och svag som nu!

Längtar tillbaka hit igen, här mådde jag så himla bra!

Det var även helgen då C friade ♥